När jag anlöpte min arbetsplats i morse möttes jag av isande kyla. Bokstavligen. Det var svinkallt. Nu tror du naturligtvis att jag överdriver, men det gör jag inte alls. Ingen värme funkade. Jag satt med utredningskavaj och dunjacka och huttrade, mina fingrar knöt sig av kyla och mina ben och knän smärtade. Max 16 grader. Egentligen konstigt att vi inte blev hemskickade. Det var någon pump som gått sönder någonstans.
Framåt lunch skulle pumpen komma igång. Vid två hade mitt element blivit fisljummet och vid halv fem, när jag gick hem, så var det säkert 18 grader i alla fall. Det var ju tur.
HAHA - där fick Eva H som hånade mig för att jag jobbade i dunjacka under gårdagen! Jag påtalade detta för Eva. (Nackdelen med att ha enhetens näst största fönster är att värmeförlusten drabbade mig lite tidigare än de andra. Men jag var ju först att veta i alla fall.)
I övrigt var det en fredag på jobbet. No more, no less. Det kanske låter blasé efter en nyss fullgjord första vecka, men det är sant. Arbetsveckan är slut, det var inga stora anpassningssvårigheter, jag har till och med lunchat med de vanliga fredagsluncharna. Eller, en något modifierad skara...
Trettio år till! Därefter får jag vila.
De två största nyheterna denna dag är dock dessa:
Slutet av förrförra veckan, början på förra veckan har inträtt. Vi fick idag en ny spis. Plattspis, ingen hällspis. En hällspis hade väl varit att ta i. Så nu har vi fyra fungerande plattor samt barnsäker lucka. Underluckan är ingen lucka utan en utdragslåda utan barnspärr. Lyxmåltider skall tillagas för att fira den nya spisen OCH
Svea hovrätts dom.
Svea Hovrätt har kommit till slutsatsen att Bolaget är dumma, elaka, inkompetenta barnvräkar-wannabes. Svea Hovrätt har vidare kommit till slutsatsen att det har de inte alls rätt att vara - ty jag har rätt till lägenheten. (Eller i vart fall så konstaterade de krasst att Hyresnämnden hade fattat rätt beslut. Men det är ju nästan samma sak.)
OOOOOOH vad jag ser fram emot den Anställdas telefonsamtal! Det skall bli så KUL att kunna dryga sig liiiiiiite. Bara liiiiiite.
I övrigt: Jag upplever det som att folk inte tar mitt nya, positiva förhållningssätt på allvar. De flesta tror att jag är ironisk. Några tror att jag driver med dem. Jag har också fått höra att jag är mindre intellektuellt begåvad. Men, jag menar allvar. Jag tänker sitta och vara positiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar