Aktivitet

Här är Emma innan idag. Då var hon aktiv i jämförelse med nu.

Alla tre katter är bokstavligen däckade efter vistelsen i paradiset.

Påskäventyrets slut

Vi har nu anlöpt hemmahamnen och jag har tagit mig en halvtimmesdusch. Det var mycket, MYCKET efterlängtat.

Jag trodde jag skulle få så mycket gjort i helgen. Idag var vikt åt bilstäd. Bilen ser fortfarande ut som en soptipp. Jag är röd som en kräfta. NÅGOT endaste litet har jag dock hunnit med:
- hela framsidan är räfsad
- kryddland planterat
- jordgubbsland anlagt
- rabarber fådda och nedgrävda
- prästkragar och blåklint planterade med förhoppning om midsommarlycka
- jag har redan nämnt pionen...
- ...och fönsterlådorna
- ärtor, bondbönor, morötter, palsternackor, rödbetor och lökar är i jorden
- Sonens egna blomkruka är planterad (hrm... Det var kul att plocka på sig på blomsterlandet, minsann, men när det kom till plantering så var det inte så aktuellt. Påminn mig om att INTE köpa en hund åt den grabben!)
- typ hundratusen blomsterlökar är flyttade. Det slumpade sig så att mitt köksland tydligen var vårbädd år de förra ägarnas otaliga narcisser, snödroppar och krokus. Jäklar vad jag har grävt! Må Gud förlåta mig, men fast det var påsk och allt, och återuppståndelse och evigt liv bör vara luften vi andas, men jag tror att ett trettiotal lökar, minst, just nu i denna stund, möter sin skapare efter en alltför lång session i det skoningslösa uv-ljuset son strålar ned..

Tja, det var väl det hela. Maken har slitit med altan och räfs av baksida. Vi båda har roat sonen vid behov, och tro mig, behov har uppstått. Vi har även hyst besökare.

Sonen har... Håll i dig! BADAT!

Fönsterfägring

Visst är det en ganska piffig kombo? Jag blev nöjd. Nöjdare kommer jag bli när ringblommorna omringar mitt köksland och även de lyser orangea. Fast, vem vet, då kanske penseerna har vissnat. Eller så kanske inte ringblommorna gror...

Äsch. Jag tar tillbaks, det är lika bra att stanna vid att jag är nöjd NU.

Kryddlandet

Det må se ut som en taiga. Nu. (fast NU finns faktiskt en gräslök i landet också som sattes dit efter fotosessionen). Måhända kommer det även senare i sommar se ut som en taiga, men ingen kan anklaga mig för att inte ha försökt.

Där bak, vid horisonten, skymtar även jordgubbslandet. Hälften tidiga gubbar, hälften remonterande. Jag hoppas denna mix ger mig den optimala gubbtillgången.

Påsk

Att komma till stugan vid lunch på lågfredagen var helt ljuvligt. Solen sken, fåglar kvittrade...

Vi lastade ur vår överfyllda bil och kade in det mesta i den vinterkylda och fuktiga stugan, satte på varmvattenberedaren och åkte för att handla mat.

När vi kom tillbaka var trädgården fylld med vatten. Det synes som att något frusit sönder i vinter. Vi har alltså inget varmvatten, vilket innebär att iskallt vatten är det man har att skölja sin lekamen med. Vanligtvis tvättar jag håret varje morgon, men denna påsk anlägges dreads.

Annars har drömpåsken varit just drömmig. Solen skiner, sonen har fått en lekkamrat, katten Emma njuter av utevaro, och de andra två felis felisarna chillar inmhus. Emma beter sig verkligen som en hund. Igårkväll jagade hon mig i trädgården och hon är med mig överallt.

Jag har grävt och räfsat och grillen har gått varm.

Påskharen var här och gömde ett ägg i björken som tack för lånet för det ceriserosa kokta han snodde i kylen (för att griljera skinkan med... Som att inte en ceriserosa färg är en indikation på att ägget är kokt. Men det fattar ju inte en påskhare från Norrland.)

Pion!

Jag har fått tumme ur och köpt mig en pion!

Jag har fått tummen ur och köpt en jäkla massa grejjer, det känns bra att veta att lönen trillar in vilken dag som helst... Men pionen är väl det jag känner mig mest nöjd med, för den hade jag inte planerat eftersom jag ju inte kunde bestämma mig vad jag skulle ha för någon. Nu blev det en vit, med röda inslag. Jag kan säga att det rådjur som ens TITTAR på min pion, om än med beundrande ögon, kommer att få en sådan behandling att det inte ens duger som onsdagsstek efteråt!

Det påskas

Min son har begåvats med prickar. Vattkoppsprickar, närmare bestämt. Jag trodde att vattkoppor innebar en sjuk liten gosse som lidande skulle ligga i sin säng och tarva sin ömma moders ömma vård, med svalkande fuktiga näsdukar på sin lilla panna, men icke. Sonen är helt feberfri och i två dagar nu har han verkligen visat sin mor vad energi betyder.

Idag gick vi ut (ja, det gjorde vi. Jag höll mig på behörigt avstånd från alla i närheten... Min son fick inte ta i något, han fick inte vara i närheten av någon. Typhoid-Anton må vara smittbärare, men knappast luftburet...) för att hans vattenfärger tagit slut. Vi köpte nya och hamnade därefter på Salutorget.

Sonen valde rödorangea penseér och ljusblå, som därefter planterades på balkongen. Det blir nog nice, såsmåningom, när vi städat upp balkongen ordentligt och oljat trädäck och balkongbord.

I morgon bär det av till stugan. Jag har köpt kryddor att peta ner i kryddtäppan, som innan dess behöver ordnas upp ordentligt. Hela tomten, inklusive kryddlandet, är dåligt dränerad och har ganska tung lerjord. Hälften av mina vitlökar som jag petade ner i höstas har ruttnat, lavendeln har förmodligen frusit sönder (jag skall kolla efter livstecken nu i helgen, hittar jag inga så blir det komposten för dem...) och av de flesta irisarna som jag satte omlott med lavendeln syns inte ett spår, så jag anar en Stagnelius för dem också... Vad jag TÄNKTE att jag skulle göra, men jag har ingen aning om det funkar, är följande:
Gräva ur ordentligt, bottna med lecakulor, därefter fylla upp med kompost (även om den inte är halvklar...) och lägga på jord av den matjord som vi köpte i höstas. Den är ju inte lerig som den ursprungliga jorden. Därefter, tänkte jag, att jag skall marktäcka med löv. Det kanske gör att NÄSTA år kan innebära en inblandning av sand...

Det som skall planteras är en jättefin rosmarin (som jag måste klura ut något sätt att övervintra...), en citrontimjan (vad jag nu skall med den till), en timjan och en salvia. Därefter måste jag ju införskaffa en oregano och en fransk dragon också.

Vidare skall det sås mer grönsaker. Och koriander och dill. Men även här känner jag mig lite olustig med jordkvalitén. Jag har inte så himla mycket kompost att bottna med...

Syster har lovat att komma med rabarber. Rabarbern skall få kompost som grund, i alla fall. Jag tänker fjäska för rabarbern, i tid och evighet. Ty jag avgudar rabarber. Hade rabarber varit av manskön så hade jag gift mig med den.

I mina blomlådor vid fönstren skall jag i år satsa på knallorangea penseér blandat med mörkt blå/lila. Jag tror att det kan bli bra, särskilt om ringblommorna, som skall omringa trädgårdslandet, tar sig.

Och i helgen skall vi grilla, grilla, grilla. Och sonen skall få leta påskägg och allt skall vara en sörgårdsidyll.

GLAD PÅSK!

Lördagsmassaker

Mitt sinne förundras över naturens grymhet.

Det sägs att djur saknar förmåga till ondska, men VAD annat kan ha förmått mina katter till detta illdåd? Och VEM är den skyldiga/e?

Vad har drivit den eller dem till detta illdåd?

Svartsjuka? Inte helt otroligt, men med tanke på att min son och make är vid liv och inga allvarliga försök att släcka deras liv gjorts, trots att de får mer uppmärksamhet än bönplantorna, så finner jag det inte sannolikt eller logiskt.

Hunger? Nej, bönorna är blott avverkade, inte förtärda.

Leda eller nyfikenhet? Skulle kunna vara, men lägenheten hyser andra möjligheter till utforskande, och för den delen även vandalism, som inte begagnats.

Det tycks som att ondskan är i min närhet... Men vem? Söta Esther som nyss låg på min kudde tillsammans med mig och sov? Den till synes tillgivne Ellis? Den moderliga Emma? Två eller alla tre i förening?

Min tillit är rubbad. Jag kan icke längre tro på något.

Där ser man

Hittills har åtta palsternackor grott. Det utgör en viss balsam för min själ. Dock skuggas dessa livets mirakel icke bara av sina förvuxna grannar, utan även av en ofattbar tragedi.

Anna och bönstjälken

På fröpåsen så stod det att störbönorna skulle försås i mars/april. Skeptisk var jag - bönor trycker man väl ner när häggen blommar - tänkte jag. Men jag är en paragrafryttare. Jag lyder. Blint. Finns en instruktion så skall den följas. Minsann.

Så här sitter jag, en vecka senare.

Om ytterligare en vecka så kommer vi att skörda i vardagsrummet. Om inte katterna tuggar i sig mina klätteranordningar innan dess.

(silverlöken, torpedlöken, blåklinten och gurkan har också grott, men är under kontroll. Väntar med spänning på palsternackan.

OCH - de nio år för gamla krassefröna växer till sonens förnöjelse och stolthet!)

Det gror kanske ett frö????

Dagen har spenderats i stiltje, om man med stiltje menar en oförmåga att förflytta sig till utanför lägenheten.

Här inne har dock flitens lampa skinit, eller i vart fall, inspirationen spirat. I hopp om sommar eller i vart fall vår, har följande åstadkommits.

Alla paprikor, jamaican bellor och ramirosar är omplanterade. Ett helt jäkla drivhus är fyllt med gebortplantor som måste ges bort typ pronto, för I NEED THE SPACE!!!! Men det finns hugande spekulanter.
- Min far
- Min mor
- Min bror
- Min brors mor
...så frågan är om det räcker till alla andra. Om de bara får EN var av varje sort så löser det sig. Å andra sidan så har jag en känsla av att INGEN kommer att ha möjlighet att ta emot sina små skyddslingar inom överskådlig tid, så jag kommer att finna mig vansköta dessa små fragila barn.

Sedan har jag sått:
Palsternackor. Du kanske undrar varför man försår palsternackor? Helt enkelt för att fröerna är så gamla att jag inte tror att de kommer att gro. De är tydligen bara fertila i upp till två år, mina palsternackor har tre år på (palster) nackan. Men jag sådde dessutom bara 20 - om hälften gror, vilket ju är en positiv beräkning, så har jag bara tio i landet. Du kanske undrar varför jag bara vill ha tio nackor i landet? Därför att jag inte äter palsternackor, är väl en bra anledning, i alla fall inte så ofta som jag borde, för palsternackor är i sanning gott. Rostade. Eller kokta. Eller i en soppa. Nevermind - de tar en jäääääkla massa plats och de växer låååååååååååångsamt. Därför vill jag bara ha tio. Max. Om det nu blir någon alls.

Störbrytböna - Königs...något... dessvärre hade jag bara fem små bönor kvar. Men å andra sidan så vill jag ju ha max sex störbönor totalt. Nåväl. Gröna bönor kan man inte få för många av. Jag kommer ha vanliga buskbönor också, såsmåningom, men det är inte dax att så dem ännu.

Purpurbrytbönor - det är fräckt med lila bönor. Man kan aldrig få för många bönor. Trots att min trädgårdslandsskiss har en kalkyl på sex störbönor totalt, så petade jag ner sex bönor. Jag kommer att hitta någonstans att sätta en störpurpurböna, tro mig. Jag kommer ha vanliga buskpurpurbönor också, såsmåningom, men det är inte dax att så dem än. Och så kommer jag att ha gula vaxbönor också. Bönor gillar jag.

Gurka. Ett par veckor för sent, men nu är de sådda. Pappa skulle egentligen varit min gurksponsor i sommar, men nu köpte jag gurkfrön. En sort som skulle gilla kyla och Norden.We'll see. Men jag sådde bara fyra plantor. Jag vill ju bara ha två. Så jag antar att alla kommer att gro, och så sitter jag utan någon att avyttra mina små överskottsplantor till och så kommer jag bli en crazy gurk-woman som sitter i min lilla stuga, omgiven av gurkor och så kommer socialnämnden och tar mina gurkor i från mig varpå jag går in i djup depression. Så kan det gå. Om inte miljö och hälsa hinner före, förståss.

Gul lök. Någon sort med ordet "giant" i sig. Ett sådant ord borgar för något jag vill ha i mitt land och som inte finns som sättlök. Jag bredsådde ett tjugotal frön. Det räcker så. För jag har även...

...Röd lök. Inte vilken lök som helst. Röd torpedlök, long red florence. Jag såg sorten i ett trädgårdsmagasin och beslutade mig för att jag ville ha long red florence i mitt land. Bredsådde ett fyrtiotal frön. Och...

... ingen hamburgare är komplett utan en sådan däringa vit, nästan genomskinlig americanolök. Silverlök. Jag bredsådde ett trettital frön Det räcker så. Mer hamburgesas äter jag inte på en sommar och de går inte att lagra.

Så sådde jag rävsvans i tre olika färger. Fröna var så små, så små så jag pepprade på. Ingen aning om hur många små frön det skall ingå i en planta, har heller ingen aning om var jag skall sätta mina rävsvansar i rött, lime och gult.

Blåklint. Allt för få, sådde jag. Men jorden tog slut och mina minidrivhus tog slut och fönstren tog slut. Darn.

Jo, just det... Sonen sådde krasse igen. Vi får se om även dessa möglar bort, ty även denna påse hade några år på nacken. Nio, närmare bestämt.

I övrigt har jag gjort Jello denna dag. Sonen skall strax få inmundiga denna fantastiska rätt till dessert. Jello... Röd, kem-jordgubbsjello. Tanken var att små färska hallon skulle sväva omkring i jellon men eftersom jag inte bevakade vätskan hann det bli fulländad jello innan hallonen hälldes på. Men jello skall det bli. Jag har kallat det för Labolinatårta och vi får väl se om han låter namnet blidka honom till att i vart fall smaka på denna kulturyttring.