Pretty as a picture

Lillebror fick tillsänt sig en massa bilder från bröllopet idag. Han vinkade in mig på sitt rum och bläddrade.

"OOOOOOH vad fina de var" sade jag och han visade ännu ett kort på brudparet.

"OOOOOOH vad lycklig han ser ut" sade jag och lillebror klickade fram ett kort till.

"OOOOOOH visst var hon vacker" sade jag när jag beskådade bruden. Han klickade fram ett till.

"Tja" sade jag, "Jag har stubbar till ben. Än sen då? Heinziman är stilig. Tycker du inte" Brollan klickade igen.

"DET var väl ett fint kort på er båda" sade jag när jag såg lillebror och svägerska omfamna varandra på ett sommarkort.

Jag är inte korkad. Jag hörde på hans röst när han ropade in mig att det skulle komma något. Men jag är cool nuförtiden. Jag kan ta ett ruggugglefoto. Jag ser alltid ut som en rugguggla på kort. Så efter det där kortet när jag stod med mina stubb-ben så trodde jag att jag var home safe. Lillebror klickade fram nästa kort. Taget missinassen. Lillebror gav upp ett diaboliskt skratt.

På mig och svägerskan. Runt tre, skulle jag tippa, för jag hade en alkoläsk i näven och vi stod på dansgolvet och det var ganska tomt runtomkring.

En av oss såg ut som en sommardröm. Matt hy, vacker sminkning. Ögonen lyste blå av lycka. Det blonda håret låg som en gloria. Kläderna satt smickrande.

En av oss såg ut att ha använt vaselin som underlagskräm. Det stripiga håret låg över skuldrorna och ögonen var geggiga och leendet snett. Den cerisa klänningen framhävde barmen på ett sätt som skulle gjort Linda Rosing grön av avundsjuka.

Jag tackar gud för att jag föddes vacker. Kortet påminde mig en hel del om mitt förra exemplariska Linda Rosingkort - det som togs förra midsommar när jag sitter med min nyfödde lille gullige son i famnen och tittar ned på hans lilla söta ansikte. Han är så raaaar i sin lilla snigeltischa. Han möter min blick. Jag har vitt linne och håret i halvtofs. Och ser glad ut. I teorin ett fantastiskt vackert kort. Om det inte vore för min ickefotogeniqueegenhet. Jag ser ut som en riktigt, riktigt dålig transa. Med jättemeloner som håller på att ramla ur.

Om jag dör i morgon är det sådana bilder som kommer att haunta min son för evigt. Han kommer att få dölja det faktum att han någonsin haft en moder, ty om någon av hans små kamrater vill se kort på mig så kommer deras mödrar ringa till soc för tvångsvård av sonen och förhindra att han någonsin kommer närmare än 250 meter ifrån dem. Därefter kommer min hyresvärds ombuds teori om mitt yrke vara ett inofficiellt bekräftat faktum. Jag ser ut som ett fnask. Den glada horan. Med sillisar.

Om man skall vara tacksam för något så är det väl det - mina tuttar ser ut att existera även på bröllopsbilden.

Så kom jag hem. För några dagar sedan fick jag en sträng uppmaning i en av tusen påminnelser om att "skriva några rader om mig själv och bifoga foto" till en tidning. Jag svarade med att skriva några intetsägande rader om mig själv men bifogade inget foto. Istället skrev jag att det var ett vedertaget faktum att jag inte fastnade på bild, så... Dessvärre. No foto.

Idag hade jag fått ett svar på mailen.

"Du fastnar visst på bild". Bevismaterialet bifogades. Vad skall man säga? Vad skall man göra? Det är väl bara att låta sin, på detta foto, akneförsedda glansiga nuna (med oplockade ögonbryn, dessutom) ingå i en kioskvältartidning. Om gissa vad.

Övriga händelser idag, inte lika viktiga, så klart, men ändå.

Du vet min vision av min son, två meter lång, fylld med akne och med glasögon, när han om femton år står bredvid fotbollsplanen och skriker "Heja ÖIS, friskt humör, det är det som susen gör, heja, heja, heja" med målbrottsröst, bara för att han så gärna vill passa in bland de andra pojkarna som inte gillar schack lika mycket som han själv gör, allt medan han krampaktigt håller i sin inhalator? Denna vision har idag bleknat något.

Klanton är numera ingen allergiker. Tada. Han är en av de 80% som växte ifrån sin mjölkallergi. (Förmodligen i alla fall - allergiläkaren sade visserligen att testerna inte var helt tillförlitliga. Men IDAG tror jag i alla fall på dem. Trots en mkt stinkigare blöja än vanligt och en barnmatsburk med mjölk till lunch.) Han är således inte en av de 25% av mjölkallergikerna som blir äggallergisk. So fucking WOT om han får lite atopiskt eksem igen. Spelar ingen roll. Tant doktorn informerade om att om Klanton var astmabarn så skulle det ha märkts nu. Tjoho.

Min son är således ingen tönt. Visserligen har han förlorat lite av sin särart och originalitet - men han är ingen astmatisk, allergisk tönt. Nope. Lika tuff som mamma.

Men han gör sig bättre på bild.