Sista torsdagen

Jag är en ond människa. Men jag är i alla fall inte ensam om det.

Idag var dagen för sista föräldraledighetslunchen på Röhsska.
"Vi måste SKYNDA oss" sade en lätt upphetsad Linda, godhetens försvarare och allt det där, "Du vet hur FULLT det blir"

Jepp. Jag vet hur fullt det blir. Det blir såpass fullt att vi de två senaste gångerna har fått äta lunch någon annanstans. Så med halvprång tog vi oss till Röhsska. Jag lovar, jag vobblade upp vagnen för den hysteriskt branta rampen på rekordtid. När vi skulle gå in stod ett sällskap yngre herrar och var på väg in. De höll upp dörren för oss. Alltså, inte bara när de själva skulle gå in - de aktivt väntade på oss och höll upp den smala dörren.

Vi kom före sällskapet till den lilla trappen som leder in till shoppen och vidare in i restaurangen. Jag vobblade upp vagnen. En av de trevliga unga männen erbjöd sig att hjälpa till. Jag tackade nej, glatt och vänligt, men vi kom i alla fall in i museishoppen innan dem.

Vi kom därigenom först in i restaurangen.

Det fanns ett bord ledigt.

Vi tog sista bordet.

Jepp. De trevliga, hjälpsamma männen fick inget bord. Vi snodde det.

Jag vet inte vad jag skall säga till mitt försvar. En sak är att LINDA gjorde så - hon skall ju trots allt snart bli advokat, men JAG?!? Jag är ju på måndag åter en statstjänsteman. En oklanderlig, omutbar ikon, en samhällets stöttepelare, ett föredöme för medborgarna.

Å andra sidan är det några dygn kvar tills jag måste vara ofelbar. Faktiskt.

Men mitt gnagande dåliga samvete äter mig. Bit för bit. Liksom Ringen förvandlar Gollum till Gollum.

Gårdagens mest skakande nyhet var denna: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article1735721.ab ; Under en radiodeltävling i "Vi i Femman" satt en publikförälder och visade med ett finger hur många pucklar en dromedar har. Någon annan i publiken observerade den till näsan lyfta pekfingern och slog larm.

Nyheten är så rolig på så många plan.
1. Laget ifråga svarade trots det höjda fingret fel på frågan
2. Laget vann dock tävlingen
3. Eftersom fusk förekommit skall matchen göras om idag. Utan publik.
4. Det var inte bara Aftonbladet som rapporterade om denna stora händelse, utan även SVT och TV4. Ett riktigt scoop, alltså.
5. Jag kan tänka mig SKAMMEN den fuskande föräldern kände när han/hon blev ertappad. Hur pinsamt är det? På en skala? Att sno godis från barn är nästan MER hedervärt än att fuska å sina barns vägnar i Vi i Femman.
6. Tänk er pep-talken på morgonen innan familjen Bra åker till radiostudion i Borås:
"Pelle, Pelle, LYSSNA nu JÄÄÄÄÄÄVLIGT noga - om ni inte är ABSOLUT säkra på svaret - kolla på mig då"
"Fröken har sagt att man inte får fuska"
"FRÖKEN? FRÖKEN? Vaffan vet hon? Vill du bli som hon när du blir stor? Pelle, sluta vara så jävla NAIV! Vill du komma någonstans i livet? Vill du det? VA? Kolla på mig om ni inte är ABSOLUT säkra. Det är viktigt, det här, Pelle. Jävligt viktigt. Det är VI I FEMMAN! Du vill väl inte framstå som en jävla loooooooser i Borås lokalradio - vill du det - va"
7. Tänk er om laget vunnit. Familjen Bra träffar gamla bekanta som de inte sett på evigheter.
"Ja, det här är Pelle. Han var ju med och vann en deltävling i Vi i Femman. Vi är sååååå stolta över honom"

Vid närmare eftertanke har Karmapolisen INGET på mig. Jag är småbarnsmor, för jösse namn. Därmed värd bordet. Det var inte så att jag tog maten från fattiga. Jag tog ett bord från hungriga. Som kom efter oss in i en nästan full restaurang. Och som kan uppsöka en annan vegetarisk restaurang om så är. Annars kan de påverka någon annan krog i närheten av Avenyn att utöka de vegetariska alternativen (männen såg ut att föredra mat som inte haft ögon. Eller varit i närheten av en ko.).

Det var inte så att jag fuskade i Vi i Femman.

Vidare noterar jag att slutet av (förra) veckan, början på (denna) nästa vecka fortfarande inte har kommit. Vår spis är fortfarande här, och den nya är där. Var nu där är.