It´s a new dawn, it´s a new day, it´s a new life fooooooooor me (badumpbadumpbadumpbadump).
"Vi blir inte borta SÅ länge" sade jag och Hans. "Vi kommer väl hem strax efter tolvslaget"
Vid fyratiden i natt anlöpte vi hemmet och svärmor var vaken för hon hade börjat oroa sig för att vi hamnat under en spårvagn. Katterna hade varit rädda för nyårsraketerna och jag kände mig sååååå skyldig.
"Jag vill ha en varmkorv" gnällde Hans när vi lämnat värden på Linnégatan.
"Jag mår illa" gnällde jag.
Vid 7-ans ansåg jag att det var för lång kö så att Hans fick ingen korv där.
"Ta en salmonellawurst på Avenyn" gnällde jag. "Jag mår illa"
Eftersom vi gick Engelbrektsgatan ner så missade Hans salmonellawurstförsäljarna.
"Jag vill ha en varmkorv" gnällde Hans.
"Vi får kolla korvmojen i korsningen Avenyn/Engelbrektsgatan" sade jag förtröstansfullt, och förmodligen lite sluddrigt.
Jag ansåg att det var för lång kö så vi fortsatte vår vandring genom nyårsnatten.
När vi kom hem så möttes vi som sagt av svärmor.
Jag kokade en korv till fadern till mitt barn och han åt den liggandes i sängen efter det att jag lagt den i ett halvupptinat korvbröd. Därefter avslutades nyårsnatten. Med att allt blev svart.
Vi vaknade i morse, om man nu säger att morgonen fortgår till efter lunch. Barnet lekte glatt i vardagsrummet och hans glada skratt nådde mina skuldtyngda trumhinnor. Jag vacklade upp och barnet sken som en SOL när han såg mig. Jag kände mig usel. Dålig. MEN:
Jag och Hans har för första gången lämnat barnet med barnvakt och det gick bra. Vi har även lämnat katterna ensamma i en lägenhet i direkt anslutning till Hedens avfyrningsramp, vilket kanske inte var så lyckat. Men Emma är busig och Ellis är gossig och Esther har jag inte sett denna dag, men hon var inte fullt lika rädd som de andra, enligt svärmor. Och jag hade riktigt, riktigt trevligt igår, ÄVEN om vi inte alls gick hem tidigt och inte alls var i princip nyktra.
Gott nytt och allt det där!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar