Sjukare

Jag har en granne, eller rättare sagt, jag har många grannar men det är en granne som jag tänker förmedla mina tankar om. Eller inte bara grannen utan hans flickvän också. Om det nu är en flickvän. Men det tror jag eftersom hon har gjort sin närvaro påtaglig vid en mängd tillfällen denna sommar. Jag är heller inte säker på att det är en legitim granne, ty namnet på dörren är det samma som det som stod på dörren när jag flyttade hit nittifem, men personen ifråga är inte densamme.

Grannen är en blondlockig yngling i tjugiårsåldern. Han hälsar inte när man stöter ihop med honom. Det jag främst ogillar med min tjugiåriga granne är inte hans bristande sociala förmågo eller att han och hans små kamrater umgås ofta och gärna på balkongen. Det är inte umgänget jag stör mig på, även om det är ganska högljudda diskussioner främst på helgkvällarna, utan det är att de sitter och röker på balkongen. Det är inte heller röken jag stör mig på. Det är att de skvätter fimpar ner på gården som kanariefåglar skvätter solrosfrön. Jag stör mig så INÅTHELVETE på att hela gården är belagd med Marlbourolightfimpar. Jag har försökt se det positivt - Anton landar mjukare på cigarettfilter än på dansk sjösten, men nä. Det går inte att se det positivt.

Eftersom fanstyget inte ens hälsar när man åker HISSEN med honom så är det lite svårt att på ett otvunget och trevligt sätt säga till honom att skaffa sig ett askfat. Och arga lappar är jag emot. Snälla lappar är jag i och för sig för, men jag har inte förmågan att kunna formulera en snäll lapp så att den inte ser arg ut.

Detta om grannen himself.

Nu, kära läsarinna, till huvudproblemet. Hans brud.

Jag är inte pryd, det vet du. Och det är inte av moraliska skäl som jag upprörs. Jag vet inte ens om jag upprörs, jag förvånas mest.

Denna grannes flickvän VRÅLAR.

Första gången jag hörde det trodde jag att Esther var i fullt löp. När jag lokaliserat Esther men vrålandet fortsatte trodde jag att det var två katter i slagsmål ute på gården, eller att en katt hade fastnat i en rävsax eller något. Därefter insåg jag att det var en brud som fastnat i en eller flera positioner. Jag och Heinziman skrattade lättat.

Därefter har sommaren förlupit och tjejen har vrålat vidare. Ibland vaknar man mitt i natten och är övertygad om att sonen har skurit upp händerna på en till spjälsängen medsmugglad kniv, ibland har jag trott att katterna har fastnat igen.

Idag har hon vrålat vid tre tillfällen. Klockan är ju bara sex, så hon hinner nog ett par gånger till, jag menar, grannen är ju trots allt tjugi.

Jag kan inte låta bli att undra... En massa. (Och mina undringar kanske säger mer om mig än om henne, vad vet jag...)

- Kan någon VARA så bra i sängen? VARJE gång? (Eller vad vet jag - det kanske inte är varje gång...) Han är ju trots allt bara tjuginånting.
- Har hon INGEN självkontroll?
- Har min tjugiåriga granne fått radikalt försämrad hörsel under sommaren, drabbats av tinnitus måhända?
- Kan man skriva en snäll lapp som ber henne hålla käft eller stoppa en strumpa i munnen under de kvartslånga vrålsessionerna?

Jag funderar på att göra dagens goda gärning - gå ner på gården och plocka upp två Marlbouroghlightfimpar och ringa på grannen och överlämna dem som hörselskydd i vart fall.

Jag höll på att skriva som avslutande mening att "Men hon röker i alla fall inte". Nu tittade jag av en slump ut genom fönstret och hon sitter iklädd morgonrock på balkongen med en cigg i mun.