I behov av droger

Jag skall stämma apoteksbolaget. Eller i vart fall kärringen som lurade på mig massa leksaksdroger när jag behöver the real deal.

Jag stapplade, döende, in på apoteket Biet. Jag avbröt icke finkänsligt apotektanternas diskussion om kläder till något särskilt tillfälle med en ofin fråga om vad det var för skillnad mellan två nässprayer.
"Ingen alls" sade apotekstanten.
"Men det är ju olika substanser" sade jag.
"Ja, men det är samma sak" sade hon. Och vem är väl jag att börja diskutera kemi med en utbildad farma... farma... ah, du vet...

"Har du något som nukar mina bihålor, eller om det nu är öroninfektion jag har" fortsatte jag. Tanten snörpte, hjälpsamt men ändå, på munnen.
"Då skall du inte ha nässpray" sade hon, "inte om du har använt nässpray i mer än tio dagar"

"I say WOT" skrek en liten röst i mitt huvud. Jag hade INTE just sagt "Jag missbrukar nässpray och vill på det här sättet få råd och stöd i mitt nässpraysträsk som håller på att kosta mig min familj" - jag hade bett om bot och bättring för mina örongångar som vållar mig ett stort obehag, gränsande till smärta och som gör mig döv. (Något som jag iofs uppskattar en del på arbetet, det kan inte förnekas.) Å andra sidan har jag just förbrukat min andra flaska nässpray. Dock inom loppet av tio dagar. Så om farma... farma... ah, du vet, säger att det finns något som är lika bra, då lyssnar jag på henne.

Ingen nässpray, alltså, nono. Eller snarare, nässpray, fast koksaltslösning för ett dyrare pris än nässpray. Och några "naturmedicin" piller som skulle "minska svullnaden, så att (jag) får sova i natt" (Tack för den - det syns alltså på mig att jag inte fått sova de senaste nätterna, och farma... farma.. ah, du vet, var gullig nog att påpeka det.)

"Jag har ont i öronen" gnällde jag.
"De här pillrena gör att trycket minskar" sade tanten.
"Nässpray" föreslog jag. Tanten fnös idiotförklarande och jag gick till kassan för att betala 180 spänn för i huvudsak växtdelar och saltvatten. (Jag lyckades snika åt mig en ask med Panodil - kände mig som värsta knarkaren...)

"LOVAR du att det här funkar" frågade jag på väg till kassan.
"JAAAAAAAAAAdå" bedyrade krämartanten.

"Kem är bra" sade jag när jag drog kortet. "Jag gillar kem". Tanten tittade på mig.
"De flesta vill ju ha NATURLIGA ALTERNATIV" sade hon.
"Nä" sade jag. "Jag resonerar som så att om någon har spenderat en massa tid i ett labb för att fixa ihop massa kem så har de förmodligen någon verkan". Tanten gav mig kvittot.
"Det här blir bra" sade hon lugnande.
"Jag litar på dig" sade jag. Och ljög inte. Jag var SKEPTISK, men vaffan, jag är ingen farma... farma... ah, du vet.

Väl hemma drog jag i mig halva saltvattenbehållaren. (30 ml för 40 spänn - haja literpriset!!!) Jag slet upp förpackningen med de neongröna naturmedelspillrena, som var gjorda på ängssyra och gullviva och massa annat allergiframkallande tjafs. Jag svalde utan tvekan två Panodil.

Som du har förstått så funkar INTE saltvatten och gullvivor mot mina värkande öron eller mina helt igenkläggade örongångar eller mina cementfyllda bihålor. Vi får för guds skull hoppas att inte sonens näsa täpps till inatt, ty jag har förbrukat hans flaska med babynässpray. Då är man i sanning en dålig människa, om man sänker sig till att sno sin sons droger...

Mina öron värker mer än någonsin och jag kan bara andas med munnen. Tack gud att det finns rödvin att fukta min torra tunga med!

NUKA skiten!

Vilket för mig till en ganska intressant nyhet. De två terroristerna i Oskarshamn. (Heter det Oskarshamn? Kärnkraftsverket, i alla fall.) Eller kanske inte så mycket nyheten som snacket kring det. I morse (Jag var uppe tidigt och vi hade en Sörgårdsmorgon, jag och min lilla familj, och när jag skulle gå så satte Heinziman på tvn och jag hörde LITE granna av morgonnyheterna och insåg exakt hur mycket jag saknar morgonnyheterna.) I alla fall så diskuterades säkerheten kring kärnkraftsverken, kärnkraften per se och terrorhot och jag kände att jag inte riktigt förstår.

För, om det nu var en miljöpartist, jag FÖRUTSÄTTER att det var en miljöpartist, argumenterade för att kärnkraften inte är säker och bör läggas ner eftersom vem som helst kan knata in med massa sprängämnen och så dör alla en kvalfull död. Och allt är borgarnas fel.

Logiken är glasklar:

1. Två killar grips efter att den ena killens plastkasse med tvål och raklödder givit utslag för någon form av sprängämnen.

2. Ingenting hittas vid husrannsakan.

3. Sverige är i fara och allt är borgarnas fel och alla kommer dö en kvalfull död om inte kärnkraften avvecklas pronto och avfallet sänds till en fattig stat i Afrika (för vi kan ju inte gräva ner våra egna sopor ens i urberget, för det vill ju ingen).

Jag menar; Hur vet denna miljöpartist (skulle iofs kunna vara en vänsterpartist också) att inte killarna bara planerade en vanlig, hederlig bankstöt?

Eller att den ene killens tvål i kombo med t-spriten han tänkt använda till helgen i reaktion gav sprängämnesutslag?

Och om nu dessa "terrorister" grips, är inte det en ganska säker indikation på att säkerheten är hyfsat GOD?

Och även om vi lägger ner kärnkraften, skulle inte en idealistisk terrorist hitta ANDRA mål än just kärnkraftsverk?

Och var det inte en tämligen bred folklig enighet om att man skulle behålla kärnkraften, i alla fall tills man kom på något bättre? (Jaaaa, jag vet, det finns kanske anledning att fundera på hur stora ansträngningarna till att hitta alternativ varit, men vaffan...) Dessutom så gillar ju de flesta kärnkraft NU.

Och NÄR blev det stackars REINFELDTS fel?

Att lägga ner krut (HÄPP) på att använda den här grejen i kärnkraftsdebatten är lika korkat som... som... jag vet inte... Jo, jag vet. Lika korkat som att spendera 180 spänn på tre centiliter saltvatten och gullvivepiller när man i själva verket bara behöver en riktig praktfylla, alternativt kemiskt framställda bekämpningsmedel.

Undrar om det skulle hjälpa om jag snortade lite DDT...