söndag 10 februari 2008

Ofrånkomligt

Såklart kollade jag på melodifestivalen. Vad skall man annars göra när man är en ung mor till en åttamånaders?
Tankar och funderingar:
E-type och Poodles:
Jag vet inte vem som ringde, men de vill inte ha tillbaks någonting...
Alltså; mycket kan man säga om den käre Martin men han brukar ha en känsla för slingor som sätter sig på huvudet. Kanske var det sångaren i Poodles som snodde alla slingor - och satte i håret. Något så erbarmligt tråkigt åttitalstjafs får man leta efter. Inte ens elden var något att ha. Jag skulle iofs vilja ha E-types t-shirt.

Face-84:
Bangles ringde. De vill ha sitt sound tillbaks, men vill att det saneras först.
"Ärligt talat" sade jag. "Det var tydligen 20 000 bidrag som skickades in"
"Mmmmm" sade Heinz. "Visst är det skrämmande"
Om detta bidrag var ett av de bättre av 20 000 så är eran av svensk musikexport definitivt slut. Och vaddå "Hönsnätsbur"? Scenens hönsnätsbur tävlar i alla fall med trummisbrudens taskiga bee-hive om att vara det enda man kanske kan komma att minnas av uppträdandet.

Velvet
Melodifestivalen ringde. De hälsar välkommen tillbaks.
Jupp. Här har vi en discoschlager. Markoolios ex hade en top som gjorde att hon såg topless ut, men varför, varför, VARFÖR kom inte den här låten vidare? Alla andra har ju gjort det, Afrodite, Måns, Alcazar... Varför inte Velvet? Var det bara för att hon inte kan uttala Deja vû?

Brandur
Textkompaniet ringde. De vill ha kontexten tillbaks.
Men i övrigt fattar jag inte varför alla skrev ner den här lilla sången till fotknölarna. Var det bara för att pojken är en salt kid från Färeöarna? Lullaby indikerar ju att det skall bli sömnigt, men det var INTE den sömnigaste balladen!

Michael Michailoff
Andreas Johnsson ringde. Han vill ha sin originalitet tillbaks.
Här har vi en kille som i förväg liknades vid Robbie Williams. In his dreams, kanske. Michaels, alltså. I Robbies nightmares, kanske. Han såg ju till och med UT som Andreas Johnsson. Fast smalare. Och lät, om möjligt, tråååååkigare.

Amy Diamond
Carola ringde. Hon vill ha sin ungdom tillbaks.
Amy var ju jättegullig. Hon hade ju snott och kombinerat Herreys gyllene skor, Pernillas midjekorta jacka och Carolas poser. Jag var imponerad. Men ärligt talat - om inte flickebarnet varit just ett flickebarn - hur tråkigt får något bli? Men som Heinz påpekade:
Inte ens de onda öststaterna kan med att inte ge en liten flicka några poäng. Så här har vi kanske en vinnare.

Suzzie Tapper
Imovane ringde. De vill ha sin energi tillbaks.
Jääääävlar vad tråkigt. På riktigt. Jääääääääävlar vad tråkigt! Inte ens den där fröknen från Munkedal förra året kan slå tant Suzzie på fingrarna. Såååååå tråkigt. Fantastisk tråkighetsprestation. Till och med kläderna var så tråkiga att man inte ens iddes såga dem. Men, till tantens försvar, hon har en fantastisk röst.

Och så, tillslut och naturligtvis;
Christer
Oktoberfest ringde. De vill att han fortsätter hålla sig borta.
Alltså, jag FATTAR inte. Jo, naturligtvis förstår jag varför låten vann. På riktigt. Ty även jag skrattade så att tårarna sprutade när ompaompa möte latinoplymer och Ingela Pling Forsmans poetiska ådra på engelska ("groovy" är ju ett ofta använt ord....) och flaggkjolarna som fladdrade... Men jag fattar inte Christer.

Jag har aldrig uppfattat honom som något annat än ett tämligen självgott dansbandsfyllo. Jag har aldrig sett tillstymelse av humor hos honom. Nu har jag ju faktiskt försökt att hålla mig ganska långt borta från honom, men ändå... Jag kan väl uppskatta honom som entertainer för våra föräldrars generation, helt klart, men det är inte min tekopp. (Visste du förresten att en tokkärring stämde honom för ett tag sedan för att han lät för mycket som Elvis? Av någon outgrundlig anledning avvisades målet från tingsrätten...)

Men Krille har ju sagt att han TROR på låten. Att det är en "stark" låt. Att han "kan stå för den". HAR killen humor?

Inga kommentarer: