Manic Monday

Hu.

Hu.

HU.

Hua.

Idag är det ytterligare ett besök hos allergiläkaren. Som den trogna läsarinnan vet tog jag inför föregående läkarbesök stöd i serien Heroes och snodde ett ont spegelbildsalterego för att medelst henne och hennes droger grejja att min son skulle perforeras till oigenkänlighet för att slippa diverse småkrämpor.

För den som inte är uppdaterad i tvs magiska värld kan jag meddela att det onda spegelbildsalteregot ligger till synes avlidet på ett sovrumsgolv i Las Vegas. Jag har således ingen hjälp från henne denna gång. Och några droger kan jag inte få tag på.

Anton skall till allergiläkaren. Förra gången var hans ömma fader med. Medan jag gick som professor Baltazar gjordes ett pricktest med Anton i faderns (du vet den där okända, om du frågar Ernst) trygga famn. När tre rör blod skulle dras från min lilla gengömma (fast i ärlighetens namn är "tre rör" inte det samma på en en och en halvmånaders bebis som för en i barnsängsfeber sjuk Quinna. Rören påminde mer om... tja, de PÅMINDE väl inte om något särskilt. De var jättesmå. MEN 3.) stod jag skakande med händerna för öronen och läste barnrim som var uppsatta på motstående vägg från den där fadern satt och ullegulligt höll sin blödande, och inte vilt skrikande son.

Today, I´m on my own.

Fjolliga, fjolliga jag.

Men varför skall de dra mer blod? SKALL de dra mer blod? Kommer jag att svimma? Frågorna hopar sig och jag sitter kallsvettig och funderar.

Men att äta thai är en plan. Om jag bara hade hittat min lilla agenda för att konfirmera rätt dag. Jag ANTAR att onsdagen är fri för lite röd curry. Och överlämnandet av en dom, månde? Ty när min son har opererats färdigt (utan bedövning) så är jag åter på E-gatan och då skall jag författa på riktigt. Och då behöver jag en välformulerad dom från överinstans.

Andra stora nyheter denna dag: Bilen besiktigades utan anmärkning idag. OCH vi har, som du förstår, lagat den strålkastare som gick sönder när vi skulle åka upp till Umeå i julas. Det gjorde i igår innan vi åkte hem till en gammal kollega, nu tingsnotarie i Uddevalla, och åt lasagne. Med ost och mjölk. Om ost och mjölk kommer jag att skriva nästa gång. Jag lovar dig.