Varför husdjur är att föredra

Husdjur håller enligt forskningen ägarna friska.

Det kan man inte säga om barn.

Dags igen. Babyebola.

Denna gång allvarlig nog för att hålla mig hemma från jobbet.

Konstigt nog är den skyldige frisk, sånär som på att näsan rinner. Norrlänningen är frisk. Jag är sjuk. Och vem bryr sig om det?

Kommer du ihåg den där gamla reklamen; "Kvinnor snackar om att föda barn. Då skulle de veta hur det känns när en man är RIKTIGT förkyld"?

Jag har (nästan) fött barn. Det är INGENTING i jämförelse med det lidande jag nu utsätts för.

"Kom och myyyyyys" ber jag sonen. Sonen är mer koncentrerad på att gå. Om man mot förmodan får upp honom i sängen ligger han som en centrifug och viftar och sparkar och vill hoppa i sängen. Eller i vart fall stoppa sina små korvfingrar (täckta i egenproducerat snor, naturligtvis) i min mun och näsa.

Tacka vet jag katterna.

Inatt förvånades jag, under rådande insomnia, över att det var Pester som vakade över mig. Vanligtvis träder ju Nurse Emma in som räddare i nöden. Men inte inatt. Pester låg hos mig som en huvudkudde, kurrkurrkurrade och buffade och verkligen såg till att jag var omhuldad (och vaken) i min sjukdomsförvirring. (Jag missade ett inbrott i Tennisshoppen, trots att jag var vaken. Heinziman vaknade av ljudet. Säger en hel del om min egocentrism under natten.)

När jag väl lyckats somna fortsatte vården, och jag vaknade av en outhärdlig smärta i min redan såriga rinnande näsa. Nurse Esther hade beslutat att tvätta min näsa ren från snor.

Katters tungor är försedda med vassa... vettifan vad det är, smaklökar? Anyways, dessa används dels för att kamma sig och hålla sig snygga och producera uppkräkta hårbollar, men även för att skilja kött från ben. Detta instrument använde alltså min lilla beskyddare i natt för att befria mig från snor. Thank U. Jag såg mig själv fullkomligt befriad från skinn och kött, med en blodförgiftning, och tackade min lyckliga stjärna för att den enda råtta som passerat Esthers lilla mun är gjord av kaninskinn. Samtidigt tror jag knappast att Pussi Oxkött och Vircon har mycket gemensamt.

Nåväl, lite förvånad var jag, för det är som sagt Emmas vanliga roll att beskydda de sjuka i hushållet. Och jag härsknade till lite på henne där jag låg, döende och skyddslös. Min älskade lilla Pemma! Min gullekisekatta! Min favorithårboll! Var befann HON sig när jag behövde henne? Strejkade hon?

Nurse Emma i arbetsmiljö

Utsåg Pester till ny favorit.

I morse kom Emma upp till mig och lade sig som en huvudkudde och spann och spann och spann och buffade. Jag förlät henne. Då inträffade något oväntat. Pester kom upphoppandes i sängen, kastade sig på strupen på Emma och de båda började slåss. (I mitt ansikte) Därefter GAV SIG EMMA och hoppade ner från sängen. Pester lade sig tillrätta och övertog rollen som sjuksköterska. Esther är alltså ranghögst! Egentligen helt logiskt eftersom hon är fertil hona, men ändå. Jag kände ett hugg i bröstet och tyckte så synd om Pemma. Hon är inte längre the shit. The top bitch. Hon är bara en patetisk föredetting... Det svider ordentligt i mammahjärtat att säga det.

ESTHER å andra sidan har utvecklat en vårdinstinkt. Min lilla kalv har vuxit upp och blivit kvinna! Jag måste se till att få henne parad. Jag måste. Hon är alldeles för vacker för att inte ha en man och en massa kisekattungar...

Nurse Esther