Det är ganska konstigt att man känner sig MER stressad och får MINDRE gjort hemma när man bara går runt och dräller hela dagarna. Jag har ju aldrig lyckats med konststycket att vara arbetslös och jag har förbannat min olyckliga stjärna för att alla andra under en period i alla fall knatat runt med a-kassa och shoppingpåsar. Eller i alla fall lika många "alla andra" som fick äkta Monchichi OCH skidresa OCH Takanooverall OCH utlandssemester OCH 12 växlade cyklar innan de fyllde 12 OCH rosa strukturtapeter och allt annat som "alla andra" ju hade när det begav sig.
Nu när jag sitter i det kaos som kanske kan komma att bli mitt hem, om Ernst och hans onda hantlangare får på tafsen av Hyresnämnden (som jag i mina drömmar målar upp som min brigad av riddare på vita hästar och med skinande rustningar) så känner jag mig jättepressad och stressad. Fatta hur mycket jag har att göra! Fatta hur mycket jag får gjort!
Igår, tillexempel. Jag satte på tvättmaskinen som Hans hade fyllt. Jag ringde veterinären och beställde p-piller till Pester. Därefter gick jag ut på stadens gator, återigen, med siktet ställt mot SIBA, där jag inhandlade ett nytt minneskort till kameran. Jag gick till apoteket Biet där jag satte mig att vänta på att Pester, eller snarare omgivningen, skall sparas från brunst.
Jag samtalade med ett litet äckligt barn, som a) påtalade att stolen jag satt på var HANS (ja, jag flyttade på mig. Jag är en mes. Men MIN SON skall minsann inte tilltala främmande damer på detta oerhört respektlösa sätt! I´m a småbarnsmor goddammit!) b) föreläste om sitt Mc Donalds-dataspel, som inte verkade alltför avancerat måste jag säga, c) redogjorde för hur svåååååååårt detta spel var (BAH!) och slutligen d) förklarade att anledningen till att han "förlorade" den här gången var att bebisen skrek. Han brukade annars alltid "vinna".
Jag påtalade INTE för den unge mannen att a)han sög på dataspel och det var därför han misslyckades så kapitalt b) "bebisen" skrek inte alls. Han pratade. Om bra mycket mer intressanta saker än denne lille snorige femåring och c) man "förlorar" inte dataspel. Man åker ut, dör eller loosar. Man kan heller inte "vinna", utan man "går vidare" eller "spelar ut". Lär sig ungar nu förtiden INGENTING?
Jag höll dock konversationen flytande genom "intresserade" jahan och såpasser. Så småningom tog han sin Nicke Nyfikenbok och lämnade lokalen med sin stackars mor. Jag såg att hon tittade avundsjukt mot Anton som kommer bli så mycket vackrare och så mycket trevligare, och framför allt, så mycket mer intelligent. Jag tycker han visar alla tecken på det i detta nu, han ligger och stirrar på sin hand. Hans säger i och för sig att folk på Lillhagen, och då inte de andra anställda, brukade ha det som vana, men vad vet Hans?
Hursomhelst blev det min tur och jag gick fram till kassan där den vanliga apotekartanten satt. Hon är faktiskt farmac... hur man nu stavar till det. Hon kan sina grejjer i alla fall. Jag sade att min veterinär hade faxat över ett recept på p-piller och uppgav mitt namn.
"Du" sade apotekstanten till en annan apotekstant i tjugifemårsåldern, "Det har kommit ett e-recept på p-piller från en veterinär idag"
Tjugifemåringen såg frågande ut.
"Nä" sade jag, "De FAXADE receptet" Apotekstanten som är farmac... tittade på mig med milt förakt. Är det MITT fel att min veterinär lever på stenåldern?
"De har nog mailat in det" förklarade apotekstanten som är farmac... Tjugifemårstanten letade febrilt bakom disken men hittade inget inmailat recept. Efter en stund hittade hon ett fax ställt till apoteket Biet.
"Det var p-piller till en hund" frågade 25årstanten.
"Ja" sade apotekstanten som är farmac... "Katter skall inte äta p-piller"
"Nä" protesterade jag, "det är till en katt. Katten Esther"
Apotekstanten som är farmac... tittade ånyo på mig med förakt.
"Är det till en katt" sade hon misstänksamt.
"Ja" svarade jag trotsigt. "Det är till en katt. Jag skall para henne"
Tystnad.
"Fast inte nu" skyndade jag mig att lägga till, för jag var rädd att få en föreläsning om det onödiga i att para en katt som samtidigt går på cancerframkallande p-piller.
"Du har fått 60 piller" sade apotekstanten som är farmac...
"Jag tyckte det var lika bra" sade jag. Apotekstanten som är farmac... slog lite på sin dator och muttrade
"De räcker i 60 veckor"
"Jag hoppas hon har blivit parad innan dess" sade jag och kände svettdropparna bryta fram. Inte av stress för att bli ifrågasatt av en vänlig dam på apoteket Biet utan av reell skräck att inte få låna den hane som förmodligen blir fertil i februari/mars (Världens mest intressanta parantes: http://www.corins.org/index_sve.htm - JA han är cremé och jag har sagt att jag inte vill ha in något rött, men nu är det som det är. Det finns inga hanar. Det POSITIVA är att jag kan få brunpaddor och inga röda katter i denna generationen och att det är fina linjer på denna kille och han är själv mkt lovande. Det NEGATIVA är att jag kommer få in rött.) och som jag talade med uppfödaren om under helgen.
Apotekstanten som är farmac... pillade med sin dator och så tystnade hennes pickande fingrar.
"Heter katten Miss" frågade hon klentroget.
"Nä" sade jag. "Katten heter inte Miss. Hon heter Esther" Tanten tittade tomt på mig och frågade om jag hette vad jag heter, vilket jag bekräftade.
"Det står här att katten heter Miss" sade apotekstanten som är farmac...
"Nä" sade jag. "Katten heter Esther. Med TH" Nu har jag ju varit och hämtat p-piller till katten Ester (det är hennes apoteksnamn, det!) och VET därför att apotekstanten som är farmac... en gång hade en farmor med det namnet. Ja, utan förled "katten" då, får jag hoppas.
"Min farmor hette Ester" sade apotekstanten som är farmac... lite drömmande. Jag log för att bekräfta att jag hört vad hon sade.
"Esther stavar med TH" upprepade jag, för förra gången använde apotekstanten som är farmac... inte th i stavningen, förmodligen på grund av tankar på sin farmor.
"Här står det att hon heter Miss" upprepade apotekstanten som är farmac...
"Ja" sade jag, kanske lite otåligt, "men jag har två honor så veterinären kanske inte visste vilken katt som avsågs" (Plötsligt blev jag orolig. Eftersom Emma är kastrat så är det oroande om veterinären skriver ut p-piller till henne. Är det en INKOMPETENT stenåldersveterinär jag går till?)
"Då ändrar jag till Ester" sade apotekstanten som är farmac... vänligt.
"Med TH" sade jag med emfas.
Plötsligt såg apotekstanten som är farmac... lite skyldig ut och förklarade att det var så VIKTIGT med kattnamnen om man skulle ringa till Blå Stjärnan tillexempel med anledning av receptet. Jag lät bli att påpeka att jag minsann inte hade något recept från Blå Stjärnan, inte, jag hade det från Stenåldersveterinären Som Inte Kan Se Skillnad På En Kastrat och En Fertil och att de just döpt min katt till Miss. Samt att jag är osäker på om Esther hos min veterinär är regad som Esther eller under sitt stamnamn.
"Du har en dyr veterinär" sade apotekstanten som är farmac... triumferande när hon debiterade 120 kr i receptavgift. Detta fick jag påtalat för mig redan förra gången jag hämtade ut p-piller till katten. Och det stör mig.
"Det är väl telefonkostnaderna för faxen som skall täckas" sade jag så muntert jag kunde.
Apotekstanten som är farmac... tittade frågande på mig. Jag betalade, tackade och gick.
Vidare sammanstrålade jag med en gammal arbetskamrat på staden. Nordstaden, närmare bestämt. Han var glad och nöjd i sin ombudsmannaroll och tittade beundrande på min son som han konstaterade hade mer hår än hans lilla dotter, som inte spyr eller har några andra problem, trots att dottern anses ha mycket hår.
"Han är stor" sade den gamla arbetskamraten.
"Nä" sade jag ärligt. "Han är inte stor för sin ålder. Snarare liten. Fast lång. Lång och smal, som far sin"
Min gamla arbetskamrat sade
"min dotter är kort och tjock"
Jag sade ingenting.
Så, med alla ärenden gjorda gick jag hem, åt ingen lunch, och glömde att tömma tvättmaskinen. Heinz kom hem och jag insåg att jag glömt tömma tvättmaskinen varpå Heinz tömde den större delen av nämnda maskin.
Idag är det bizzi igen. Jag skall
-sätta på diskmaskinen
-bada sonen
-åka till jobbet och prata med chefen om tillbakagång i arbete. Dessvärre har frågan inte diskuterats med sambon ännu.
-handla en lämplig inflyttningsväxt till Sofia
-åka till Sofia och inspektera hennes nya bostad
Känner mig helt svettig. Slut. Bara jag tänker på det. Jag hade nog inte klarat att knata runt med a-kassa och shoppingpåsar ens i en vecka. Jag hade stressat ihjäl mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar