Slaget är vunnet, men kriget förlorat. Eller tvärt om.

Idag var det så dags.

Mitt onda spegelbildsalterego beslutade sig för att gå i mitt ställe, iförd mörka jeans och vintervit top. Förutom spegelbildsalteregot och Linda (den goda) hade vi på vår sida även en prao-elev på vår sida. Igår hade praoeleven varit på ett tvistemål där en motorcykel varit inlämnad i tre år utan att verkstaden kunnat fixa den. Idag var han i ett tvistemål där ett ex varit på bostadsjakt i tre år utan att fixa det. Juridikens parallellvärldar lämnar ingen oberörd!

Nåväl. Motparten, Ombudet och hans uppdragsgivare den Anställda satt och angav de grunder som fanns för att avhysa mig. Därefter fick godhetens försvarare ställa frågor till mitt onda spegelbildsalterego, som fullständigt ballade ur och svarade svävande och känslofyllt. Därefter fick motparten fritt spelrum med det nu tillintetgjorda spegelbildsalteregot som på ett krampaktigt sätt vred sina svettiga fingrar. Motparten frågade frågor som:
"Lägenheten på Styrfarten kostade åttatusen något i hyra"
Ja.
"Den var på två rum och kök"
Nja, man kan nästan säga att det var en tvåochenhalva, vi hade ett jättefint stort burspråk.
"Den var på 65 kvadrat"
Det kan nog stämma.
"Och den på E-gatan - den kostar 7900 i hyra"
Ja, hyrorna är ungefär lika stora.
"Den är på nitti kvadrat"
Ja, den är större.
"Trivdes du i lägenheten på Styrfarten"
Eeeehhh..., frågar du vad jag just hörde? Lägger du dig?
"Jag trivdes JÄTTEBRA! Det var en superlägenhet, ljus och fin, nyproducerad, välplanerad, två stora balkonger, jättefin miljö runt omkring... Högre standard än på E-gatan..."
Ombudet insåg att han stoppat in i alla fall bitar av sina förtionior (eller vad Ombudet nu har för skostorlek - jag förmodar att fötterna växer i relation till * bortredigerat värdeomdöme *, därav min gissning)
"Så VARFÖR flyttade du då in på E-gatan" frågade Ombudet triumferande.
Mitt blonda spegelbildsalterego var nu inte alls ont. Hon var ganska samlad men griper naturligtvis efter de flytande bjälkar som kan passera i vattnet kring henne.
"Jaaaaa du... Tror du inte att jag har frågat mig det själv? Jag vet inte vad jag skall svara på det... Jag har i mer än tre år varit så inställd på att flytta HEM att jag liksom inte tänkt på alternativen" Vilket ju var sanning men jag hade liksom inte fått tillfälle att säga det när Linda frågade ut mig.

Därefter frågade Ombudet om vad exet hade för tankar om sin kommande bostad. Jag svarade att jag inte kunde svara för honom. Frågan ställdes igen, och igen och igen tills jag svarade att jag ärligt talat inte brydde mig - han hade kunnat planera att bosätta sig i en jordhåla. Det jag var intresserad av var ATT han flyttade, inte vart.

Just då virvlar trollet in i salen från farstun, uppstressad och andfådd, försenad och irriterad på grund av brist på parkeringsplatser. Han blir ombedd att vänta i ytterligare några minuter.
"Jag har JÄVLIGT bråttom" säger han och lämnar salen igen.

Ombudet ställer ytterligare några frågor till mig, bland annat om varför exet inte sagt något om bodelningsavtalet när han ansökte om att hyra ut i andra hand. Jag svarade åter att jag inte visste och att det kanske var bättre att de frågade EXET om det. Vid tidpunkten för förfrågan om andrahandsuthyrning visste jag ju inte om att han avsåg att hyra ut i andrahand och reagerade ju därför inte. Mycket mystiskt, ansåg Ombudet som tycks förutsätta att jag besitter parapsykologiska krafter i form av telepati.

Exet kallades in och svepte efter två påringningar in i salen. Istället för ett höganäskrus kring halsen hade han en mobiltelefon i örat och ombads att avsluta samtalet. Vilket han gjorde med löftet att "Dô, jag ringer upp dig om två minuter. Jag är lite upptagen just nu".
Därefter vittnade han under sanningsförsäkran om att han dragit ut på flytten för att han hade så mycket att göra på jobbet. Herregud, dagar går, månader går, nu har det till och med gått flera år! Konstaterade exet förvånat och förklarade varför han önskat hyra ut i andra hand.
"Det kanske var lite dumt" sade exet, "men man är ju sig själv närmast." Därefter bad han mig om ursäkt för att det blivit som det blivit.
Förhöret avslutades, Ombudet önskade inte ställa några frågor, men sade i sitt slutanförande att en person kan ju spela egoistisk och bufflig.

Ombudet har mött sin överman. Mitt ex spelade inte alls. Jag blev lite värmd över att han bad mig om ursäkt.

NÅGOT SOM Ombudet och Bolaget INTE GJORDE! Under sitt slutanförande återgick man till att anklaga mig för att närmast yrkesmässigt handla med hyreskontrakt, de ljög om samtal mellan mig och dem och om mina tidigare kontakter med dem angående att få en annan lägenhet, anklagade mig för att ha försökt göra en boendekarriär samt, och detta är bland det bästa, antydde genom formuleringen "efter att tvisten inletts har faderskap registrerats" att även DET är gjort av sken. Mår duktigt illa av dem och anser att min hyresvärd har noll heder och ära och misstänker att deras mjöl är något missfärgat.

När vi var på väg ut tog Ombudet mig i hand. Så även den Anställda. Jag ville, men kunde inte vara trevlig. Glädjen över att ha fått en bostad solkas något av att de fått sitta och utmåla mig som ett kriminellt luder. Även om det tycks som att det slog tillbaks på dem själva och vi valde att inte säga emot dessa helt irrelevanta och smaklösa påståendena.

Beslutet fattades efter tio minuters överläggning. Det var uppenbart att det inte var fråga om en andrahandsupplåtelse och att jag hade rätt till förlängning.

Vi får väl se om de överklagar. I så fall hoppas jag att Hyresnämnden i sitt beslut antecknat att Ombudet farit låååååångt ut i marginalerna för vad som är lämpligt.

Vad gäller fodertvisten har jag anledning att idag vara lite ångerfull. Inatt kom Stalin och kurrade och rev mig i ansiktet (gud, jag kunde inte sova på hela natten, jag var så vansinnigt nervös). Därefter gick hon och Ellis ut i hallen och vrålade som om de inte hade någon mat alls. När sambon gick upp i morse för att sätta på kaffe till mig och mat till lillen (jag låg och skakade av nervositet) så visade det sig att katterna inte hade någon mat. Ytterligare en seger som lämnar en dålig smak i munnen. Och nu menar jag inte för att kattmat är äckligt utan för att jag är en dålig människa. Jag bara förutsatte att de inte ätit upp när jag gick och lade mig.

Men men... Jag har ett hem i alla fall. Vi får väl se hur länge. Bolaget hittar väl en annan variant för att få ut mig.