Det gror kanske ett frö????

Dagen har spenderats i stiltje, om man med stiltje menar en oförmåga att förflytta sig till utanför lägenheten.

Här inne har dock flitens lampa skinit, eller i vart fall, inspirationen spirat. I hopp om sommar eller i vart fall vår, har följande åstadkommits.

Alla paprikor, jamaican bellor och ramirosar är omplanterade. Ett helt jäkla drivhus är fyllt med gebortplantor som måste ges bort typ pronto, för I NEED THE SPACE!!!! Men det finns hugande spekulanter.
- Min far
- Min mor
- Min bror
- Min brors mor
...så frågan är om det räcker till alla andra. Om de bara får EN var av varje sort så löser det sig. Å andra sidan så har jag en känsla av att INGEN kommer att ha möjlighet att ta emot sina små skyddslingar inom överskådlig tid, så jag kommer att finna mig vansköta dessa små fragila barn.

Sedan har jag sått:
Palsternackor. Du kanske undrar varför man försår palsternackor? Helt enkelt för att fröerna är så gamla att jag inte tror att de kommer att gro. De är tydligen bara fertila i upp till två år, mina palsternackor har tre år på (palster) nackan. Men jag sådde dessutom bara 20 - om hälften gror, vilket ju är en positiv beräkning, så har jag bara tio i landet. Du kanske undrar varför jag bara vill ha tio nackor i landet? Därför att jag inte äter palsternackor, är väl en bra anledning, i alla fall inte så ofta som jag borde, för palsternackor är i sanning gott. Rostade. Eller kokta. Eller i en soppa. Nevermind - de tar en jäääääkla massa plats och de växer låååååååååååångsamt. Därför vill jag bara ha tio. Max. Om det nu blir någon alls.

Störbrytböna - Königs...något... dessvärre hade jag bara fem små bönor kvar. Men å andra sidan så vill jag ju ha max sex störbönor totalt. Nåväl. Gröna bönor kan man inte få för många av. Jag kommer ha vanliga buskbönor också, såsmåningom, men det är inte dax att så dem ännu.

Purpurbrytbönor - det är fräckt med lila bönor. Man kan aldrig få för många bönor. Trots att min trädgårdslandsskiss har en kalkyl på sex störbönor totalt, så petade jag ner sex bönor. Jag kommer att hitta någonstans att sätta en störpurpurböna, tro mig. Jag kommer ha vanliga buskpurpurbönor också, såsmåningom, men det är inte dax att så dem än. Och så kommer jag att ha gula vaxbönor också. Bönor gillar jag.

Gurka. Ett par veckor för sent, men nu är de sådda. Pappa skulle egentligen varit min gurksponsor i sommar, men nu köpte jag gurkfrön. En sort som skulle gilla kyla och Norden.We'll see. Men jag sådde bara fyra plantor. Jag vill ju bara ha två. Så jag antar att alla kommer att gro, och så sitter jag utan någon att avyttra mina små överskottsplantor till och så kommer jag bli en crazy gurk-woman som sitter i min lilla stuga, omgiven av gurkor och så kommer socialnämnden och tar mina gurkor i från mig varpå jag går in i djup depression. Så kan det gå. Om inte miljö och hälsa hinner före, förståss.

Gul lök. Någon sort med ordet "giant" i sig. Ett sådant ord borgar för något jag vill ha i mitt land och som inte finns som sättlök. Jag bredsådde ett tjugotal frön. Det räcker så. För jag har även...

...Röd lök. Inte vilken lök som helst. Röd torpedlök, long red florence. Jag såg sorten i ett trädgårdsmagasin och beslutade mig för att jag ville ha long red florence i mitt land. Bredsådde ett fyrtiotal frön. Och...

... ingen hamburgare är komplett utan en sådan däringa vit, nästan genomskinlig americanolök. Silverlök. Jag bredsådde ett trettital frön Det räcker så. Mer hamburgesas äter jag inte på en sommar och de går inte att lagra.

Så sådde jag rävsvans i tre olika färger. Fröna var så små, så små så jag pepprade på. Ingen aning om hur många små frön det skall ingå i en planta, har heller ingen aning om var jag skall sätta mina rävsvansar i rött, lime och gult.

Blåklint. Allt för få, sådde jag. Men jorden tog slut och mina minidrivhus tog slut och fönstren tog slut. Darn.

Jo, just det... Sonen sådde krasse igen. Vi får se om även dessa möglar bort, ty även denna påse hade några år på nacken. Nio, närmare bestämt.

I övrigt har jag gjort Jello denna dag. Sonen skall strax få inmundiga denna fantastiska rätt till dessert. Jello... Röd, kem-jordgubbsjello. Tanken var att små färska hallon skulle sväva omkring i jellon men eftersom jag inte bevakade vätskan hann det bli fulländad jello innan hallonen hälldes på. Men jello skall det bli. Jag har kallat det för Labolinatårta och vi får väl se om han låter namnet blidka honom till att i vart fall smaka på denna kulturyttring.