Hellre död än röd!

I morse drog jag på mig Antons sunblock när jag åkte upp till lotten för att slutföra mitt mästerverk. Mitt ansikte och mina axlar var nämligen något påverkade av den skinande jättelampan.

Jag var tredje personen på plats, klockan var 9.15 när jag parkerade bilen. På parkeringen stod en alldeles nyutbränd BMW - upptrallad för vem det nu var som agerade entreprenör under natten hade tagit bort framhjulen. Tydligen, berättade min käre sambo när jag kom hem är lyktorna till BMW fruktansvärt dyra, så bilarna stjäls enkom för att man skall sno dem och lägga ut dem på blocket. Nåväl, en bilägare vaknade i morse och var inte alltför lycklig (eller var överlycklig och luktade svagt av fotogen när han leende skuttade ur sängen för att slänga försäkringspapprena i en gul låda).

Gårkvällen var ljuvlig. Fast ansträngande. Hasseman var i Alingsås och benyttjade Pingstkyrkans egenbyggda skatepark. Han bröt inte ett ben. Under tiden knatade jag och Anton upp till Näckrosdammen och lekte i lekparken och var sådär oförskämt lyckliga och söta ihop. Antons lilla sommaroutfit fick beröm av två för mig okända personer som inte heller hade någon inbördes relation (tror jag). Åtminstone en välklädd person i vårt hushåll, således. Men han VAR snittsig, min lille son, i marinblå trekvartsshorts (storlek 86... LÅNGA trekvatsshorts, alltså, killen drar ju 74 i vanliga fall), röd t-shirt och beige solhatt samt Nikepjuksen.

När mannen i huset kom hem skyndade jag mig upp till lotten, under tidspress, min käre vän, tillika exkollega och hans blivande hustru skulle komma och grilla klockan sex.

Jag planterade kryddorna, tomaterna, squashen, kronärtsskockorna, sådde morötterna och petade ner de halvruttna Blå Congo, mina blomsterlökar och grävde och gödslade ytterligare ett land. Därefter slängde jag mig i bilen och åkte hem, delade hiss med en äldre dam i fastigheten och insåg precis exakt hur genomjävligt nerjordad jag var. Skämdes lite, särskilt över min lilla svarta Hitlermustach.

Duschade, packade ner kött, p-sallad och grönsaker, filt till sonen, mat till sonen, samt vino. Slängde på sonen ett par jeans istället för shortsen - det kunde ju komma mygg. Familjen L (det är vi det) slängde oss på vagnen och åkte upp och innan gästerna anlände satt jag och Anton och blåste såpbubblor medans mannen i huset monterade ihop grillen. Och så blev det perfekt grillat, trevlig kväll, värme och gemyt och hoppfalleralla la. (Och en mygga bet Anton vid ögonbrynet. Det var ju det jag visste! Konstigt nog har han ingen som helst klåda.)

Jag har världens vackraste och underbaraste och charmigaste barn. Sorry, alla andra, men så är det.

Min son vid lotten igårkväll. Lägg märke till att han klappar blomman fint. Trodde man att man någonsin skulle få använda den uppmaningen? "Anton, nu klappar du blomman fint". Det väcker så många frågor. Kan man verkligen klappa en blomma, och i så fall varför? Hur klappar man fult?

Nästan tråkigt att ha det sååå sörgårdsbra. När kommer katastrofen?

.

När vi lämnade området igårkväll vid halvtio så stod där ingen utbränd BMW. Det var tre dagar sedan de flyttade på den utbrända volvon som stod på vägen till området. Husvagnspundarna bor varken på områdets parkering eller den där parkeringen vid bron i sommar. Förra året hade de en hund som hette "Nero" - i år finns vid vår parkering en gravsten med ordet "Nero" på. Så jag befarar lite grand att "våra" standardpundare har blivit utkonkurrerade av ett bilbrännargäng. Nu har de ju förmodligen bara sitt hagelgevär som skydd. Det KAN ju i och för sig vara så att husvagnspundarna bestämt sig för att flytta någon annanstans men känner ett visst nostalgiskt drag för sin gamla hembygd och därför bränner de bilar de stulit just där... Vi får väl se hur sommaren artar sig.

.

Anyways, lite lätt bakis klev jag upp i morse och jag var på lotten tidigt. Idag har jag sått lila brytbönor, gula vaxbönor, sockerärter, spritärter, bondbönor, broccoli, minimajs, solrosor, sex sorters sallad, persilja, dill och något mer. Oj vad jag jobbade. Jag har dessutom snyggat till lite, monterat ner det gamla växthuset, lagt trallen tillrätta och vattnat multum och jag är sååå duktig.

.

Dessutom har jag samspråkat med min nygamla granne (hennes lott låg i träda förra året) och hon gjorde mig så glad så när hon försäkrade mig om att om bara kronärtskockorna tar sig så kommer jag aldrig att bli av med dem för de är värre än kirskål. Jippie. Nästa år så kan jag kanske ha kronärtskockor på hela lotten?

Vidare informerade hon om vikten av att ha fiberduk över ärtor och bönor och att det förmodligen var elaka pippifåglar som käkade upp mina vaxbönor förra året. Jag fick lite dåligt samvete för jag har alltså oriktigt skyllt på mördarsniglarna. Det är knappast något som ägnat att höja deras status i samhället. Fy på mig. Särskilt som jag använde vaxbönemassakern som moraliskt motiv till att, visserligen med dåligt samvete, men ändå, hacka ihjäl typ flera tusen sniglar (eller i alla fall en fem sex stycken) förra året. Och två i år.