En hård arbetsdag tillända

Eftersom jag var ledig idag satte jag klockan på 7.00 istället för tidigt. Sovmorgon! YEY!

Emma väckte mig med den frenesi endast en svältande Emma kan uppbåda. Jag vacklade naturligtvis raskt ur sängen genast, klockan var ju i alla fall halv sex.

Nä. Jag bara skojade. Jag försökte putta undan hennes sylvassa klor ur mitt ansikte och gullegulla bort hungern. Det gick sådär. Men hon slutade klösas i alla fall och körde sitt skallben mot mitt näsben istället, fram tills att klockan ringde.

DÄREFTER stapplade jag mig ur sängen. Vacklade in i köket för att öppna en ickeexisterande kattmatsburk. Tre katter svansade kring mig. Så jag gjorde gröt istället ty barnet hade vaknat och var även han hungrigt. Min kattmani till trots - barnet går före.

Min son skrek av hunger. Tre katter visslade vid mina fötter. "HÄLL UPP TORRFODER" vrålade jag till Heinziman i ren desperation. H lydde och hällde upp det torrfoder som icke var.

En sur son fick sin gröt, och åt till största delen själv, vilket gjorde honom mycket nöjd. Nöjdare än de tre, snart av svält döende som skrikande svansade kring mina fötter.

Jag mekade pajdeg. Katterna hade, med undantag av den uthungrade Emma nu givit upp. Ellis lade sig på eksoffan för att dö, Pester bara försvann. Skönt, tänker du, bara en liten oskyldig katt kvar att bekymra sig över. Du känner inte Emmas frenesi. Du vet intet om hennes viljeyttringar. En hungrig Emma är värre än Pattons armé. Och det är inte ens någon överdrift. På ett sätt är EN hungrig Emma värre än tre hungriga katter, varav Emma är en. Lite homeopatisk effekt. Ont botar ont, men det onda som skall bota är lite mindre än det onda som skall botas. Ellis och Esther är ganska harmlösa. De rultar bara runt och under ens fötter, men gör i övrigt inget större väsen av sig när de är hungriga.

Klockan 9 öppnar Willys. Klockan tio över hade jag inhandlat blötmat, torrmat, Oatly, vaniljsåspulver (det fanns ingen Oatlyvaniljsås och torralternativet var det som innehöll minst mjölk, resonerade jag. Sonen må vara allergifri, men man behöver ju inte ge honom en överdos. Jag minns med smärtsam tydlighet vad mjölkprodukter gjorde mot min lilla mage när jag övergav den mjölkfria dieten. AJ vad ont det gjorde!) samt Semperfestis. Icke att förväxla med vanlig festis. Barn skall inte dricka vanlig festis. Vanlig festis innehåller socker. Socker is BAD.

Därefter bar det av upp till lotten för rabarberskörd. Jag började i det här läget känna en viss stress.

Väl på lotten visade det sig att den där tornadon som svepte in över ett scoutläger någonstans i Midwest även drabbat västkusten i Sverige. Det såg ut som fan. Vad värre var var att vinden tagit tag i täckdukarna och dragit med sig stenarna som skulle förankra duken. Bara två av mina bondbönor hade grott - nu var en av dem krossad av en vinddriven sten. Scheisse. Mina stolar låg inmurade i grannens vinbärsbuskar. Potatisen hade blåst sönder. Tomaterna behövde omedelbar vård. Ganska många av mina relativt få morötter hade drabbats av samma grymma öde som min bondböna.

Och, vad ännu värre var, var att de jordgubbar som mognat under gårdagen delvis hade ätits av pippifåglar. Dumma pippifåglar!

Och rabarberna hade BÅDE torkat OCH blåst sönder. Jag skövlade båda mina bestånd och gick därefter utan det ringaste dåligt samvete över till grannen och tog av hennes också. Hon har sagt att hon inte gillar rabarber. Hon har sagt att jag får ta av hennes. DESSUTOM så växte de jag tog FAKTISKT på min sida gränsen. Sådetså. (Kanske inte helt utan dåligt samvete. Jag kände mig som värsta dynamitarden. Dessutom så var the Anal One naturligtvis där i denna arla timme och trimmade gräset och han såg mig i mitt värv. Skam. Skam är det ord jag söker för mina känslor. Helt i onödan. För grannen har ju SAGT att jag skall ta så mycket jag vill.) Hur som helst så bestod min paj nu av tre sorters rabarber. Och två bananer. Hur många rabarberpajer kan stoltsera med det?

Stormens härjningar gjorde i alla fall att mitt planerade kvartslånga besök vid lotten tog närmare en timme. När jag kom hem var det plötsligt inte bara bråttom. Det var mycket bråttom. Mekade pajen men insåg att den inte hade tid att kallna innan vi var tvungna att ila. Så ingenjör Grüber mekade en låda av kartong så att pajen kunde svalna på vägen.

I botaniska var alla, utom en, samlade när jag kom.

Så var det barnkalas. Alla barn var stora, helt plötsligt. Och de interagerade en hel del. Med ett och annat undantag. Läs "min son". Han gick sin egen väg.

På ett barnkalas finns ballonger, barn och en massa att äta. Jag har idag inmundigat bland det godaste i laxsnurreväg jag ätit. OCH, och nu överdriver jag inte ett dugg, fått den mest fantastiska kolapajen någonsin på min tunga. Min son åt sitt livs första ostmacka. Det gillade han. Mycket. Han gillade dock inte laxsnurrorna. Klanton fick dricka saft (Läs Semperfestis) vilket gjorde honom till den gladaste laxen i snurran. (Ty i vanliga fall får han dricka vatten. Sån är jag. Ogin elak och sadistisk.) Så glad att han var den ende som inte aktivt valde paket. Han fick det sista som fanns.

Vilket paket sedan! En bok. Den handlade om traktorer. Nu kanske du tycker att det låter tråkigt med en bok om traktorer, men nej. Denna bok om traktorer skapade en klunga av, säkert avundsjuka, ettåringar kring sig. Bara den där grejen som man tryckte på en av fyra knappar varpå en av fyra figurer poppade upp väckte samma uppmärksamhet. Massa kul grejjer - motorer som lät - luckor att öppna - rattar att styra - motorer som lät - traktorer som poppade upp i 3D - sade jag att det fanns motorer som lät?

I kväll när jag läste boken om traktorer för Klanton skrattade jag inombords, för personen som gjort traktorboken har en humor som jag gillar. Jag tänker köpa traktorboken åt en nära vän. Som gillar motorfordon.

Vid sex var vi hemma och jag styrde kosan mot lotten igen, för nu jävlar skulle det fixas! Jag skulle plantera om, jag skulle rensa ogräs, jag skulle så, jag skulle vattna. Nu skulle det bli ordning på torpet!

På väg till lotten hade matchen mellan Düskland och Tjeckien börjat. Hörde Torsten Flinks namn nämnas. Hajade till. Men så tänkte jag att varför skulle inte Torsten Flink kunna gilla fotboll? Han må vara strange men han kan ju ÄNDÅ gilla fotboll, tänkte jag. Men så började jag fundera över varför radiokommentatorerna nämnde att Torsten Flink gillade fotboll. Ok för att JAG häpnar över uppgiften men jag ser ändå inte samhällsintresset av att meddela det i ett fotbollsreferat.

Torsten Flink hade bollen.

SAY WOT? I mitt huvud såg jag en vildögd Torsten Flink springa över planen, vilt skriandes replikerna i någon obskyr Norénpjäs samtidigt som han slog ner alla som närmade sig.

Därefter insåg jag raskt att det finns någon tysk som heter Torsten Flinks. Mitt intellekt sade mig att det är sådant som kan hända, att en tysk fotbollsspelare heter Torsten Flink och han är säkert jätteduktig för annars skulle han ju inte vara med att spela EM. Men bilden av Torsten Flink på en fotbollsplan, i shorts och dubbskor och yvigt hår och cigarett i mungipan kunde inte lämna mitt sinne.

Förutom att jag glömde alla fröer hemma och mina handskar också så blev det lite ordning på torpet. Jag planterade mina lila bönor så att de nu fyller en och en halv rad, istället som förut, fyra. Mina gula bönor planterades så att de endast upptar en rad. Med sina fyra plantor. Spritärtor blev det en rad av. Sockerärtor två. Därefter hade solen börjat sänka sig. Jag rensade lite ogräs och vattnade med slangen och gick hem med de sex jordgubbar som mognat under dagen.

När jag kom hem så var det fotboll igen. Utan Torsten Flink. Inte ens Ingmar Bergman var på plan.

I morgon är det åter arbetsdag. Skall bli skönt att få vila lite.