Två saker jag inte tog upp förra gången, den ena för att den inte hade hänt, den andra för att jag var överväldigad av dåligt samvete.
Heinz kom hem från jobbet och jag ställde mig och gjorde vad som senare skulle visa sig bli en FANTASTISK köttgryta till min son (100 g köttfärs kokt i vatten och tomatpuré ja, jag vet att det är salt i tomatpuré - men nu gillar min son tomat och om jag skall få till en puréeig tomatsås så får jag antingen koka 125 tomater efter att ha skalat och skinnat dem och det ORKAR jag inte. , en charlottenlök, 100 g champinjoner, 100 g ärt-majs-paprikamix samt en halv förpackning Oatly-"grädde", svartpeppar, paprikapulver och massa färsk persilja).
Jag stod och tänkte på att jag kommer att missa min sons första steg. Hans första riktiga ord (Nä - jag räknar inte "hejhej"et och "PA" betyder BÅDE lampa och pappa och katt, så nej, jag räknar icke heller det).
Det var lite synd om mig där i köket med stavmixern i hand.
Så hör jag från vardagsrummet ett manligt skri.
"Men vad DUKTIG du är" och det visar sig att jag missat min sons första eventuella steg. För hur skall man räkna det? Jag anser ju inte att Anton kan stå själv ännu. Trots detta stod barnet i säkert 15 sekunder nu ikväll och viftade med sin mjukiskrabba (Mjukisdjurdesignern måste ha varit hög). Men det är inte länge nog. Inte säkert nog. Och är då tre små steg från en stol till en annan att räkna som steg? Hade jag sett det själv så hade jag kunnat ta bättre ställning, men närå. Jag stod i köket med en stavmixer.
Den andra grejen fyller mig med än mer missmod.
Jag kommer inte få se upplösningen på The Salem Serialkiller. Nope. Jag har missat Days of our Life i flera dagar nu. Hemligheten är ute och Shawn har till och med lyckats lura ut vem det är. Men Marlena stod fortfarande med uttryckslösa ögon och sade att hon bara hade köttkniven för försvar och att hon klippte sönder sin mördardräkt för att hon hade dåligt samvete för att hon... hade en likadan eller något sådant. John och alla andra kliade sig förbryllat i huvudet - vem kan det vara? Vem är en kvinna de känner och litar på? Vem är det som tar ihjäl alla? Och visst är det en konstig slump att Marlena alltid lyckas vara där? Slutsats: Marlena är oskyldig.
Särskilt nu när Victor har fått en cd-spelare i badkaret (som fortsatte spela opera trots att Victor låg och ryckte i säkert fem minuter av elchock) och The Salem Serialkiller förmodligen får bära hundhuvudet fram tills att Victor kommer till sans igen och kan ange sin unga vackra fru, vad hon nu heter....
Näe, vad surt. Det VÄRSTA är att jag kommer missa det i morgon också, för då kommer mamma. Hon skall vara barnvakt i morgon medans jag och Heinz går till kajskjul 8 och tittar på Galenskaparna. Men hon kommer redan innan på dagen. Undrar om hon kan sitta barnvakt medans jag tittar på mitt sista daytimetv-varv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar