Teletubbies = pimps?

Igår efter att jag och Anton varit på storartat galej (där sonen återupptog sin vana att kräkas. Denna gång köttfärssås på en vit lekmatta) softade vi i soffan.

Eftersom en softning i soffan kräver en tv-underhållning togs Teletubbiesdvdn fram för första gången. Fadern till barnet var den pådrivande i detta vidriga tilltag. TROTS att han har varit mer negativt inställd till tv-tittande för Anton än vad jag har varit. Tre år, sade den ömme fadern när Anton låg i magen och månaderna därefter, tre år måste man vara för att få lägga ett öga på tvn. Annars blir man autistisk.

Jag antar att han insett att vår son ingalunda har problem med autism.

Hur som helst, du har förmodligen också sett Teletubbies någon gång. Det gick ju på någon kanal på morgonen för ett tiotal år sedan, jag minns inte om det var fyran eller trean... (Trean visade väl i och för sig mest sådana där tecknade serier med flygande bilar som dödade monster och gulliga rosa hästar som på ett förtjänstfullt sätt tog hand om sina små föl och lagade mat och underhöll sina modiga hingstar som var ute på äventyr)

Anyways, jag vet att jag DÅ mådde lite dåligt av Teletubbies. De var obehagliga på något vis.

Onda? Jag vet inte riktigt VAD det var, men jag vet att det jag reagerade mest på var den onda bebisen i solen. Hua. Gives me da creeps bara jag tänker på den.


Ondskans renaste anlete


Nu hade vi i alla fall fått en Teletubbiesfilm och nu skulle vår son invigas i den pedagogiska barnfilmens värld. Minsann.

Av någon underlig anledning lyckades vi först endast få in den danska versionen. Måhända gjorde det min Teletubbiesupplevelse värre, men lika gärna kan den ha mildrat situationen.

I alla fall - allt är grönt och skönt och plötsligt kommer den där solsatansungen (Damien är blott en glad amatör) och stiger upp över kullen. Därefter hoppar Teletubbisarna upp ur ett hål, en efter en och lalalaar. En heter Tinkywinky. Jag TROR att det är den som är lila och har en triangel på huvudet. Det är i alla fall den lila som har fått rykte om sig att vara homosexuell. Ok för det.

Vad JAG inte fattar är varför ingen har rasat över den röda Teletubbien.

Såvitt jag kunde höra hette den Ho.

Och den har ett hål högst upp på huvudet. Vad sänder det ut för signaler?

Ho = Eeeeeh - det är ett bra mycket mer talande namn än Heidi Honeyfluffer...

Rött = käääääärlekens färg.

Hål på huvudet = man behöver ju inte vara Freud för att fatta vad DET betyder.

Kolla in den röda typen. Ser "hon" inte ruggigt billig ut? Visst, jag kan vällan hålla med om att den lila är lite fjollig, men å andra sidan - är det något fel med att vara homosexuell? Jag FATTAR inte hur moralens väktare kan reagera på DET och inte på en Tubbie som säljer sexuella tjänster. Allvarligt. ÄVEN om barnen inte exponeras för den faktiska transaktionen så tycker jag att det är ÄCKLIGT. Vad sänder det för budskap?
Myten om den "Glada horan" odlas för ett till treåringar. SKRÄMMANDE.

.

Vad ÄR det för perverterad person som har kommit på Teletubbies?

.

Ärligt? Är det något jag vill att min son skall bli exponerad för?

.

I alla fall så tyckte fadern det. Så vi satt där, och när introt var slut (Det kom upp massa periskop från marken och den mörka mansrösten sade på dääänsk något som lät mycket hotfullt. Typ "Storebror ser dig" eller något.) så kom den där hemska onda ungen upp i sin sol och man bara ANADE att det skulle komma en hemsk slakt av någonting, förmodligen av de ulliga gulliga kaninerna som hoppade runt en enebärabuske.

Så hoppade EN Teletubbie fram. Så en till, och en till och så den sista. Den röda. Fnasket, alltså. De dansade runt sin buske. Den däääänske mannen konstaterade att en Teletubbie dansade bort sig samtidigt som den gula Teletubbien ragglade ut ur rutan. De andra Teletubbisarna ställde sig och räknade in sig. De var nu tre Teletubbisar.

Efter att de borde ha konstaterat ett visst manfall återupptog de dansen som om ingenting hade hänt. Sedan försvann en Teletubbie till. De återstående två Tubbisarna räknade in sig - och var helt obekymrade om att två av deras polare gåtfullt hade försvunnit - och återupptog därefter dansen igen. Surprise - ytterligare en Tubbie försvinner. Den återstående tubbien räknar in sig själv och tycks inte alls ens reflektera över att polarna är väck.

Därefter dansar han bort sig själv. Han ses vingla över gröna kullar medans den ondskefulla solen hånskrattar åt honom. Lite granna påminner scenen om den där Clintanwestern, kommer inte ihåg vilken det var, men Clintan raglar runt i öknen under en lika obarmhärtig sol.

.

I alla fall, avsnittet slutar med att Teletubbisen kollapsar. Solen skrattar ondskefullt. Moahahaha...

.

Den mörke däääänske speakern konstaterar att Teletubbisen är däckad, men låter inte det minsta upprörd eller oroad.

Är det sådant här jag skall exponera min son för? Påtända dansande dockor vars liv fullkomligt förstörs och som är helt likgiltiga inför varandras välmående?

Och de säger att Vilse i pannkakan var skadlig... Det här är psykadeliskt. Vidrigt. SJUKT. Och moraliskt HELT förkastligt.

(Vi lyckades tillslut få in det svenska talet. En mjuk, kvinnlig stämma lotsade oss genom samma scen. Lika sjukt och vidrigt, MEN man kände inte samma paranoida skräck som när den däääänske mannen talade. Kanske är det ÄNNU farligare? Att normalisera pervertionen?)

Var Bananer i Pyjamas lika farliga för barnen?

Övriga nyheter denna dag - någon fyller år. Hipp hipp hurra till mig.