Idag ringde Linda. Nej, inte den Linda vi alla har lärt oss att älska och förakta, utan den andra Linda, som nuförtiden inte ens är blond, utan enligt egen utsago färgat håret rött och som är mitt ombud i hyrestvisten. Den Linda.
Anyways, Linda hade fått kallelse till Hyresnämnden. Den 3 oktober klockan 9.15 skall undertecknad ställas inför skranket. (Är det ett skrank på Hyresnämnden?) Min redan pissiga morgon kändes plötsligt än pissigare. Klumpen i magen blev liksom inte mindre.
Vad är det de VILL? Eller, det vet jag ju, de vill ställa mig och min förstfödde utan bostad. Och mina tre katter. (Linda har varit bestämd på den punkten; jag skall inte yppa något om mina tre katter. Det är enligt hennes, och många andras, förmenande skäl att förflytta vem som helst från sin permanenta bostad till ett mindre utrymme med madrasstapeter att ha tre katter. Men så har hon ju inte upplevt den lycka en vrålande Ellis kan giva. Eller en löpande Esther. Eller en övergossig Emmas håriga ansikte i sin egen mun.) Och så Heinz, natürlich.
I mitt sinne börjar jag inreda mitt lilla krypin av presening. Jag har redan sett ut tomten, kan det vara mer pittoreskt än uppe vid lotten? Visserligen får jag ju grannar som även de bor under presening och som tidigare visat sig ganska ogästvänliga, men det är ju så när man bor i storstadsregioner, områden förtätas. Jag är övertygad om att de kommer att välkomna mig och min familj. Såsmåningom.
Det är inte riktigt rätt läge att behöva köpa en bostadsrätt. Jag slår på mig själv dag och natt över att jag inte köpte en när jag flyttade härifrån första gången. Eller att vi inte köpte den där trean på tionde våning borta vid Kvilletorget. Nu skall ju Gazaremsan rivas och jag tror nog att det kommer att bli ett bra område.
Om det hade funnits en rimlig möjlighet att få en annan hyresrätt så hade jag tagit den bara för att jag absolut inte vill ha det klåparbolaget som hyresvärd! Men eftersom jag inte har möjlighet att skrapa fram en bra hyresrätt i förstahand i brådrasket så sitter jag här och betalar den jävla hyran och vågar knappt andas för att jag är rädd att de skall komma på någon annan anledning än "otillåten andrahandsuthyrning" för att få ut mig. Alla andra grannar har sina barnvagnar i trappen. Inte vi, inte. Och det är knappast på grund av att jag är rädd att den skall bli stulen... En platta har slutat funka, men jag vill helst inte ringa och felanmäla, jag saknar tvättlåsnyckel och kan inte utnyttja tvättmaskinen, men jag vill inte erkänna mig slarvig och be om en ny... Jävla Bolaget! På riktigt. Jag orkar knappt skratta åt dem.
(Fortfarande - om nu andrahandsupplåtelsen skett utan deras tillåtelse - varför ställs hyresavierna till den otillåtne hyresgästen? Innebar inte att den otillåtne hyresgästen - som bott här sedan -95 - flyttade härifrån att jag vidtog rättelse? Det var ju det som utlöste deras uppsägning. Och, helt OT, men ändå, deras jurist ställde frågan om det inte var "fint nog" åt mig att bo kvar på Eriksberg - vad tror han att det här är för lyxhak? ) Som jag sade till Linda, det är så vansinnigt otroligt och Kafkaliknande att jag blir orolig därför. De tankekedjor man inte ser någon logik i är svåra att argumentera emot. Jag ser framför mig en brittisk domstol á la 1800-tal där jag och Linda skall argumentera mot kaninen i Alice i underlandet och där teharen ständigt kommer med nya för mig betungande uppgifter. Bakom teharen står Bolaget itself, med glödande högaffel och horn på huvudet, vilt skrattandes. Mitt hopp står till att Hyresnämnden är... goda. Eller tänkande. Eller, om elaka Bolaget får ihop något logiskt av "andrahandsuthyrningen" lite medmänskliga. Trots att jag är nykter (och inte ens äter ost) så ter den här visionen sig inte helt osannolik.
Skulle vi förlora så kan man ju överklaga i och för sig. Det tar väl sin modiga tid, och vi har tid att flytta till... tja, till lotten under preseningen. Antar att Emma, Ellis och Esther får bära sele då. Antar att Anton också kommer att växa upp selförsedd, och att jag blir alkoholiserad av mina egenodlade och egenjästa lila bönor.
Min son har fått på sig kläder idag, chinos och nya fina grod/tiger/panda-tshirten. Den är efter en halvtimme genomvåt. Lilla älskade kräkbarn! Jag har fått tips om både "segatillmaten"-ämne och på att man skall byta mjölkersättning, eftersom även Nutramigen innehåller mjölkrester (närmare bestämt kasein. Det man använder till att göra ost med. Jag vill äta ost. Min son får äta något som i alla fall påminner om ost. Orättvist.). Denna ersättning är ännu dyrare än Nutramigen, så jag antar att vi kommer att fortsätta göra våra skatteuttag. Helsicke vilket förmånligt socialsystem vi har i Sverige! Jag säger det åter igen, jag är på ett sätt tacksam att allt som har hänt har hänt, för det har givit mig ett helt nytt perspektiv på tillvaron! (Fram tills att det visar sig att mitt kejsarsnitt var ett resultat av felbehandling, min infektion likaså, att de sju lager av min lekamen som perforerades under snittet har läkt ihop till en stor klump på grund av den djupt alkholiserade kirurgens misstag, Antons allergi en reaktion på att han fick amma trots att jag var drogad på sjukhuset och att kontrastvätskan de gav mig smälte bort hans övre magmun. Då blir jag sur och gnällig igen.)
Peter Birro har lyckats skapa det tråkigaste av alla på modern tid skrivna manus. Jag såg första halvan av den ofantligt gäspframkallande serien igår. Jag tänker inte ge den en andra chans. Killen, eller tjejen, som regisserade borde kanske överväga att gå någon fortsättningskurs i "regi för handdockor" eller vilken utbildning han eller hon nu har. Autodidakt tror jag inte att personen är, ty då skulle han/hon fått jobbet på grund av tidigare insatser. Eller, jag kan ha fel, det KAN ju vara så att regissören är helt ok, men att skådisarna är så fruktansvärt värdelösa som de agerade igår. Ganska skickligt gjort med de historiska miljöerna, dock. Kände en klump i magen när de visade Stapelbädden och sade till Heinz att där hade vi kunnat bo nu också, om jag inte tyckt att vi skulle ta mitt bodelningsavtal som intäkt för att kunna få den här bostaden. Detta var innan Linda ringde idag... Birro är alltså min Saida? Jag kanske bör titta på nästa avsnitt. Om huvudpersonen inte bor under en presening på Norra Sjöberget så kanske det betyder att Bolaget tar sitt förnuft till fånga, resp får på tafsen?
Undrar vem som skulle vinna tävlingen "mest avskydd av Anna" - Birro eller Bolaget... Kan en fysisk person tävla med en juridisk? Får lägga upp reglerna på ett bra och konstruktivt sätt någon dag då jag har tid över. Det kanske inte är någon idé dock, när vi ändå vet att Jennifer vinner hela ligan. (Hua, nu slog det mig... JENNIFER - LUCIFER - BOLAGET... är det en och samma sak????)
När jag nyss värmde på min pyttipanna från gårdagen stekte jag även ett ägg. Dröm om min förvåning när mitt ägg hade två gulor! Hur många gånger har det hänt mig i mitt liv? Inte många, kan jag meddela. Skall jag se detta som ett tecken, och i så fall, på vad?
Frågorna haglar. Nu skall jag i vilket fall som helst sätta mig och gå igenom stadgar, för det är telefonmöte ikväll och jag måste ta ställning till om det krävs veterinärintyg för att sätta avelsförbud på katter med för många tår. Det är tur att man får användning för sin utbildning på något sätt.
Efter denna nedstämda utläggning om min dag har jag inga inspirerande länkar alls att ge. Jag snor därför min sambos favorit och använder den som om den vore min egen.
http://konsumbloggen.com/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar