En kamp, två kamper, femkamp

Liseberg och femkamp.

Middag på Tyrolen, Sauerkraut mit Bratwurst var mitt val. Kalteplatten såg inte helt fel ut, men jag stod vid mitt val. Och mina tre öl efter en hård arbetsdag. (I sanning hård. I sanning.)

Två femkamper, närmare bestämt. En som gick fullkomligt åt skogen, trots att vi var det snabbare laget, laget som verkade över gränserna, laget som kom sent och gjorde jobbet på samma tid. Och var färre.

En som gick strålande. Jag vann en vovve med boxhandskar (som jag raskt gav bort till en liten flicka som var född sex dagar efter Anton och hade väsentligt fler tänder och gick lika bra, var minst lika söt och dansade minst lika duktigt. Men Klanton har mest hår. Men vem tävlar?) och två hästnyckelringar. (Klanton har en tio tolv boxhanskevovvar sedan innan. Och brorsan gav mig sitt vinstbi så att jag hade något att komma hem till sonen med. Å andra sidan har han ett dussin bin också. Klanen är ganska duktiga på att införskaffa bin och boxhandskevovvar. Och nyckelringar.)

Hunden vann jag, och närmsta tävlande låg tvåhundra points efter mig. Skojar inte.

Hur, oh HUR kan man vinna TVÅ hästnyckelringar på en omgång femkamp undrar du. Naturligtvis har du rätt. Vi körde två omgångar. Den första omgången vann jag, vilket gjorde de andra tidigare vinnarna smått... frustrerade, och min bror också, så de propsade på att vi skulle köra ännu en gång. Då vann jag igen. Denna gång SÅÅÅÅ mycket mer överlägset.

Summa sumarum - med knapp nöd spöade brollan mig. Men en point. Å andra sidan hölls klanens fana högt. Till priset av en karriär och en spikrak lönekurva, förmodar jag för chefen kom därefter.

Var hemma vid halv nio, eftersom jag insåg att jag inte alls ville titta på Timo som just börjat spela så fint.

(Måste säga att jag uppskattar min arbetsgivare OCH mina arbetskamrater! Det känns löjligt bra att ha det så bra. Och när man gör sådana här saker ihop, även om det inte är stora dramatiska grejjer, så känns det ännu bättre.)

Tog ett glas vino. Hemska jag. Ace Ventura började.

Det var den där uppföljaren som börjar med plankningen av Cliffhanger. Istället för en rådjursögd flicka som störtar ner i avgrunden alltmedan Sly stirrar på henne med hundögonen, så tappar Ace Ventura greppet om en liten skyddslös tvättbjörn.

Min son hade just vaknat och skulle ha sin kvällsgröt. På tvn gick spänne efter spänne upp. Tassen slank ur Ace's grepp. Mina tårar började komma. Inte till ögonen men till halsen där de bildade en stor klump av buhubuhu.

"Jag klarar inte det här" sade jag till sambon. "Jag grejar det inte"

Tvättbjörnen föll. Jag kramade min son och klappade min katt, samtidigt som jag upprepade om och om igen "Näe, näe, näe".

Min sons kvällsgröt var klar. Jag bad min sambo att mata sonen ty jag behövde gå undan ett tag. Sambon - vad gjorde han? Han skrattade. Och påstod att om jag kollat Cliffhanger så hade jag tyckt att scenen var rolig.

VADDÅDÅ? Jag HAR kollat Cliffhanger! Scenen i Cliffhanger är skitkul! Det finns INGENTING roligt med en sårbar liten tvättbjörns fall ur en klättersele ner till en säker död i en alpin dal. Sådetså.

Du skulle SETT de sorgsna små ögonen!