http://www.expressen.se/nyheter/1.1196998/dodad-av-kompost
Jag citerar: "Dödad av kompost
LONDON. Den 47-årige mannen var ute och påtade i trädgårdskomposten. Fyra dagar senare var han död. Nu varnar forskarna för" ...
Hör hajenmusiken. Se den allvetande skräphögen från Fragglarna återuppstå, men nu med ett blodigt hämndbegär! Hör forskarna skaka av skräck! De sänder ut en varning: OM du ser en kompost med huggtänder, AK5:a och sarin i gamla PET-flaskor - SPRING!
Fast nu var det ju inte SÅ illa. Det var ju faktiskt inte komposten som var farlig. Nu höll jag på att skylla på fel person igen. Generalisera. Fy på mig. Forskarna varnar inte för komposter. De varnar för "dödliga sporer". Dödssporer, alltså. Jag är förvånad att inte just det ordet användes.
"Forskare varnar: DÖDSSPORERNA FINNS I DIN TRÄDGÅRD". Mycket mer catchy rubrik, tycker jag.
Idag har jag utöver att jag mötat och skrivit och samtalat med folk fått ett nytt rum. Du anar inte vilket rum jag fått! Det är det största rummet jag hittills haft i min karriär. Megarum. Jag tyckte att mitt förra rum hade stora fönster. I jämförelse med de i mitt nya rum är de källargluggar. Jag har panoramautsikt över lekplats och fotbollsplan. Det är nymålat. Och utan gardiner. Synd att det redan är beställt gardiner annars kunde jag inrett själv. Med puffgardiner, tror jag. Rosa. Med blommor. Eller kanske lite käckt turkos-rosaspräckliga. Eller något sådant här.
(Nä, nu försökte jag skoja till det igen.) Nu förmodar jag att jag kommer få institutionsgardiner.
Men gardiner behövs. När någon knackar på dörren så genljuder knackningarna en trefyratusen gånger. Det ekar något fruktansvärt i mitt oh så stora rum.
Jag har ett typ barbord på mitt nya fina rum. Synd bara att jag är tre äpplen hög och inte kan stå och hänga lite nonchit med min kaffe i snyggt glas (kaffet är SÅÅÅÅ mycket bättre i mitt nya fikarum och glasen är nyinköpta) hela dagarna. Nu kommer jag förmodligen få använda det som avlastningsyta för alla mina papper. Och använda den lilla hyllan som avställningsyta för stämplar och inte snygga spritflaskor. Lådan kommer inte att innehålla jordnötter, öppnare och burkar med tomatjuice utan förmodligen typ gem och gummiband. Å andra sidan har jag ju en hurts till dylika ting, så även om jag inte kan stå lite avslappnat på eftermiddagskanten och suga på en drajja vid mitt barbord när folk kommer in till mig för råd och stöd så kan jag ju sitta och fyllna till på det gamla vanliga stället och fylla på från min snygga minibar. Eller så blir la chefa sur då, jag vet inte. Det skulle inte förvåna mig, för det är så typiskt svenskt.
Konungafamiljen som jag fick tillsänd mig från Tarras var det första jag satte upp. Det är ganska lustigt, jag har blivit känd som rojalist. Jag orkar inte längre förklara utan jag lever upp till förväntningarna. Det tråkiga är bara att jag inte kan svara så mycket på frågor om knugafamiljens väl och ve.
Rummets placering är helt ok. Jag har mycket närmare till parkeringsplatsen nu, det är bara tio femton meter. Så där rök min vardagsmotion. Förut fick jag ju gå i alla fall 75 meter. Å andra sidan jobbar jag nu två våningar upp utan hiss. Och lääääängst bort i en jättekorridor, och superlångt ifrån postfacket. OCH mitt säkerhetsskåp. Det skåpet som finns på mitt rum är inte brandsäkert, nämligen, så där får jag inte ha mina oh så viktiga papper. Nope. De skall låsas in i brandsäkra skåp. Med brandsäkra menar man att pappret inte börjar brinna på två timmar. Hur lång tid det tar i ett ickebrandsäkert skåp vet jag inte. Men i alla fall, jag tar det säkra före det osäkra och använder säkerhetsskåpet som ligger läääääängst bort i andra ändan av korridoren. För vem vet? När jag har sugit på 25 Mojitos så kanske jag vill ha en cigg och så kanske jag slänger den i papperskorgen och så kanske det börjar brinna och så kanske inte brandkåren kommer på flera timmar och då brinner alla mina viktiga papper upp. Och det vill vi ju inte.
Jag har även fått längre till fax, skrivare och kopiator. Säkert tio meter, jag lovar!
Å andra sidan så kompenseras det av den absoluta närheten till toan. Rakt över korridoren. Och vilken toa sedan! Jättestor, med, håll i dig nu, BADRUMSMATTA. Jupp. Kid U not. Det slutar inte där. Nej, nej. På denna magnifika toa finns det även en fungerande dusch med draperi! Med små delfiner på, tror jag att det var. Och stora fönster längs taket. Det bästa av allt - där finns en arg lapp. Av den klassiska sorten.
"JOBBAR DIN MAMMA HÄR" börjar den. Man anar en viss ironi, men den aningen försvinner när man läser fortsättningen. "Släng inte papper på golvet! Om papperskorgen är full, tryck ihop pappret som finns i den och lägg ditt papper där det skall vara. OCH GLÖM INTE ATT SPOLA!"
Mitt första besök på luxustoan gav mig en nästintill oövervinnerlig lust att lägga papper på golvet fast papperskorgen nästan var tom. Någon annan rebell hade emellertid hunnit före. Jag böjde mig ner och tog upp pappret och slängde i papperskorgen, för jag var rädd att jag, da newbe, skulle få skulden för brottet annars.
Möte hela helgen. Tjoho.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar