Vi har haft en sådan där toppendag idag.
Först gick vi till Liseberg med ett överlyckligt litet barn.
"ÅH" utbrast jag när vi gick förbi leksakshjulet, "En röd skinnstol! En SÅDAN skall Anton ha"
Så jag lade en guldtia på nummer nio. Hasseman tog tre, sju och... något mer.
Vi fick bara förstavinsten. Äla sit. Å andra sidan var det ju ganska praktiskt, för hur skulle vi handhava en röd skinnfåtölj under resten av vårt besök?
"Skall vi ta en filt med nalle eller skall vi ta en vovvov" frågade jag. Hundar heter numer vovvov.
"Ingen jävla vovvov" sade Hans. "Ta en filt"
"Amen vi har en filt. Vi har massa filtar. Anton gillar vovvov" protesterade jag.
"Ta en verktygslåda" sade Hans. Så då gjorde jag det. Nu har vi kirrat födelsedagspresangen om två år. Jippie! Men den innehåller allt - till och med en sticksåg som går på batterier (inkluderas icke, vilket ju är bra mht att de annars skulle bli gamla och börja läcka under tiden fram tills Klanton kan ha något utbyte av en leksakssticksåg). Lite funderingar hade jag om könsroller, men hey, om jag haft en blond, blåögd liten dotter så hade jag förmodligen likförbannat valt verktygslådan. (Dockorna var för jävla fula...)
Glada ihågen, med en gigantisk verktygslåda i plast, gick vi till kaninhuset. Klanton blev kär i kaninen. Han stod med fingrarna i munnen, saligt leende när barn efter barn efter barn fick kramar av kaninen. Visserligen var de andra ungarna äldre än Klanton, men ändå. Kaninfan tittade åt vårt håll och undvek oss aktivt.
"Titta KANIIIIINEN" sade jag, högt, för att kaninhelvetet skulle höra oss, "Är kaninen FIN"
Anton log. Kaninhelvetet fortsatte ignorera oss. Förmodligen för att hon inte ville snora ner sin fula gröna päls.
"Må solen lysa i åtskilliga timmar på ditt gröna anlete" tänkte jag. "Må dina morötter förevigt infekteras med springmask". Därefter tog jag resolut min son och praktiskt taget baxade mig förbi den satans kaninen, som jag ville sparka av knäskålarna med ett glatt "Skall vi titta på BLOMMORNA" till min son som var helt omedveten om att han just dissats av en sommarjobbande sjuttonåring i grön kaninkärringdräkt. Jag hoppades att vi skulle springa på någon ANNAN kanin, mer serviceminded, ute på området, men nä.
Vi knatade runt en stund i solen, barnet var lyckligt och det var väl vi också, antar jag, och därefter gick vi och käkade en... medioker, faktiskt, brunch på rosa hotellet.
Nu kanske du tycker att jag är neggo eftersom kaninen var dum i huvudet och brunchen var halvkass, men nä. En fantastisk dag. På riktigt. Det var helt ok att äta torrt bröd och prefabburgare med färdigskivad dansk edamer. Att chili är okryddad är godtagbart när man är på gott humör, och vem gillar egentligen ägg benedicte anyways? BLT:n var... annorlunda. Inte bra, men annorlunda. Och annorlunda är bra. And so on and so on.
Efter brunchen gungades det och det åktes rutchkana och det promenixades och det tittades på blommor och det tittades på fontäner och barnet är så vansinnigt gulligt och begåvat.
Enda smolket i bägaren är att min ebola fan i min lilla låda inte ger med sig.
Over and out från en tredjedel av lyckliga familjen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar