EN ÄRLIG OCH UPPRIKTIG URSÄKT

Dagens inlägg är helt befriad från ironi.

Till anhöriga till personen med samma namn som det bolag jag har legat i tvist med vill jag framföra en helt oreserverad och ärlig ursäkt. Min mening har aldrig varit att svartmåla någon nu levande eller avliden person på ett otillbörligt sätt. Min förhoppning är att ni förstår att jag inte avsett en fysisk person utan den juridiska personen med samma namn. Jag inser att användandet av namnet kan upplevas sårande och jag skall gå tillbaks i bloggen och ersätta varje inmatat namn som avser bolaget med ”Bolaget”. Detta är förhoppningsvis klart under kvällen.

Efter att ha funderat på om jag skall ta bort vissa inlägg eller stänga ner bloggen har jag kommit fram till följande.

Den här bloggen är en petitess, skriven för en handfull människor. Under det år jag bloggat har jag haft ca 3500 besökare, dvs cirka tio varje dag. Av dessa är jag en besökare varje gång jag loggat in. Jag har bloggat under hela min föräldraledighet, och även om den vänder sig till mina vänner, så har den ändock en funktion som dagbok för mig. Det jag har skrivit har varit med sanningen överensstämmande. När jag har skrivit om fysiska personer (som inte är kända) har jag använt deras förnamn (ibland med epitet, ibland med smeknamn) men de personerna kan inte på något lätt sätt identifieras för dem som inte är personligt bekant med mig. Jag har heller inte skrivit något osakligt osmickrande eller sårande om någon eller utanför deras yrkesutövning.

Att ett ombud till bolaget och att en av bolagets anställda nu känner sig ledsna över att bli omnämnda i bloggen är tråkigt. Jag ämnar därför ändra även de ord som åsyftar dem till ”Ombudet” resp ”den Anställde” (eller någon böjningsform) samt ta bort epiteten eftersom jag inte tycker om att göra andra människor illa berörda eller sårade. Jag kommer dock inte att göra några stora förändringar i texten eller ta bort hela inlägg. Anledningen till det är att jag anser mig ha rätt att dryfta den tvist jag just vunnit i Svea Hovrätt efter att Hyresnämnden fattat ett beslut till min fördel. Bloggens karaktär gör det uppenbart för alla och envar att det rör sig om min subjektiva åsikt, om än grundad på objektiva händelser, anklagelser och skrivelser.

Min förhoppning är att jag senast måndag morgon är klar med rensningen av dessa namn i bloggen. Jag hoppas på överseende med detta, men det är en betydande textmassa att gå igenom för att finna de (i sammanhanget) få inläggen som rör de två namn som nu åsyftas och min prioritet är bolagsnamnet.

Jag vill dock avslutningsvis poängtera att jag har tagit väldigt illa vid mig för väldigt mycket under det dryga år tvisten pågått. Jag skilde mig. Jag och min exmake skrev ett bodelningsavtal. Bodelningsavtalet åberopades först 3,5 år senare. Det var det tvisten skulle handla om. Istället kom det från bolagets sida anklagelser av diverse karaktär, anklagelser som inte hade någon som helst förankring i verkligheten. Det vet alla som känner mig, det vill säga, det vet bland annat de som läser min blogg. Det värsta är att även bolaget hade skäl att veta men ändå körde på. Eftersom denna tvist, som ju faktiskt riskerade att sätta mig och min son på gatan, av naturliga skäl upptog en hel del av min vardag är det inte konstigt att den omnämns då och då. Visst är det kanske ett slag under bältet att påpeka människors språkliga tillkortakommanden (särskilt som jag är medveten om mina egna) och visst kan det kanske anses otillbörligt att ifrågasätta andra människors arbetsmetoder och kompetens. Samtidigt, sett i ljuset av det inträffade, så är det inget konstigt att man i affekt ibland närmar sig den låga nivå man själv bemöts av.