Jag tror att jag skall använda min föräldraledighet till något konstruktivt. Jag tror att jag skall gå på föredrag. Jag har hittat mitt kall, det ställe jag hör hemma. Tror jag.
Det är nämligen så, enligt dagens radannonser, att Boris Aranovich (bara namnet borgar för kvalitet!) gör sin stämma hörd den 13 september klockan 18 till 20.
Boris Who? frågar du.
Jo, Boris Aranovich. Internationellt känd inom alternativmedicin, forskare, författare och lärare vid Axelsnos Gymnastiska Institut. DEN Boris.
Boris skall föreläsa om "hur Tankens Kraft i kombination med andra innovativa hälsometoder kan återställa hälsan och avsevärt förbättra livet." Jag vill avsevärt förbättra livet. Min hälsa är väl inte dålig, men helt återställd är man väl aldrig. Från något. Så det är vansinnigt lockande att för den facila summan av 70 spänn knata ner till Axelsons Gymnastiska Institut på Odinsgatan och få mig lite kunskap om Tankens Kraft.
Attans. Det är en torsdag och torsdagar är ju Heinz skateboardkväll. Kan man ta med sig Anton till Axelsons Gymnastiska Institut? Även han kanske behöver höra om Tankens Kraft? Han behöver ju i och för sig inte bli ÅTERSTÄLLD, ty det skulle innebära att all utveckling av den inte utvecklade magmunnen skulle gå tillbaks. Han behöver en fungerande magmun, alltså är ett föredrag om Tankens Kraft direkt skadlig för det lilla livet.
Om jag håller för hans öron under hela föredraget? Nja.... Tankens Kraft kanske tränger igenom den ännu icke helt sammanväxta fontanellen. Nej, jag får nog vackert stanna hemma. Med lite tur kanske Tankens Kraft når mig i mitt vardagsrum.
Besviken måste jag konstatera att veckans enda kontakt med hälso- och sjukvård är det samtal jag nyss gjorde till Smådjurskliniken för att beställa p-piller till Pester. Och det gjorde jag nog försent, emedan den lilla damen är vansinnigt gullig och kärvänlig. Jag har en känsla av att jag och Heinz kommer att få utstå en del skrik och rullningar på golvet denna veckan och en och annan session med ett svulstigt kattunderliv uppstucket i våra nyvakna anleten. Men hon gör det ju av KÄRLEK.
Kärlek är det annars brist på i världen. Helgens kattutställning renderade naturligtvis i konflikter av ofta skådat slag. Samma visa varje år, lite avhopp från styrelsen med omedelbar verkan, lite gräl här och var, lite pekafinger, lite aggressivitet och lite sårade känslor. I år lyckades i alla fall jag såra ett par av mina fellow kattkamrater och har fått sända två mail där jag lägger mig med strupen blottad och säger "förlååååååååååååt, allt var mitt fel".
Vad har jag begått för illgärning, frågar du. Har jag kört deras persrar i microvågsugnen? Har jag sagt att deras persrar har för små öron? (Vilket tydligen persrar inte kan ha. Ju mindre öron, dess bättre. Synd att inte Pester är en perser. Men Pester HAR INTE FÖR SMÅ ÖRON!)
Nope. Jag har skojat till det. Jag frågade personen bakom informationsdisken som hade som uppgift att värva medlemmar till vår klubb om han hade värvat några medlemmar till vår klubb. Sedan kom jag på att personen bakom informationsdisken som hade som uppgift att värva medlemmar till vår klubb faktiskt var medlem i EN ANNAN KLUBB och var bara bakom disken för att han var snäll nog att hjälpa vår klubb. Så jag lade till ett "eller du kanske värvar till er istället". Med ett leende.
Ajajajaj. Skulle jag inte gjort. Enligt det till mig vidarebefordrade mailet var det sådant som gjorde att hela "kattvärlden" rasar samman av konflikter. Sådana antydningar sårar. Man blir ledsen. Eller som det stod i mailet, "lessen". Eftersom den som fick detta mail är en av dem som kommer att avgå med omedelbar verkan fick jag även förklarat för mig att det nu var OTÄNKBART för henne att gå in i den klubben vars medlem blivit "lessen" eftersom detta ju skulle späda på misstankarna om den hjälpande personens baktankar med att stå i vår klubbs informationsdisk. Spionverksamhet på hög nivå.
Så jag gjorde strupe upp som sagt. I två mail. Ett ställt till den som blev "lessen" och ett till den som nu förvägrats möjlighet att själv välja vilken klubb hon vill vara medlem i.
Jag, som ju är lika kärleksfull som Pester kommer vara ikväll, anses alltså lika ond som den malmöitiska plastikkirurgen. Jag känner mig i stort behov av Tankens Kraft. Jag kanske skall tvinga Hans att ställa in torsdagens skateboardsession. Om inte annat för att han kan ramla och slå sig och alltså själv vara i behov av att återställa hälsan och avsevärt förbättra sitt liv.
Förresten - igår träffade jag min granne, den snälla damen med rullator vars man tidigare var ansvarig för trädgården men som nu trillat av pinn, den grannen. Hon konstaterade att Anton hade växt, men att hon redan när han var två veckor gammal sett att det var ett ovanligt vackert barn och att det nu var så tydligt att hon hade haft rätt. Jag har ett "ovanligt vackert barn". Helt utan Tankens Kraft, som jag ju förvägrats. Det du.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar