Sista fredagen

So, this is it, då.

Och dagen kunde börjat bättre.

Det blev sent för hela familjen igår. Tårtor skulle meckas, tvätt skulle hängas, tv skulle tittas. Katterna var upptrissade för att de inte fick busa med något de ville busa med, Anton var upptrissad för att han inte fick bränna runt i gåstolen efter klockan nio och vi lade oss seeeent, allesammans.

I morse försov sig den blivande hemmapappan. Den nuvarande hemmamamman somnade om.

Klockan kvart i nio vaknade hon åter av sin sons kvittrande i hans rum. Hon vacklade sig upp och tog barnet på armen, öppnade hans garderob för att hitta kläder för dagen (något som hon AAAAAAALDRIG gör i vanliga fall - ingen aning varifrån det infallet kom) och hon gick in i badrummet för att frigöra sonen från sin morgonkissblöja. Katten Ellis följde med, vilt skrikande, ty han höll på att förgås av hunger.
"Allt i sinom tid" tänkte den ömma fortfarande föräldralediga modern. "Allt i sinom tid - barnet får blöja - barnet sätts i stolen, barnet får ett smörgåskex. Mamma sätter Sinlac-bas, det vill säga H2O i micron, häller upp Lamm i sås till katten, blandar Sinlacen med puré och morgonen kommer att få en hyfsad start trots allt" Tänkte den fortfarande föräldralediga modern, alltså.

Hon böjde sig bort för att få fram en tvättlapp. Det var lite jobbigt att få ur den ur paketet. Hon hör ett strilande ljud - vatten mot papper och vänder sig upp. En stråle står från hennes son.

Barnet i sin pyjamas var genomvåt. Skötbordsunderlägget var genomvått. Katten Ellis var våt och sprang ut ur badrummet i panik. Tvättmedelspaketen var våta. De rena kläderna var våta. Golvet var vått.

"Jehepp" tänkte den fortfarande föräldralediga modern och kände att det här var något som kunde lösas. Hon krånglade ur barnet ur den våta pyjamasen och duschade av honom, svepte in honom i en handduk. Därefter höll hon det nu vilt skrikande barnet på sin höft medan hon duschade av skötbordsunderlaget, torkade golv, tvättmedelspaket och tvättmaskin, slängde in de våta kläderna i samma maskin tillsammans med ytterligare kulörta plagg som tål 60 grader och satte på den. Därefter tog hon en blöja och satte på sonen sittandes. Till barnets garderob (man kan ju inte käka frukost naken i dessa istidens tidevarv) för att hitta nya kläder. Det visade sig att halksockar icke stod att finna.

Hon satte barnet i barnstolen och gav honom det som visade sig vara det absolut sista smörgåsrånet. Barnet var argt, hungrigt och riktigt, riktigt högljutt.

Tre katter, varav den ena var lite blöt på flanken, sprang skrikande runt hennes fötter då hon satte sinlac-basen i micron. Barnet skrek så hon fick spendera de förti sekunderna hos honom istället för att föda sina katter.

Hon letade i lådan efter en bra sinlac-sked. Ingen sådan stod att finna, det fanns bara flata skedar kvar. Men vad göra? Ingen tid fanns för att diska en djup sked lämpad för vattnig gröt.

Sinlacen blandades med aprikospuré. Ingen bra start på dagen, ansåg barnet. HAN VILL HA HAVREGRYNSGRÖT MED ÄPPLE!

Vad gör ett barn som vill ha havregrynsgröt med äpple men som får äcklig sinlac med aprikospuré mer än skriker? KLETAR.

Med en drippdroppande flat sked som gav ifrån sig outtömliga mängder sinlac över barn, bord och kläder (hennes och barnets) försökte modern mata sin son.

Visserligen åt han men hälften skulle geggas runt på den rena bodyn och på bordet. Tårarna sprutade. Han ville ha mer smörgåsrån. Men de var ju slut.

Ellis hoppade på dörrhandtaget i försök att ANTINGEN förmå den fortfarande föräldralediga modern att ge honom mat ELLER fly dit mat fanns. Esther skrek och klöste på en stol. Emma vrålade.

"Jaha" tänkte den fortfarande föräldralediga modern. "Det var den sista morgonen det"

Hon gaskade dock upp sig, och gick till köket för att hämta en clementin. Väl i köket fixade hon mat till katterna. Därefter delade hon en clementin med sin duktige son (som ääääälskar citrusfrukter) och såg med stolthet när han pillade i sig de halva klyftorna, ALLDELES själv.