torsdag 17 januari 2008

Icke-ironisk tomtebolycka

Det är nu mindre än två veckor tills jag återgår i tjänst.

Precis innan jul upphörde min kräkunge att vara en kräkunge. För den som inte har haft ett kräkbarn är det kanske svårt att förstå vad det betyder:

När du tar upp barnet på morgonen är det fina, nya kräkfläckar i sängen. Gärna lite kräk i håret på barnet också. Du bär barnet till skötbordet för att han skall slippa äta frukost i kissblöja. På skötbordet kräks han ner pyjamasen som med lite tur just hade torkat efter kvällen och nattens kaskader.

Du tar ditt kräkbarn i famnen - och bli inte förvånad om han kräks på vägen från skötbordet till frukostbordet. Du har slutat förvånas över att det överhuvudtaget finns något att kräka upp eftersom den senaste gången han åt var kvällen tidigare.

Barnet får sin mat och så fort måltiden avslutas - så kräks han ner pyjamasen som fortfarande är på.

Du ser ut något rent till barnet och lägger honom på rygg för att ta av honom pyjamasen. Han kräks. Du tvättar av barnets hals och bröstkorg. Du kränger på barnet en ren och torr body, och med lite tur hinner du lyfta upp barnet innan han kräks och väter ner den torra bodyn. Har du riktig tur lyckas du sikta kräket till golvet istället för på de torra kläderna. Oavsett om kläderna fortfarande är torra eller ej väljer du att behålla dem på - du vet att det inte kommer att lyckas bättre nästa gång.

Därefter går du efter barnet med en rulle hushållspapper HELA tiden. Det går minst en hushållspappersrulle per dag. Ändå missar du massor och sätter fötterna i kallt kräk minst några gånger per dag. Du måste vara snabb som en örn med upptorkningen! I nio fall av tio geggar ditt barn runt med kräket så fort det splashat ner i golvet.

Du ger barnet lunch. Han kräks medan du gör i ordning lunchen. Han kräks så fort du avslutat matningen. Det är dags för det första klädbytet för dagen.

Du tar på barnet ytterkläder för det är dags att gå ut. Innan ni har lämnat lägenheten är jackan våt och lite gulligt gulfläckig. Se till att ha med pappersservetter! Och när barnet kräks i vagnen; försök att torka rent även utsidan. Du kan dock med gott samvete strunta i allt som hamnat under filten. Om du skall bekymra dig om allt kräk som hamnat under och runt barnet så kommer du inte långt utanför dörren! Håll barnet så varmt som möjligt även om det inte innebär att han är torr!

När folk tittar på dig med avsmak på stan för att du har en nerspydd unge som utan tvivelsmål har en mor som sätter på honom samma kläder en vecka i streck - låt bli att räcka ut tungan och be dem dra åt helvete. Kräks barnet utanför vagnen i en butik - var trevlig nog att be personalen om en trasa eller något. Du behöver hushålla med dina pappersservetter och genom att fråga gulligt så tycker personalen att ditt barn blir mindre äckligt än vad de tyckt ifall du bara låtsades som det regnade.

När du kommer hem - ta av dig dina egna ytterkläder innan du tar upp barnet. Det är svårare att tvätta en jacka än en tröja och den tröja du har på dig är redan kräkt på tre-fyra gånger vid det här laget.

Det kan vara dags för nytt klädbyte. Och så fortsätter dagen på samma sätt. Kräk, kräk, kräk, kräk... Allt luktar fan. Allt är vått. Allt är fläckigt. Barnet har utslag på bröstkorgen för att han aldrig får vara torr. Folk kommer med käcka tillrop och tips.
- Han äter för ofta
- Han äter för sällan
- Han äter för mycket
- Han behöver fast mat
- Han kan inte smälta den fasta maten
- Sätt på honom en haklapp
- Utslagen blir värre om han har en haklapp

och så vidare.

Du vet att du har världens sötaste och goaste och mest sociala unge, men han är helt handikappad av allt kräkande!

Och så en vacker dag så KRÄKS HAN INTE! Bara en eller två gånger per dag, som alla andra ungar gör! Lättnaden är så enorm att det inte går att beskriva. Allt blir lätt, allt går snabbt, allt är ROLIGT! Nu kan du leka med honom och inte vara beredd på att knipa ihop munnen fort som attan när kaskaden kommer flygande! Nu slipper du kräk i nacken! Plötsligt inser du att barnet har samma kläder en hel dag - OCH DE ÄR TORRA! När du lämnar honom till någon annan behöver du inte varna och du kan bara njuta!

Och så inser du att du inte har några fina kläder till ditt barn... Allt har tidigare varit inriktat på kvantitet, inte estetik... Alla bodys är randiga och tråkiga och från reastället... Det har ju liksom inte varit någon idé att försöka hålla ungen snygg... Men i vår - då JÄÄÄÄÄÄVLAR vad finklädd min son skall vara!

Då är det dags för dig att börja jobba...

Idag, i alla fall, så satt Anton under vardagsrumsbordet med ryggen vänd ifrån mig. Plötsligt vände han sig nitti grader, dunsade ner på rumpan igen och sträckte upp sin högerhand och vinkade med ett stooooooort leende.
"Ey Ey" sade han. Jag vinkade tillbaks från köket.
"Hej, Hej, Anton"
"Ey Ey" vinkade Anton tillbaks.

Mitt hjärta höll på att spricka. Nästan så att jag fick tårar i ögonen, faktiskt. En sådan liten underbar, gudomlig, fantastisk liten varelse jag har skapat, nästan alldeles själv!

Så gick vi ut och jag begick en kardinalsynd. Jag gjorde vad jag alltid har hatat andra för att göra. Jag skäms. Eller, i helvete att jag skäms. Det är min unge, jag gör vad JAG vill!

På Kungstorget hade jag köpt en falafel (de har höjt priset, förresten, det kostar numer tretti spänn för en falafel - fortfarande hälften av priset för en måltid på Mc, men ack så mycket godare) och jag stod på torget och åt.
"gagagagaga" sade Anton och var glad. Kaja kom hoppandes. Ung kaja. Söt kaja.
"Titta pippifågel" sade jag med munnen full av majrova och vitkål.
"gagagaga" sade Anton och tittade intresserat. Kajan tittade lite intresserat på mig, men eftersom jag inte gjorde en ansats till att mata honom/henne ansåg fågeln att det fanns annat att fästa sitt intresse på.
Anton stirrade på fågeln.
"Jaaaaaaa" sade jag uppmuntrande, "Titta pippifågel" Med panik såg jag kajan söka nya jaktmarker.

Vad jag gjorde sedan gjorde jag för min son. Inte för miljön och hygienen i Göteborgs stad. Men jag vill ändå poängtera att denna kaja var ung och frisk och faktiskt också har ett visst existensberättigande. Om någon har problem med kajorna (som jag har när jag inte äter falafel med min son på Kungstorget) - Ring Miljö och Hälsa! Skäll inte på mig! Se till att kommunen bekostar skyddsjakt! Klandra inte en ung mor som vill underhålla sin son.

Ja, jag matade kajhelvetet. Och när jag gjorde det kom alla hans polare och ville ha Libabröd. Ja, jag kommer att ruttna i helvetet. Men min son sken som solen när pippifåglarna hoppade efter brödbitarna.

Så det var värt det!

Dagens namnsdagsbarn är..... Anton. Vad har DU köpt för fin presang?

Inga kommentarer: