Den förlorade sonen

Det är inte för att det handlar om katter. Faktiskt.

Picture this:
Din mams och paps flyttar isär när du är liten. Du släpper kontakten med papsen, men hör sporadiskt av dig till farmor, förmodligen när du måste ringa och tacka för julklappen och födelsedagspresangen. En dag (juldagen?) berättar hon att din paps har fått levercancer och skall dö.

Du hälsar på din paps, som har fem katter. Paps dör.

Du blir sur när du inser att pappa har givit bort större delen av sina pengar medans han fortfarande levde. Han har "monterat ner sitt liv". Ännu surare blir du när du får veta att han testamenterat hela sin kvarlåtenskap - 120 tusen - till radiohjälpen.

De fem katterna bor hos "en familj i Västsverige". Eftersom pappan har givit pengar till Djurens Vänner och Djurens Rätt, så STÄMMER DU DEM (!?!) på din laglott.

"Jag vill bara ha rättvisa" säger du, och fortsätter ,"För mig handlar det om känslan att jag inte var värd att ärva" och "Syftet med gåvorna var detsamma som ett testamente. Pappa visste ju att han snart skulle dö."

Wake up, babe! Papsen ansåg inte att du skulle ärva. Han ansåg inte att du var värd det. Du KANSKE bör fråga dig varför, istället för att skita ner dig för max några hundra tusen som din arvslott är. Det är inga pengar som på ett grundläggande sätt kommer att förändra ditt liv ändå.

Din far älskade tydligen katterna, och de bor nu "hos en familj i Västsverige" och pappsen gav pengar till Djurens Vänner.

Tänka, tänka, tänka...

Hade du sagt till papsen att DU gärna tog katterna och att du gärna tog hand om katterna och busade med dem och gav dem Sheba morgonmiddagkväll och kliade dem på lilla maggen, så hade pappa förmodligen dött med ett leende på läpparna och kanske sett till att du hade haft lite pengar att mata dem med. Nu sade du inte det. Du orkade inte ens LÅTSAS att du brydde dig om vad som betydde något för papsen. Har du moraliskt rätt till några pengar då?

Fan, klipp dig och skaffa ett jobb. Och lite stolthet. Ring till farmor lite oftare och ta hand om henne, så skall du se att hon kanske rikligt belönar dig efter sitt frånfälle. Om du är sur på farsgubben så ge fasiken att besöka graven (jag antar att du investerat större summor i en vård till honom?) och så fort han dyker upp i ditt sinne, så säger du bara "Fuck U RIGHT BACK" och börjar tänka på något du verkligen bryr dig om igen, typ dig själv.

DESSUTOM undrar jag, vän av ordning nummer 1, varför Aftonbladet ens orkar skriva om saken. Om de orkar dra i en sådan snyfthistoria så kanske de är intresserade av en utkastad småbarnsmor och ett djupt amoraliskt bostadsbolag? (Nu börjar det klia i telefonfingrarna känner jag...)
http://www.aftonbladet.se/goteborg/article723679.ab