När jag var liten så körde Belfrage Go' morron Sverige varje helg. Och jag satt klistrad i väntan på veckans andra möjlighet att kolla tecknad film (första chansen var i Lilla Sportspegeln, detta tortyrinstrument från gymnastiklärarnas lobbygrupp).
Detta var på den tiden Gadaffis namn stavades Khaddaffi, och det var innan han ansågs vara en gullig charmgubbe i palestinasjal och bara sågs som en skrämmande diktator i solbrillor och palestinasjal. Ungefär samtidigt så smällde Harrisburg bara nästan och alla vuxna knatade runt och hade synpunkter på kärnkraft, och, vill jag minnas, så röstade de om det också.
Det var tider det. Tänk vad tiderna förändras... Eller?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar