Min son låg och sov i sin säng brevid. Vi har nämligen inte orkat flytta tillbaks sängen till hans eget rum efter helgens mormorvisit. Han låg tvärs över spjälsängen, face down, rump up, med fossingarna utspretande mellan spjälorna - en strumpförsedd och en strumpavdragen. Coca låg brevid. Jag smög som en tiger.
Jag anlände till skogen strax innan åtta efter att ha stört mig såååå på en vit volvo som uppenbarligen framfördes av en idiot. (Jag körde naturligtvis om idioten på ett kanske... inte helt adekvat sätt.) Jag behöver väl inte säga att volvokillen var en av de nyanställda som dessutom var den som gav mig tillträde till lokalerna. Jag är såååå glad att jag inte använde tuta, inte pekade finger eller lade mig i häcken på honom. Det KUNDE jag ju gjort.
Jag drack kaffe med Eva G. Sedan kom Eva H. Vi drack kaffe.
Innan lunch skrev Eva H ut massa domar till mig som jag fick sitta och gå igenom av pedagogiska skäl. Jag gjorde korshänvisningar i både prop och lagbok (jojomensan - båda fick jag redan på morgonen!!!) och antecknade lite fint och satte in i en helt ny pärm.
Precis innan jag gick på lunch fick jag ett passerkort. Strax efter lunch kunde jag komma åt delar av datanätet. (Ingen PKI och ingen mail ännu) Ingen tillifån men väl ett tillifånnummer. Min namnskylt låg inne hos Eva N. I morgon skall jag tydligen få mina ärenden. Bättre än förväntat!
När jag fått tillgång till datorn satte jag mig och tittade på MÖ-domar. (Göteborgsvitsaren i mig har hittat en MASSA "jag har tagit mödom"s-skämt. Men de är inte kul. Så jag avstår.) Så tittade jag på lite domar från undre instans och så tittade jag på lite vägledande beslut. Så tittade jag på min egen blogg och på de fantastiska barnbilder som finns där och ojdå.
Jag råkade ladda ner några kort. Sedan tittade jag på dem ett par gånger till under dagen. Och så visade jag dem några gånger för några stackars förbipasserande som säkert aldrig sett en sååååå gullig unge.
Jag tror att jag kanske råkade nämna Anton någon gång under dagen.
Katterna också.
Jag presenterade mig för några nya kollegor.
"Det är du som har varit mammaledig" sade en ung flicka.
"Jepp" sade jag. Min farhåga att vara hon som är mammaledig men som ingen har sett är således besannad.
En annan ung flicka frågade mig om Anton var mitt enda barn - detta vid fikan då vår gamla kollega S påtalade min sons absoluta charm och skönhet.
"Nä" svarade jag den unga damen. "Jag har en unge till. Men hon är så ful så jag bryr mig inte särskilt mycket om henne"
Mental note upprättades raskt - säg INTE sådana saker till människor du icke känner. De kanske inte uppfattar skämtet. Eller uppskattar det.
På väg hem stannade jag på det stora Coopet och skulle köpa kattsand. Tydligen så stundar en naturkatastrof, ett världskrig eller ett stopp i kattsandsproduktion för hyllorna gapade tomma. Dock ej på leksaksavdelningen!
Istället för en åttakilos säck med Pussi kattsand kom jag hem med en BRIO lära-gå-vagn för 149 spänn. Ett kap!
Och två påslakanset, det ena orange med apor som påminde om Tolv-apor-apor vilket gjorde det helt ofrivilligt att inhandla detta påslakanset. Min son skall formas i god kultur, och tolv apor är definitivt god kultur. Det andra var ganska basalt med gulligull elefanter och giraffer och apor och... tja...
Barnet hade inte saknat mig alls, verkade det som. Han blev inte särskilt glad att se mig heller.
Blä.
Men efter ett gäng övningskörningar börjar BRIO-vagnen i alla fall vinna popularitet. Får se vad jag kan hitta för pryttel på väg hem i morgon. Vem har sagt att kärlek inte kan köpas för pengar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar