I rymden kan ingen höra dig skrika

Vi har just avverkat den senare halvan av 4th of July. Vedervärdig film som givetvis gjorde att vi började diskutera andra filmer.

"Terminator kom på sjuttiotalet" sade Heinz bensäkert.

"Du är sjuk i huvudet" svarade jag, bergsäkert. "Jag såg den hemma hos Steve, på video, på åttitalet. Då var den inte stengammal. Och Schwarteneggernegger gick som parodi på P3"

"Joooo" hävdade Heinziman. "Den kom ungefär samtidigt som Warrior"
"Amenvaffan" sade jag, "Warrior kom 81 tror jag, för jag vet att vi såg den på video när vi var i Sälen och åkte skidor och då var den MINST ett par år gammal."

"70-tal" sade Heinz.
"Jag sätter på datorn" sade jag.

Och gjorde detta. I min rödvinsförvirring slog jag dock upp "Alien Weaver" istället för "Terminator Arnold" och fick chocken. 1979! VA!?! Weaver, med förnamnet jag inte kan stava, var ju strålande vacker då. Och tjugi år senare när hon gjorde den sista apdåliga filmen var hon strålande vacker. Vad är det för jävla rättvisa? Och hur gammal är inte jag om jag kan minnas att i rymden kan ingen höra dig skrika när filmhelvetet kom på SJUTTITALET for crying out loud?

Anyways - Warrior kom -82. HA! Hade mer rätt än Heinziman och kände mig lite yngre helt plötsligt. Den VAR uråldrig i jämförelse med Terminator som jag satt och tittade hemma hos Steve (uttalades föresten Stiiiiiiv). Pissigt dålig film i alla fall.

Och Terminator kom två år efter. Åttifyra. Som jag fortfarande vågar hävda, om än inte med samma bergsäkerhet som tidigare, var ett av århundradets bästa musikår. I ärlighetens namn minns jag inte ens vilka låtar jag avsåg när jag utnämnde åttifyra som bäst. Nu lutar jag mer åt åttiett.

Hur som helst.
- 79; Alien
-82; Warrior
-84 Terminator

Så det så.