Dagen innan dagen icke-D

I morgon är det ett år sedan Hassan skulle födas. Jag var stor som ett hus och trodde aldrig att ungen skulle behaga komma ut. Och trots paniken över vad som komma skulle så blev jag över mig av glädje om så mitt skoskav började svida lite, för jag hoppades att det skulle vara de berömda värkarna. Men det var det ju aldrig. Tre veckors väntan kvar...

Det har gått sååååå fort, men ändå känns det som en livstid sedan. Och det är det ju. Hassans livstid.

Se vad begåvad han har blivit!

I övrigt ingenting. På riktigt, INGENTING.

I gårkväll, precis innan jag skulle lägga mig ringde två salongsberusade väninnor från Rose and Crown och uppmanade mig strängeligen att omedelbums dra på mig ett par jeans och en t-shirt och masa mig dit. Ingen pardon, inga ursäkter var goda nog. Sade de. Det sket jag högaktningsfullt i, sade jag. Jag är småbarnsmor, minsann. (Det är i och för sig en av väninnorna också, så det argumentet klingade ohört.) Jag skulle upp tidigt, minsann. (Det skulle båda två, så den bet inte.) Jag har ont om pengar, minsann. (En av dem är i samma sits, så det argumentet klingade ohört. Dessutom fick det mig att framstå som en tiggare) Jag var ståndaktig. Jag backade inte en milimeter trots att jag fick höra att jag var ond, snål, tråkig, tråkig, tråkig och tråkig. Och att de skulle hata mig för resten av livet.

När jag sedan lade mitt huvud på kudden var det inte stolthet över min ryggrad jag kände. Det var en sällsam upplevelse av livets föränderlighet och min egen fantastiska tråkighet. För när blev JAG en pingla som sade "Näääää, jag skall upp tidigt i morgon" och inte egentligen menade "Eh... TROR INTE DET - inte med DIG" när jag fick frågan om jag inte skulle med och ta en öl... Vuxenpoäng. Vuxenpoäng. (Fast inte lika många som jag får när jag dumpar Anton på dagiset. Ett barn på dagis - blir man mycket mer vuxen än så?)

Men i morgon är det minsann en tvättäkta AW på g. Sätter min söta skalle på att det kommer vara svinkallt och regna bara för det. Skit samma. Det skall bli trevligt ändå. Och någon kväll, någon gång, alldeles alldeles alldeles snart skall jag minsann ringa mitt i veckan och vara på snusen och uppmana både L och A att omedelbums dra på sig ett par jeans och komma ner till var jag nu sitter.HA vad jag skall skratta (Moahahaha) när de hänvisar till tidig uppgång och trötthet.