Pyssel och papp

Inte min bästa dag i livet, kan jag säga...

Inatt kunde jag inte sova eftersom jag låg och grubblade på det där med hämtning och lämning av son på dagis. Insåg att det enda sättet att lösa problemet är att snabbt som fan skaffa en till och bli föräldraledig, alltså inte behöva utsätta min son för långa dagar på dagis. Insåg dock att nya problem kommer att uppstå cirka ett och ett halvt år efter att nykomlingen fötts, med den förändringen att man då måste hämta och lämna TVÅ ungar på dagis, bergis olika dagis. För att lösa den situationen måste man alltså skaffa en unge till. Men efter cirka ett och ett halvt år så börjar det om igen. Men då är det TRE ungar som skall hämtas och lämnas på dagis, som bergis blir olika dagis, om man inte kör ett varv till.

Och jag ORKAR inte vara gravid tills jag är 65. Pallar inte. Nope. Dessutom bor vi bara på 90 kvadrat. Och har tre katter. Kanske fler, för nu jävlar måste Esther paras, men var skall hon ha sin barnkammare? Och vem skall hon paras med?

Så. Aptrött i morse.

Jobbat, jobbat.

Jag hade skrivit en massamassamassa och sade till E att det skulle ligga och vänta på henne i morgon bitti innan klockan nio, ty då har hon en sammankomst.

Datorhelvetet kraschar vid fyra.

Ringa, ringa, ringa helpdesk, som är jättetrevliga och jättehjälpsamma och jätteempatiska, men vad hjälper det? Allt jag gjort under eftermiddagen var väck konstaterades efter över en timmes sök. OCH mitt finfina skrivbordsunderlägg med Emma som bebis när hon är jättearg och spottar och fräser och har tjocksvans är väck. Jag har inte det kortet kvar.

Så. Alldeles försenad satte jag mig i bilen, jag skulle bara svänga hemom och säga hej till min son och svälja lite mat och därefter skulle jag på "Kickoff" för utställningen. Men det var köer. Oh vilka köer. Så jag hann inte hem utan fick åka till mötet direkt.

Möta, möta, möta.

Och när jag kom hem sov naturligtvis mitt lilla ättelägg så sött så sött.

Heinziman är satt att göra "Boken om Klanton" på dagis. Heinziman har varit jätteduktig. Han har konturklippt kort med slöa saxar och limmat in i en liten bok bestående av olika färgade A4-papper som skall häftas ihop. Nu saknades bara foton på morfar och på mormor.

Det finns inga kort på mormor.

Så vi tog morbror Kalle istället.

Jag fick limma in morfar och morbror Kalle. I mina uppgifter ingick även att texta fint under bilderna så att Heinziman kunde fylla i med svart penna i morgon, och komplettera med glitter och stjärnor och andra dekorationer. Den enda blyertspennan jag hade var en sådan där gul sak som jag hade i grundskolan, du vet med extremt tjockt stift. Dessutom vässad med en kökskniv. Det går inte att texta med en sådan penna. Det ser ut som en femåring har textat.

Heinziman berättade att en mamma som han har suttit och pysslat med har bilder på den mammans unge i segelbåtar och exotiska stränder.

Vi har bilder på Katten Emma, Katten Ellis och Katten Esther.

Vår bok om Klanton förlorar hela jävla dagisbarnsbokracet.

Fan. Jag vill ju vinna.