Sköna maj välkommen!

Idag hade jag en mycket ansträngande dag på jobbet. Jag är inte ironisk det minsta när jag säger det - dagen var från början till slut belamrad med besvärligheter, stress, möten och idel lidande.

MEN; strax innan lunch hade någon satt ut en skål med godis i korridoren. Inte vilket godis som helst - en hel buffé med sura delikatesser! Det var sura tungor, kryptoniter, gröna hårdingar med salmiakpulver i, hallonshots, sådana där rosa/gröna flaskor som smakar tuggummi.

"VEM" vrålade jag, "VEM har satt ut godiset i korridoren, och VARFÖR" . Min fråga klingade ohörd.

Jag stoppade in ytterligare en hallonshot i munnen och kände svettdropparna komma på överläppen. Strax innan hade jag insett att lunch ute var att glömma och att det enda tillbuds stående alternativet var restaurangen på området. (För sjutti spänn... Ärligt talat, bambamat kostar typ 14 och är BÄTTRE!)

"VEM" vrålade jag åter, "Har satt ut godiset".

En kollega som rörde sig långt borta i korridoren viftade med handen. "Är det du" frågade jag.
Personen ifråga vinkade glatt.
"And WHY, may I ask" frågade jag.

Han ryckte blott på axlarna och sade att det ju är fredag.

Jag gick in på mitt rum med resterna av en hallonshot torterandes min blottade tandhals (AJ) och var på oförskämt gott humör.

Solen skiner. Jag får godis. Livet är härligt.

Därefter återgick dagen till ett rasande tortyrtempo och avslutades med ett besök på Lisebergs trädgårdsutställning, som jag egentligen inte hade tid med. Eller råd med heller.

Så fantastiskt. På riktigt. Solen gassade, det var hett. Jag och E gick runt och runt och runt och hon handlade massor av fina blommor och lökar och tomater och så satt vi på Wärdshuset och inmundigade två bärs var. Kändes som sommar på riktigt.

Arbetet på lotten framskrider. Jag har numer en plan. En plan som kommer att bli i huvudsak satt i verket under helgen.

Det blir (förmodligen) ingen Blå Congo. Jag satte dem på förgrodd, men istället för att gro tycks potatisarna välja att ruttna. Jag skall dock gå och köpa någon annan potatis och strunta i att förgro, någon sade att det var helt obehövligt.

Halva potatislandet blir squashland. 7 plantor kommer att utplanteras i morgon.

Kring befintlig vitlök och gräslök skall jag bygga min kryddtäppa. På Liseberg inhandlades därför lite dylikt. Oregano, Rosmarin, Timjan och krusbladig persilja, närmare bestämt.
"Du skall ha slätbladig persilja" sade E bestämt. Men det fanns ingen slätbladig så det fick bli krusbladig. Men eftersom den romantiska stämningen kring persiljan försvann så är just den krusbladiga persiljan till skillnad från sina kryddkompisar inte värd en versal i namnet. Torftigt, på gränsen till tarvligt...

Spritärtor, sockerärtor och gula vaxbönor får dela på ett land.

Bondbönor, broccoli och lila brytbönor får dela på ett annat.

Kronärtskockorna får ett eget, men jag tror att jag avvaktar utplantering till nästa helg.

Morötter och rädisor får samsas med salladen (6 sorter) i det landet där bönorna slogs med tomaterna förra året.

Jag sade ju att jag inte skulle ha några tomater i år. Jag ljög. DAMN U LISEBERG, och dina förföriska försäljare! De (tomaterna då, alltså) får sitta på det ställer ärtorna skulle ha suttit förra året om inte sniglarna ätit upp dem. Det är heller inte vilka tomater som helst! Nej, nej.

Först har vi "Raketa" - en rysk busktomat som blir ca en meter hög och har ovala, spetsiga frukter. Därefter en gul tomat, "Solguld", plattrunda frukter med morotsblad. Därefter Schugan, den svartaste av alla tomater, sade tanten. Kan man motstå en sådan beskrivning? En svart, rysk tomat på min lott.

Och, till sist - en vanlig dansk jävla tröktomat.
"Suck" sade jag.
"Men man kan ju inte misslyckas" sade försäljaren.
"Nä" sade jag och tittade avundsjukt på E som handlade cocktailtomater och gula, ovala saker. Men jag KAN inte ha mer än fyra. Eller ens fyra. Och om jag nu skall ha någon så kan jag ju i alla fall ha en tråkig, förutsebar tröktomat. Även om de ryska ju enligt all tillgänglig fakta skall vara tämligen härdiga (länge leve 5-årsplaner och kommunistisk planekonomi samt agrikulturforskning!). Men inget slår ju den danska tomaten i trofasthet och förutsägbarhet... Inte sexig men en fantastiskt trogen partner.

Och så skall jag peta ner lite minimajs i gränslandet mellan mig och lotten brevid. Det kan ju funka. Mot andra grannen slänger jag upp solrosor, tror jag.

Och så skulle jag ju inte ha så mycket blommor. Men oj. Min klematis har tagit sig tämligen väl. Den oranga liljan som jag planterade om har redan blivit ganska hög. Jag petade ner alldeles för många gladiouluser igår.

Och idag var jag på Liseberg. DAMN U LISEBERG och alla dina trugande lökförsäljare!!! Vad fan skall jag med blommor till?

En förpackning med kallor. Duktigt vackra. Lite sent att plantera dem, men men...

Hur kan någon motstå irisar? Jag fattar det inte. Visserligen är de inte bara blå och gula och vita och passar inte alls med mina fantastiska kallor, eller för den del med mina fantastiska liljor, men ändå. Det är ju irisar. Eller med befintlig klematis, doftliljor eller den oranga liljan. Det fanns, på riktigt, och helt förvånande inga förpackningar med bara blå iris. Jag vill egentligen ha sådana där nästintill svartblå irisar. Och lots of them. Men i brist på de irisarna så...

Blekgul, doftande lilja. Finns det något så vackert som liljor? När jag begravs så kräver jag att hela jävla kyrkan täcks av liljor. Gärna blekgula, men ännu hellre....

Vita liljor. Say no more. Vita liljor... Vita liljor, vita liljor, vita liljor... Som luktar. Lilja.

Så kom jag hem. Och då visar det sig att min lille son har fått dagisplats. DAGISPLATS I tell ya! Hu. Han är stor nu. Eller blir i alla fall den 19 augusti. Inte på förstavalsstället. Inte på andravalsstället. Inte på tredjevalsstället - surprise!- Inte på fjärdevalsstället, och först i augusti, men han har ta mig tusan fått dagisplats. Damen på kommunen var dessutom en vänlig och serviceminded quinna. All heder till henne.

Ytterligare en liten, liten glädjeyttring innan jag ger mig. Du har hört att Linda S slutat på Expressen, va? Jag slipper alltså riskera fler omotiverade raseriutbrott. Så skönt.