Bloggning by proxy

Min kropp värkte i morse och jag ville verkligen verkligen inte alls stå på mina ömma ben. Men det var jag så illa tvungen till eftersom jag är da breadmaker i familjen.

Ajajaj. Sade jag när jag vacklade ner fyra våningar ty hissen var inte fixad.

Ajajaj sade jag när jag gick upp till mitt rum. Jag beklagade mig för kollegan över min träningsvärk.

Ajajaj sade jag när jag linkade över till konferensavdelningen och skulle möta.

Därefter hann jag inte säga ajajaj något mer. För efter mötet fick jag springa. Jag sprang som en gasell. Du tror att jag överdriver? Oh, no. Jag sprang mellan byggnaderna, upp för trappor, nerför trappor, genom korridorer, hit och dit hela tiden. Ty jag hade avslutat en massa saker som skulle vara färdiga idag. Jag fick till mig massa saker som skulle vara färdiga idag, folk ringde om massa saker som de ville ha idag OCH som du minns hade jag en deadline emedan Emma, Ellis och Esther skulle till veterinären.

Så jag sprang ut till bilen, hamnade i en bilkö på E6, sprang upp för fyra trappor, för hissen var fortfarande trasig, pustade ut lite, tryckte in tre katter i varsin bur och Heinziman tog barnet och en bur nedför trapporna, jag tog de andra två. Därefter kånkade och bar vi hela vägen till Vasastan eftersom det ju inte finns några parkeringar i den delen av stan bara för att få reda på att det inte ALLS finns dropintider på måndagar som de sade när vi ringde i fredags. Men vi fick droppa in ändå.

DESSUTOM så kostade vaccinationerna inte ALLS trehundra spänn som det stod på hemsidan. Vettifan hur mycket de kostade, jag fick rabatt eftersom jag vaccinerade två stycken katter och det gick på 625 spänn.

TVÅ? hör jag dig undra. Jepp, två. Ty denna veterinär hade bara en sorts vaccin. Och den typen, Nobivac Tricat, reagerade Emma vansinnigt illa på när hon vaccinerades för ett par år sedan. Hon höll på att stryka med.

Jag förklarade att det var ytterst viktigt att de vaccinerades. Idag.

När jag stod där vid inskrivningsdisken hörde jag mig själv säga:
"Amen det var länge sedan - kan vi inte försöka igen" allt medan svetten brutit ut på överläppen.

Damen i kassan stirrade strängt på mig.

"Det är ingen bra idé" sade hon kort.

"Finns det någon annat veterinär här i närheten som kanske kan vaccinera idag" hörde jag mig själv säga med en röst som höll på att brista i falsett.
"Vi kan kanske ta in något" sade damen i kassan och vips så hade hon gjort en beställning.

Så i morgon, klockan 12.45 har jag en bokad tid för att vaccinera Emma.

Heinziman gick in med en dam, som förövrigt inte alls är damen vars namn stod på veterinäretiketten, för att vaccinera mina telingar. Jag skakade av skräck utanför.

Innan de gick in pep jag, naturligtvis med tårar i ögonen att Pester enligt den förra veterinären hade läderhud i nacken och att hon tog fyra nålar på sig. Damen som skulle sticka mina pälsklingar sade att det ju var bra att jag sade det. Min messida ville stanna där jag var. Min kontrollfreaksida ville följa med så att allt verkligen gick rätt till.

Därefter vet jag ju inte riktigt vad som hände. Jag vet emellertid vad som inte hände. Den där "allmänna hälsoundersökningen" som det stod på hemsidan skulle ingå ingick inte. Vilket faktiskt kändes ganska bra eftersom jag VET att Ellis tandsten är betydande och jag SKA ta hand om det efter semestern. Men jag vill inte ha skäll nu.

Heinziman talade om att båda katter hade imponerat. Ellis för att han var "mäktig", och damen hade påtalat att han var väldigt tung, men absolut inte fet. Och att han var "uttrycksfull". Det är han, mitt monster.

Esther hade bedårat, naturligtvis. Så klart. En vacker katt. Hon är en vacker liten pärla och det hade gått med en nål.

Därefter så kånkade vi hem tre burar igen. Emma fattade inte vad som hände, men jag hoppas att hon kanske känner sig lite lugnare i morgon 12.45 än vad hon gjorde idag. Hon kanske tror att den här lilla odramatiska utflykten kommer att upprepas.

Angående mitt första intryck av veterinärmottagningen... Jag vet inte riktigt vad jag skall säga... Jag återkommer i morgon om en dom. De tog trots allt emot oss på drop in, fastän det inte var drop in, även om personalen uppgav det på telefon OCH det står på deras hemsida. Å andra sidan så var de dyrare än vad som stod på hemsidan. OCH de gjorde inte ens en liten ytlig hälsocheck. MEN de tog bara en nål på sig för att perforera Pester. OCH de beställde vaccin som Emma tål med kort varsel.

Vi bar upp tre tunga kattburar samt ett barn för alla trapporna, för, jag vet inte om jag har sagt det, hissen är fortfarande sönder, jag höll på att försmäkta av värk överallt men hann inte utan sprang ner för mina fyra trappor och in på Willys där jag handlade två tunga matkassar som jag bar upp för fyra trappor och AJ vad jag har ont i ryggen nu.

Skulle göra kräm av de där jordgubbarna. Det gick inte. Eller det kanske skulle ha gått, men de var mögliga. Min son får inte någon jordgubbskräm.

I morgon skall jag, JAG, ensam, ta med Emma till veterinären. Hua. Jag gråter redan inombords. Min lilla Pemma. Ysch! På min lunchrast, dessutom.