Här sitter jag och håller på att avlida.
Jag hoppas vid min gud att det är svininfluensa. OM det är svininfluensa fyller mitt lidande ett syfte - jag är influensafri i tio år. Om inte, om det bara är en jävla vanlig bonnförkylning, då blir jag SUR. Allt detta lidande till ingen nytta. Då är det bara att vänta på när Tyohoid Anton kommer hemglidande med ytterligare ett virus som förtär mina slemhinnor, min hjärnceller och min tillvaro. Dessutom kommer väl Grisen och slår mig i huvudet strax innan vår solsemester som vi ännu inte hunnit boka och som kan ödeläggas av att jag numer är lagd på "jour" veckovis och jag drog vecka 51 på min lott.
Fördelen med att åter vara döende är att jag för första gången på en månad hade tid att gå hit. Inte för att jag tror att någon annan lär göra det nuförtiden - det är ju inte så himla inspirerande att läsa samma inlägg om och om och om igen. Men jag passar på när jag har tid. Jag har redan haft tid att säga upp Lotten. Det fanns ingen tid att plocka av allt jag sådde i våras och det är time to say goodbye.
Så - time to say goodbye. Kattbloggen kommer väl att uppdateras då och då, i synnerhet om jag tar någon mer kull, och i vart fall tills de jag har här hemma har levererats (alla tre ser ut att ha hittat hem, i alla fall...) och jag har väl något litet, litet, mikroskopiskt litet hopp om att en dag åter få tid, kanske inte till att fylla ut massa sidor på internet med bokstäver, men att göra NÅGOT som inte bara är av sur plikt.
Tjing!
