Ofattbart.

"Man blir ju helt slut när man SER det" sade sambon upphetsat när Kalla sprang upp för sista backen.

Hurra, hurra, hördes från det svenska folkets hjärtas djup. Från mitt hjärtas djup hörs ett litet "och jag som fan inte ens orkar köpa ett träningskort."

Rubrikerna i morgon gissar jag kommer att bli
"Det här Kallas seger" och liknande. Tack och lov har den kära Kalla i alla fall inget annat konstigt i namnet som måste användas heeeela tiden, typ "Där Zatt den".

Men helt klart kul. Och spännande.

Gårdagens middag blev helt klart en besvikelse. Tonfisken var fin. Potatisen var god. Whiskeysåsen likaså. Dock hade en sjumånadersjubilar bestämt sig för att middag på tu man hand för päronen inte var ok. Så tji sparris, tji sallad, tji matro. DESSUTOM ulkade sambon efter halva tonfiskbiten och vägrade äta mer, ty tonfisken smakade fisk. Vilket fick mig att tappa matlusten. Det var inte så att han ÄCKLADE sig, han sade bara "FEY" och skjöt tallriken ifrån sig och det var först när jag frågade han förklarade var felet låg, men ändå... Barnet kinkade och skrek och jag svalde maten utan att tugga.

Under kvällen såg jag Sagan om ringen. På dagen gick den utmärkta filmen Willow, som ju har ett särskilt ställe i mitt hjärta då den käre vad-han-nu-heter-som-spelade-Jim-Morisson... Val Kimler(?) var en av mina pluttegubbar på åttitalet. En sak jag lade märke till var att den onde dvärgen (eller mer politiskt korrekt - "little people") i Bad Santa (som ju är en av världshistoriens bästa filmer, jämte Zoolander och Blades of Glory) (Visste du förresten att de två bröderna även gjort en racingfilm? Fick nys om detta under gårdagen och måste, måste se!) spelade en av birollerna. I övrigt är det en ganska gullig film. Lagom lång. Lagom söt.

Sagan om Ringen. LÅÅÅÅÅÅÅÅNG. Jag vet att alla säger att det är deras första riktiga läsupplevelse och jag vet att den anses magisk, men den gör ingenting för mig. Jag fattar inte grejjen, och har heller aldrig gjort det.

I ärlighetens namn så har jag aldrig läst slutet på den. Jag försökte och försökte och försökte, allt medan Frodo knatade runt med sina stora håriga fötter och hoppsan så stod ett slag. Därefter knatade Frodo vidare och det var lite jobbigt för hans stora fötter och ringen sjöng till honom och hoppsan så blev det ett slag till. Jag blev så uttråkad. Det är den, "Vår Författning" och "På Spaning..." som fått mig att somna, gång på gång och som jag inte lyckats slutföra.

Igår försökte Hans förklara. Han började sådär pedagogiskt och drog grundplotten - tre härskarringar hade smidits till en av en smed blablabla, och jag förklarade att DEN grejen fattade jag. Men jag fattade inte hur en ring överhuvudtaget kunde påverka folk.

"Amen" försökte sambon, "Det finns ju massa sådana gamla myter - smeder som smider in något magiskt i knivar och skit"
"Ja, just det" svarade jag. "Det är ju ganska gjort, om man säger så"
"Men nu är det här en superring i alla fall" fortsatte sambon.
"Ja, det fattar jag. Men jag fattar fan inte grejen"

Sambon tittade på mig som om JAG vore korkad.
"Det är en superring"

"Jaaaaaaa" sade jag otåligt. "men Sauron är ju redan megastark. Vad skall han med den jävla ringen till om han ÄNDÅ lyckas erövra hela jorden"
"Men Sauron har typ 90% av sin styrka i ringen" förklarade Heinz.
"Ja, och trots att ringhelvetet sitter runt halsen på Frodo så kickar han arslen"
Jag kände sambons frustration, men jag FÖRSTOD ändå inte. Och jag ville verkligen förstå.

"Sauron är jättestark" försökte sambon igen. "MEN om han får tag på ringen så blir han helt oslagbar. Den som bär ringen blir det"
"Men jag tycker att det verkar som att RINGEN i sig har ett och annat att säga till om" undrade jag.
"Jaaaa" Sambons röst var ansträngd. "Det är liksom som i andra myter - om man får ringen så får man absolut makt men man får betala ett pris för det. Sälja sin själ..."
"Och då får man absolut makt" undrade jag.
"JA" sade sambon och lät lättad.

"Det gick ju sådär för Gollum" invände jag. "Varför är han en spillra av sitt forna jag, då"
Sambon suckade tungt.
"Såg du inte första filmen"
"Jo" sade jag. "Men ändå. Om ringen ger så mycket makt och kraft och blahablaha så borde Gollum i alla fall vara NÅGOT mer än en schizoid anorektiker"
Sambon suckade igen.

"Men jag FATTAR inte" försökte jag igen. "Om nu den kan ge så inåthelvete mycket makt, varför blir Frodo sjuk och dålig av den då"
"Men Frodo är ju SNÄLL"
"Amen, om nu ringen har så stor makt över sin bärare så borde det ju knappast vara något Frodo skulle ta hänsyn till, eller"
"Frodo är ju GOD"
"Helt ärligt tycker jag att den där ringen tycks ha en begränsad makt om den inte ens kan radera ut en sådan enkel sak som att folk går runt och är snälla..."

Lite senare kom Gandalf ridande.
"Är inte han död" undrade jag.
"Nä" svarade Hans. "Han har blivit Gandalf den vite"
"Men han dog ju" invände jag.
"Ja, och då blev han Gandalf den vite. Sauroman var ju Sauroman den vite innan han gick besärk. Så nu blev Gandalf den vite istället."

"Hette Sauroman Sauroman redan innan han blev taskig" undrade jag.
"Ja" svarade sambon. "Hurså"
"Det är ju ganska likt Sauron, om man säger så. Jag tänkte att det kanske var lite Saulus/Paulus över det hela - man byter namn när man byter trosåskådning..."
"Nä" svarade den nu ganska irriterade sambon.

"Det fanns en travhäst på åttitalet som hette Legolas" informerade sambon om när dansken hade ramlat ut för en klippa och återfunnits av sin stolte springare.
"Eh, ja" sade jag. "och namnet är snott från den grekiska mytologin"
"Ja, men ändå" sade sambon.
"Kom Tolkien på NÅGOT själv" undrade jag.

"Men Sauroman har ju fortfarande vita kläder" sade jag.
Sambon iddes inte ens svara.
"Han borde ju i rimlighetens namn ha svarta kläder nu" invände jag. "Allt annat är ju snott från alla andra storys och klicheér, så varför har han inte svarta kläder"

"Jag tycker ändå inte att det är särskilt realistiskt" muttrade jag när jag inte fick något svar och tog ytterligare en svinäcklig honungsrostad jordnöt.

Så slogs träden och dammen brast och filmen närmade sig sitt slut. Det visste jag DELS för att jag sett den tidigare och dels för att klockan närmade sig slutminuten.

"Amen, hur går det då" undrade jag.
"Vaddå"
"Hur slutar skiten"
"Kolla"
"Amen, jag menar inte DEN HÄR filmen, jag menar hela grejen. Hur går det"
"Du menar alltså att jag skall säga hur det går med ringen"
"Ja. Jag fattar väl att Sauron inte kommer få lägga sina korvfingrar på den och att allt kommer sluta ack så lyckligt och att mänskligheten vinner och allt det där, men HUR? Lägger Frodo ringen i eldsberget med sina sista krafter eller är det Mortensen som får göra det efter att Frodo fått en orch i huvudet eller är det den modige Sam som levererar"

"Vill du veta"
"Ja"
"Är du säker på att du vill veta"
"Ja"

"Gollum" svarade Heinz.
"Jaha" sade jag och väntade på förklaringen men fick den inte.

"Emma och Gollum ÄR ganska lika" sade jag och återupptog en gammal diskussion.

Sambon höll med och vi var tacksamma om att kunna enas om något.

Idag vid frukosten tog jag åter upp ämnet och fick reda på att Frodo på något sätt misslyckas med att kasta ringen i berget och att den sitter på hans finger. Gollum vill ju ha den och biter fingret av Frodo och ramlar i tumultet ner i lavan - end of story. Vilket får mig att tycka att det är en lååååååååång väg till ett mediokert slut. Fast man slipper i alla fall säsong 2. Vilket ju är något.

Men jag fattar ändå inte...

..................................................Emma?............................................................................
.....................................Gollum?........................................................