Mitt spännande liv

Ibland bjuder livet på så mycket drama under ett dygn att man liksom glömmer bort allt. Gårdagen var ju såååå mycket mer händelserik än vad jag delgav dig!

Klanton fick sitt första regnställ. Galonbrax och jacka.

Världens bästa tvserie drabbade mig som en blixt.

Jag vet vad du är mest intresserad av. Ungar och dess regnställ går det 29 på dussinet av, men en riktigt sevärd serie, det är inte varje dag man hittar det, inte!

CROWNED! YEEEEEY!

Döttrar mellan 25 och 30 som aldrig var snygga nog att ställa upp i riktiga skönhetstävlingar drar med sig sina plastikberoende mödrar i nationaltv och vinkar stelt. SÅ roligt. Du tror mig inte? Jorå. SÅÅÅ roligt.

Idag var det betydligt jävligare än vad jag trodde. Jag kom iväg till jobbet i tid, jag var där kvart i åtta, och det får man väl vara nöjd med. Huruvida en datja i Vitryssland går för 500 usd fick jag aldrig klarhet i, ty min källa dök aldrig upp, vilket gav mig ganska hyfsad tid för att fixa potatisen (som var skrubbad och klar) och jag kunde avnjuta sill och potatis och whiskeycheddar och gräddfil och gräslök och knäcke med mina kära kollegor och hade vansinnigt kul i trettiminuter, därefter väntade gruvan igen.

Eller gruva och gruva. Jag har mitt superfina rum, som jag har fått superfina gardiner till. Jag skojar inte! Det är skitfint. Men du fattar.

Jag har en grej jag måste skriva, och det fort. Eftersom någon hade glömt att låsa in postfacksnyckeln i förrgår (jag SÄGER ju att mitt liv är mer dramatiskt än vad jag hinner berätta om!) så fick jag inte tillgång till mina akutgrejer under hela gårdagen då nyckeln till postskåpet var väck. Naturligtvis låg den här grejen bland akutsakerna. Så jag gjorde andra grejjer istället, saker som ju varit akuta hur länge som helst men som jag inte har hunnit och som därför har lagts i mitt korrskåp istället. Det hade jag nyckel till.

Idag skulle jag då göra det mest akuta, när nyckeln äntligen dykt upp. Jag var en dag sen. Det är en komplicerad grej. Tycker jag.

Jag våndades. Jag vred mig. Jag sökte desperat musan, men hon satt väl någonstans och käkade sill och potatis eller sushi eller något annat. Hon kanske var full, vad vet jag.

Men, efter lunch, så lossnade det rejält. Jag skrev och jag skrev. Jag sög på orden och jag mätte dem och jag vägde dem och jag var klarsynt! Jag uträttade stordåd! Jag hittade och klippte ut relevanta delar av praxis. Jag kortade ner. Jag flyttade om. Jag tänkte att jag var minsann snart Ulfs lilla gullebarn, jag.

Jag tänkte att en liten paus och en liten kaffe skulle vara bra. Därefter skulle jag läsa igenom mitt mästerverk.

Jag tryckte på "spara".

Det skulle jag inte ha gjort. Hela skärmen fylldes av ett ERROR. Jag hade använt "ett förbjudet namn". Hjärtat stannade i kroppen på mig.

FRA! tänkte jag. FRA! Förbjudna namn har jag använt, oh jag syndare. Nu är det klippt. Inte bara för att jag hamnat på FRAs svarta lista som spaltar terrorister snabbare, hårdare och mer brutalt än SÄPO, jag hade även förlorat min skrift!

FANIHELVETESJÄVLASKIT dryftade jag mig till att säga relativt högt, eftersom min närmsta granne just satt ett par våningar ned och fick veta vem Vävarn och Elefanten var och därefter var det tomt i min korridor.

"Detfinnsbackupdetfinnsbackupdetfinnsbackup" tänkte jag maniskt. (Jag är inte dummare än att jag fattar att du fattar varthän den här historien skall leda - men HEY det är inte målet som gör resan värd!)

HELPDESK tänkte jag och slog med darrande fingrar upp numret.

Stefan på Helpdesk, som av dialekten av de anställda att döma ligger någonstans i Örebro/Norrköpingtrakten, var väldigt tjänstvillig. Det var hans kollega Gittan också. Som var någon typ av expert på systemet. De första tjugiminutrarna av samtalet hette hon Birgitta, men sedan var jag tydligen en i familjen, även om jag var olycksaligt drabbad.

(FYRAtimmarsjobbsommåstevarafärdigtidagdetkanbaraintevarabortasägattdetinteärbortasägattnikanhittaminbackup!

Ingen av dem hade någonsin sett felet förut, och förbjudna namn var en okänd zon.

De kontaktade en av dem som har konstruerat vårt system.

"Han borde få strafftjänst" muttrade jag. Det tyckte Stefan var kul, särskilt som han fick höra det tio gånger varje samtal, sade han. I alla fall, den store vetenskapsmannen kontaktades.

"Det finns backup" sade den store vetenskapsmannen. "Dessutom automatsparar systemet i backupen var tionde minut"

"Tryck på 'Återställ' sade den store vetenskapsmannen. Eftersom Stefan och Gittan givit mig samma råd tidigare och även själva försökt göra det samma så sade vi alla i kör; DET HAR VI REDAN GJORT.

"Då finns det ingen backup" sade den store vetenskapsmannen. Vilket jag redan anat. Men jag anade inte vad som komma skulle.
"HON måste ha gjort något fel" sade den store vetenskapsmannen per tillefån. Så att jag hörde det.

JAG TRYCKTE PÅ SPARAKNAPPEN! Hur kan det NÅGONSIN vara fel!

Tio minuter efter mitt samtal beklagade jag mig för en kollega. Då informerade hon om att anledningen till att systemet varit såååå segt under dagen var att det pågick uppgraderingar. Min teori är därför att FRA förvisso inte varit inblandade i min skrifts försvinnande, men att någon i den store vetenskapsmannens stab varit och pulat med "spara"funktionen ungefär samtidigt som jag ville föreviga ett livsverk. Men jag kanske är väl konspiratorisk.

Vad betyder då "Ingen backup" på ren svenska? I vanliga fall betyder det att det sista du skrivit men inte hunnit spara finns där någonstans, eller hur? I det här fallet menas med "Ingen backup" just "Ingen backup". Det senaste sparade var inknappat 10.34.

"Det är omöjligt" sade den store vetenskapsmannen.

Som om eftermiddagen aldrig existerat... Creepy. En hundradels sekund tänkte jag att jag kanske var i Twilight Zone. Eller just hade upplevt en bugg i Matrix.

Så där satt jag i armod. Jag var på väg att krypa till korset och gå och säga till den store Ulf, vars gunst jag varit SÅÅÅÅ nära att vinna att hunden åt mina läxor. Eller, var på väg och var på väg. Jag traskade dit, för att finna att han redan gått hem.

Så var det bråttom och jag fick rusa hem för skateboardsessionen för vissa sammanboende skulle ta sin början inom tretti minuter. Jag körde racersnabbt, parkerade på stoppförbudzonen utanför mig, sprang upp i lägenheten, sambon snodde nycklarna och försvann och där stod jag, svettig och upprörd med en son som ville käka upp all min pasta.

Så kan det gå.

Nu vankas Ryssland-Spanien.

Tänk så kul det hade varit om Turkiet mötte Ryssland i final! SÅ mycket roligare! Två asiatiska länder som tävlar om vem som är bäst i Europa!

Men, jag håller som du vet, på Ryssland.