Hemsökt

Igår tog jag min kruka med överblommade våririsar och min påse med skänkta luftlökar till vår sommaridyll med tanke att detta skulle petas ner i jorden på lämpligt ställe. Familjen hade packat ned en kaffetermos och en flarra saft, några bullar och mackor för här skulle våras!

Solen sken, fåglarna kvittrade och idyllen var total när vi svängde in på området. Alla stugor såg lite vårmässigt sömndruckna ut och vi såg nog alla med tillförsikt fram emot att svänga in på vår tomt.

Den enda stugtomten i området med snö på var vår. Vi skrattade lite åt det när vi klev ur bilen. Det var iskallt. Burr, sade Bull.

Sonen fick ut sin cykel och vi gick ut på gatan där vårsolen behagligt värmde vår lekamen. Vi gick in på vår permafrostade tomt för att fika. Vi frös. Min iris och min luftlök lades tillbaks i bilen.

Den formklippta buxbomen hade dock fått en del skott som lyste krispgröna. Snödropparna blommade. Narcisserna hade tittat upp lite i alla fall.

Så...

I badrummet gjorde vi den fasansfulla upptäckten. Ett mysterium som inte kan ha någon värdslig lösning, vid min ära.

Det här är vad jag TROR har hänt. En liten tapper musfamilj, med en moder och små bebisar och en far som har misslyckats så ofta här i livet får plötsligt en möjlighet till försörjning - och inte bara en försörjning! Den misslyckade fadern, som ju drömmer om att skriva en roman kommer med arbetet även få möjlighet att färdigställa sitt alster. Familjen blir erbjudna att under vintern på ett musiskt sätt ta hand om ett vinterställt sommarparadis - Buena Vista Social Club.

Familjen ser glada och uppskruvade den fina bostaden de skall husera i, en kattlåda. Pappa drar prydligt ner allt toapapper över lådan för att mysifiera hemmet. I isoleringen i toaavdelningen i den lilla sommarstugan (och då talar vi inte om någon isolering såsom i byggnadsteknisk mening, för toaavdelningen är helt oisolerad, vilket förmodligen är anledningen till att den lilla familjen rent fysiskt kan komma in där) börjar fadern sitt arbete. Han ser efter byggnaden och sitter och raspar sin lilla penna mot papper dag efter dag.

Modern tar hand om de små bebisarna och börjar känna ett obehag som hon inte kan sätta klon på. Barnen upplever konstiga saker, men berättar inget för sina föräldrar eftersom de är alltför märkliga. Dock tar de på telepatisk väg kontakt med sorken som visade dem runt vid installationen i det nya hemmet. (Sorken blir dessvärre tagen av områdets enda uggla just innan han kommer fram och till undsättning av den stackars familjen vars öde redan bestämts...)

En kväll så hör familjen ett dystert "Come out, come out, where ever you are" och därmed är den lilla familjens saga all. Fadern tas in i gemenskapen av alla de möss som under svunna tider, från femtiotalet och framåt, har mött sitt öde på Buena Vista Social Club och hans fysiska existens försvinner. Detta och endast detta kan förklara det som skett.

Bevisen är där.

- Iskylan på tomten
- Den formklippta buxbomen (åkej, det är ett klot, inga fräsiga björnar, men ändå! Ett klot är faktiskt en form!!!)
- De blodiga liken som låg fint inbäddade under toapappret
- Blodspåren på toasitsen, men frånvaron av ytterligare en kropp

Det finns ju alternativa teorier, förvisso. Men ingen av dem är av naturlig art. Stämmet Witch, till exempel. Eller Fredagen den trettonde, jag menar det finns säkert någon liten sommarcampsmus vid namn Jason som har drunknat i någon pöl i närheten, Saw (det är ju ett byggprojekt), Evil dead (vi talar en ganska risig byggnad som ligger ganska ödsligt till och vi har ju en jordkällare, gudbevars) House of 6 corpses (för fler var det faktiskt inte) eller, kanske en mer sannolik teori, Cabin Fever.

Jag hoppas faktist på någon av de förra, och mindre på de två sistnämnda, för tanken att ha ett gäng rabiata mösszombies i min närhet när jag skall sova gör mig mindre avslappnad till mods.

Om vi bara försvinner och ni aldrig hör ifrån oss igen - sanna mina ord - då får ni meddela myndigheterna om ovanstående!