...eller Joy.
Det är ju inget självklart val. Å ena sidan vill jag ha en läkarlön och vara snabbpratad och bitsk.
Å andra sidan vill jag ha en snygg kropp och vara snabbpratad och bitsk.
Hmmmm. Tål att tänkas på.
Å andra sidan - när jag gjorde ett löjligt Facebooktest så var jag Dr Dorian... så det kanske är en helt akademisk frågeställning...
7 kommentarer:
Cox _har_ snygg kropp! Oxå. Eller?
Men... Johan? Är det du? Hur hittade du hit?
I egen hög person, oh very yes :P
Tja, det händer väl att jag ränner in i Större Syster och babblar man som vi plägar göra utbyts givetvis information om närmast sörjande. Resten är väl inte svårt att räkna ut eller? ;)
Nä, det klart... Men ändå...
Just nu önskar jag att jag var Dr Cox, i alla fall. Inte för kroppens skull utan för att han har ett fint block som han kan använda för att förskriva medikamenter till sig själv. Du som vet-om jag drar i mig resterna av all antibiotika som jag fick efter barnsängsfebern, de räcker bara i två resp tre dagar, tror du att jag överlever mitt lidande då? De ropar på mig från medicinskåpet. Högt och ljudligt, så jag hör dem genom mina igenkloggade örongångar...
Det är nog bättre att knalla iväg till Dr Irl och få riktigt recept (om det nu behövs).
Är det öroninflamapaj brukar man inte skriva ut antibiotika (bara till barn under 2 år), det blir bäst om det får läka ut själv. Skulle det vara så illa att antibiotika behövs gör det ju inget om du då får den antibiotika som har bäst verkan mot öronknas istf den som är bäst mot barnsängsfeber, ait?
Hade jag varit närmare T11 än T0 hade jag kanske kunnat svara på om det är samma antibiotika mot båda, men det kan jag inte nu...
Annars är en tredagars antibiotikakur ett alldeles förträffligt sätt att bidra till uppfödandet av multiresistenta bakterier. Mao, hade jag varit du hade jag givit f-n i antibiotika och drogat mig hårt med smärtstillande och ev. febernedsättande.
Bli frisk, önskar // Dr WannaB
Bah. Multiresistent-Schmultiresistent. Jag är ju läkarrädd for crying out loud! Smärtstillande är för mesar. Jag går på vinot. En sann lisa för själen!
(och - jag är trots allt i själen ett barn. En oskyldig själ på säkert en sisådär ett och ett halvt.)
Jadåså... Har då bara en sak att säga: Bitihop&komigendåh!
Vin i all ära, men det känns lite onödigt att sänka kroppens kapacitet genom etanolförgiftning bara för att uppnå smärtstillande effekt när det finns snällare och effektivare medel att tillgå ;)
Läkarrädd??? De (vi, om ett par år) är ju vanliga dödliga precis som du, vad finns att vara rädd för?
Iofs fins det faktiskt något som kallas White Coat Syndrome, vilket innebär att folk inte beter sig som de brukar så fort de får syn på en vit rock...
Skicka en kommentar