Jag är kändis!

Igår satt sambon och googlade. Jag vet inte riktigt varför. Han sökte på "Esther" och fick, förvånande nog, upp massa bibelsidor.

"Varför googlar du Esther" undrade jag.

"Jag tänkte att hon var kändast i familjen" svarade sambon.
"MÄH" sade jag. "Hon heter ju inte Esther" och angav stamnamnet istället. Heinziman googlade och vips så fylldes rutan av diverse Estherrelaterade länkar. Heinziman klickade på en.

"MÄH" sade jag, "Varför öppnar du DEN"
"För att se vad det står" sade Heinziman och tittade på mig som om jag var dum i hela huvudet.

"Det är ju bara en resultatlista" sade jag. (Det räknas ju faktiskt inte.)

"Ja, nog är Esther kändast i familjen i alla fall" sade Heinziman och googlade sig själv, vilket endast resulterade i en massa tjafs om hans namne, den store konstnären.

Triumferande puttade jag honom från tangentbordet och slog in mig själv. Skärmen fylldes av diverse jagrelaterade länkar.
"HA" sade jag. "JAG är kändast i familjen"

Näst kändast i familjen

En liten bit i mitt inre dog när jag insåg att jag snart inte alls är det. Snart försvinner jag in i cyberrymdens anonymitet. Snart försvinner jag som unikum. Jag knappade in mitt nya namn.

Och insåg att jag numer inte kommer vara den kändaste i familjen. I tävlingen "Kändast i familjen" är det en stor fördel att DELS vara den enda i Sverige nu levande med det aktuella namnet, DELS vara aktiv i styrelser för obskyra föreningar och grejjer. Snart... Snart så kommer de som googlar mig inte hitta mig i en snårskog av redovisningskonsulter, astmatiker, bibliotekarier och docenter i nordiska språk. Snart står jag i skuggan barnpassningshjälp och "trendiga halsband". Jag kan bara hoppas på att jag någon gång kommer att sammanblandas med den person som är palaeontolog och arbetar aktivt med växtfossil, hon låter spännande.

Idag drog jag mig till jobbet, glad i hågen men röd i näsan. Det gick sådär. Jag gick hem efter elvamötet. Fan också. Inte nog med att jag har mycket att göra, den här babyebolan har kostat mig 11 och en halv segt intjänade flextimmar. Och den GER sig inte!

Jag missade schlagertjohosanet igår. Inte så att jag sörjer på riktigt, men ändå. Dumma babyebola.

Men i morgon är en annan dag. Då skall jag minsann göra mina åtta timmar. Effektivt också. Min arbetsgivare skall få sexton timmars effektivitet till priset av åtta. Jepp. Jag skall sona mina brott och min virusfyllda existens genom att jobba järnet. För i morgon är jag kärnfrisk. Skall bara sova lite till nu.