Gammal är äldst

Hans är på skateboardafton, sonen sover. Jag har just kollat på Antikrundan.

I ärlighetens namn hade jag nog kollat Antikrundan även om mina drömmars prinsar varit vakna eller här. Men det låter ju ganska trist att tillstå att man kollar Antikrundan. Nästa stopp är att bänka sig framför På spåret på... jag vet faktiskt inte vilken dag det går på. Jag kollar inte på Så skall det låta heller, så jag har någon självaktning kvar.

Hursomhelst - idag när jag satt framför tvn och GI-ade som bäst (jag lever just nu på en ettkilos förpackning av Mamma Scan som ligger i kylen och blir dålig vilken sekund som helst) förundrades jag högeligen av programmet.

Med en kall Mamma Scan (som är dödskallemärkt i "Den Hemlige Kocken", julens julklappsbok, mer om den vid en annan tidpunkt) i munnen åsåg jag en kvinna på gott humör. Hon hade med sig en ljusstake och ville veta om hon kunde slänga den med gott samvete.
"Har du fler"
Jajamensan, det fanns en till.
"Det är en vacker stake" sade farbror expert. Tant höll inte med. Det visade sig att staken var gjord av Kolmårdsmarmor. Och så var paret värt en sisådär femtusen. Tant blev glad.

Fråga mig vad jag skulle gjort om jag fick veta att något som jag tyckte var våldsamt fult och som var på väg ut var värt femtusen.

"Anna - VAD hade du gjort"

Gissa.

Inte vad tant skulle göra. Hon skulle nu ställa fram stakarna istället.

Likaså skulle ett porslinsfat som legat i ett skåp ställas fram. Alla som fick veta att deras grejjer var värda mer än de trodde blev överlyckliga. Alla utom ett glatt klimakteriepar systrar förklarade att de minsann skulle hålla hårt i sina dyrgripar.

Why, oh why stå i kö i evigheter (för de galna människorna står verkligen en hel arbetsdag och väntar) för att få en värdering av en pryttel om man INTE TÄNKER SÄLJA? (När man hade kunnat lämpa av grejen på en auktionsfirma för värdering och kanske pröjsa någon hundring - men det blir bra mycket billigare än en hel arbetsdags förlust!)

Jag fattar det inte. På riktigt. För om en grej som idag är värd 10 000 för att det är inne bland klimakterietanter och gubbar i sextioårsåldern (för de är ju de som springer på auktion)blir stående på paradplats i tio år så har dagens klimakterietanter och gubbar i sextioårsåldern blivit tio år äldre och har vad de behöver. Den nykomna generationen tycker inte alls att prytteln är värd något alls. (Typ koppar på åttitalet) Gillar man en grej extra mycket bara för att den är värd en viss summa pengar?

Materialist-Anna svalde ytterligare en kall mamma Scan.

Är det så att Antikrundan är klimakterietanternas och samlarnördarnas version av Big Brother? Är det Warholsisk strävan?