Min son är infekterad. Multum.
Han är så sjuk, så sjuk så jag har aldrig sett honom så sjuk och jag sitter och lurar på om jag skall åka till Östra eller ej.
För tanten på sjukvårdsupplysningen sade till mig att om han inte kvicknade till något efter att jag hade tvångsmatat honom med skogsbärsalvedonen och om inte febern gick ner så skulle jag åka in, och särskilt om kisset luktade illa.
Vad är "kvickna till"? Gossebarnet är i alla fall såpass mycket bättre att han blir ledsen när man försöker lyfta på honom och han sträcker fram foten för att leka "STOOOOOOORA STORA TÅN, Mindre Tån, Ännu mindre tån, Mycket mindre tån och lilla killekillekillekill" och han ler till och med lite matt när man kommer till lillakillekillekill. Så - hur sjukt är sjukt? Och hur mycket luktar kiss, EGENTLIGEN?
Har, för säkert sextionionde gången ikväll stuckit termometern i mitt barn och avväntar nu resultatet. Minsta över 39 och I am on my way.
Men, å andra sidan, som min mamma påminde mig om, jag var drottning av febertoppar som barn.
Men, å tredje sidan, jag höll på att stryka med själv bara för att jag inte ville vara en sjukvårdsfjant förra året. Och sjukvårdsupplysningstanten sade till mig att urinvägsinfektion är illa på små barn, och att lukt och feber är det väsentliga. Och lillkillen började faktiskt gråta helt utan synbar anledning för en kvart sedan, och då kanske han kissade...
Fan. Fan, fan fan fan.
Jag är ingen cool morsa. Jag är nog inte ens en bra morsa. Och jag kommer förmodligen inte till Ven heller. Om inte min son har ärvt sin moders anlag för dramaqueenskap i form av febertoppar.
Dags att avläsa!
Ah, det verkar lugnt! 38.3.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar