För att undvika de senaste dagarnas katastrofala isolering orsakad av mitt fyra och trefjärdedelsmånadsmonster såg jag till att inte somna om efter att Hans gick till jobbet i morse. Jag tillsåg även att han kokade upp frukostvatten till sonen.
När sambon gått låg jag kvar i max tio minuter, sedan smög jag, som en indian (den akuta orsaken till mitt smygande kommer jag att redogöra för senare) upp ur sängen. Sonen låg och sov så sött, så sött.
HA! Tänkte jag. Jag har lurat honom! Jag kommer att få duscha, jag kommer att få dricka kaffe. Jag kan kolla på nyheterna! Jag har lurat till mig en timmes liv! Visserligen på bekostnad av att resten av dagen kommer att spenderas i trötthetsrus, men tänk - EN HEL TIMMES LIV!
I triumf stapplade jag mig till badrummet och satte tandkräm på tandborsten. Och hör från sovrummet;
"UaAAAA". Alltså inte det vanliga glada morgonbabblet, utan ett vansinnigt argt "Jag har vaknat, jag har tråkigt, jag håller på att svälta ihjäl. Du försökte lura MIG. HA.".
Så istället för en timmes liv blev det ovanligt stressigt. Stressborst av tänderna, panikkylning av vatten, blandablanda, skrik på skötbordet, emedan en nedkissad nattblöja ingalunda är värre än en säker svältdöd, en anmälan om tortyr till Haag eftersom den ömma modern promt skulle sätta på en tröja (den här exklusiva lägenheten är så kall att det inte finns en chans i helvete att min son får vara utan tröja i nuläget...) och ett alltför glupskt intag av de 210 ml + ersättning, vilket resulterade i kaskadkräkningar av sällan skådat slag. Att jag skulle få gå på toa var inget alternativ förrän en timme senare.
Igår konstaterade jag två ting. 1. Jag har inga fler underlakan till min och Hans säng och heller inte tillgång till tvättstugan just nu. 2. Anton har kräkts mango- och majspuré i min säng. Men jag ORKAR inte bry mig.
Så jag sov i purékräk. Upptorkat purékräk, men ändock kräkfläckade lakan. Med det lugn som endast kan uppbådas av en moder till en son utan magmun. I morse när jag vaknade kände jag inte ens någon ångest över detta. Bara ett krasst konstaterande att jag var vaken ovanligt tidigt.
Emma hoppade ner från min kudde och gjorde Hans sällskap. När han gjort klart att arbetsdagen skulle börja hoppade Emma åter upp i min säng och lade sig på kudden igen. Som hon brukar. Mysstund. Jag kände ett sting av dåligt samvete för min ondskefulla plan att lura min son hade redan smitts. Stackars Emma skulle få lida av detta. Trodde jag. Tydligen var det inte bara sonen som genomskådat mig, utan även min favoritkatt.
Ulk, ulk, sade Emma. Och spydde på min kudde. Måttet var rågat. Jag orkade inte bli arg, inte ledsen, inte ens uppgiven. Jag konstaterade krasst att vår säng får vara bäddad med omatchande lakan i någon dag innan lakanen har torkat, var vi nu skall torka lakanen i lägenheten. Sedan gick jag ur sängen.
För ungefär 20 minuter sedan somnade min son i min famn medans jag fick se på delar av nyheterna. Jag lade honom i vaggan och trodde att jag nu skulle få en timme att duscha och ta på mig kläderna. Vem vet, kanske hinna smörja in ansiktet och sätta på lite mascara också.
Min son ligger just nu och gugglar glatt. Ett litet soligt leende som med all sannolikhet kommer att hindra mig från min personliga kamp för personlig hygien. Esther vrålar i vardagsrummet. Jag känner mig harmonisk. Eller, kanske inte helt.
Från en sak till en annan. Mensskydd. Jag tänker först och främst på Alldays reklam. De har "dubbelsidigt skydd", vilket illustreras av två stora bodyguards, en på vardera sida menstruerande fotomodell. Det är tydligen något att skryta med, att man har dubbelsidigt skydd. Det visas också med en illustration om skyddet på båda sidor bindan. Jag förutsätter att eftersom Alldays har dubbelsidigt skydd som är värt att skryta med så har de andra märkena ENKELSIDIGT skydd. Hua.
Jaha. Nu är min son arg igen. Dags att vara en munter lekmamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar