Vardagsbrottslighet

"Jag var på väg för att köpa mjölk till barnen"
En replik som jag inte skulle kläcka, men detta beror endast på två ting. 1) Anton är mjölkallergisk (JAJA; KOmjölkSPROTEINallergisk, dådå. Jag VET att det heter KOmjölkSPROTEINallergisk. Det tar för lång tid att hela tiden säga komjölksproteinallergisk, och det är lätt att vricka tungan. Jag tycker dock att det är ganska talande att benämna fenomenet som "mjölkallergi", detta särskilt som allergin även inbegriper GETmjölk.)
2) Jag har bara ETT barn.

Men i övrigt. I can relate, man. I can relate.

"Vittnen berättar hur den nu åtalade mannen lugnt gick fram till de båda männen som satt i en bil"
Närproducerad mjölk? Word. Köpa direkt från källan, så att säga.

När jag skall ut och shoppa, oavsett vad, men även när jag skall shoppa mat till Anton, så har jag lite svårt att komma ihåg att få med mig allt jag skall ha. Kräktrasor? Jacka på barnet? Filt runt barnet? Extrablöja? Mobilish? Plånbok? Nycklar? Recept på Nutramigen? Blöjrabattkuponger? Pistol?

Just den sista detaljen är den jag oftast glömmer bort. Därför ser jag med förväntan fram emot den dag då jag kan ta bilen, utan Anton, för att åka och köpa Nutramigen till honom. Då kommer man uppenbarligen ihåg alla nödvändigheter.

"Jag hade inte för avsikt att mörda" säger mannen.

Tidigare i veckan har GP skrivit en del om de som inte lyckats får fullständiga betyg i grundskolan. Jag antar att denne man tillhör den skaran, han har missat några lektioner i fysik, i biologi och i matematik (som ju lär ut logiskt tänkande). Ty vad trodde han skulle hända när han "satte pistolmynningen mot den ene mannens huvud och avlossade två skott." Var det av pur förvåning över att det inte kom ut en liten flagga det stod PANG på som han klämde av det andra skottet?

Nåja, pistolen jammade när han skulle skjuta skallen av sin andre antagonist. Det var väl bra.

"Det var inte jag som har mördat dom utan Gud" säger den ansvarige familjefadern till sitt försvar. Jag förmodar att han menar Baal, Bast eller Shiva, eller någon annan Gud med proportionalitetstankar.

"Jag hoppade på honom för att jag såg döden med egna ögon" säger han vidare. Åter ställer jag mig lite frågande till killens avgångsbetyg. Han missade tydligen några lektioner i idrott också. (Men, hey, vem gjorde inte det?) Ordet "hoppa" brukar i vanligt språkbruk betyda att släppa oftast två fötter från markytan, inte att lyfta armen och sätta en pistol mot tinningen på två personer. Och, det kanske man bör nämna i sammanhanget, skjuta knäskålarna av en person däremellan. Att killen såg döden med egna ögon betvivlar jag inte alls. Inte alls.

Men samtidigt, I can relate, I can relate. Det är inte lätt att vara småbarnsförälder i jakt på mjölk (eller Nutramigen). Så jag säger som Moses: Let my people go! Varför skall denne stackars familjefar ställas inför skranket? Han skulle ju bara köpa mjölk, for Christ sake! (Eller Baals, Bast eller Shivas, då då)
Jag pratar om killen som sköt två pers på en parkeringsplats i Angered i augusti, han har ställts inför rätta nu.

I dagens GP finns ett annat exempel på en riktig vardagshjälte. Även denne mogne man är 22 år gammal. I notisen står att han påstås ha slagit och sparkat sin fästmö, spottat på henne och bankat till henne med en påse med fulla ölburkar och åtalas därför för grov fridskränkning och riskerar ett "kännbart fängelsestraff". Till killens försvar får man ändå säga att han i ett SMS till fästmön skrivit "Du är död", vilket indikerar att även DENNE unge man saknar avgångsbetyg, ty han borde veta att döda människor icke kan förmås att läsa SMS, men även att han inte hade uppsåt till "grov fridskränkning" utan blott det i mina ögon mildare brottet "brott mot griftefrid".

Och så har vi ju Rödebymordet också... Jag vet inte vad jag skall säga... Igår på nyheterna berättades om att det delats ut flygblad med uppmaning om att jaga patrasket (eller dräggen eller vad det nu stod) och deras familjer ur byn. Jag sade detta till min käre sambo, som då ställde en högst relevant fråga:
"Menar de moppegänget eller familjen"

Helt otroligt. En hel by fylld med mobbare.

En annan liten rolig grej min käre samtidsanalyserande sambo kläckte igår i samband med de dreadsförsedda ungdomar som demonstrerade i Brunnsparken emot den danska polisens hårdhet mot de ungdomshusälskande dreadsförsedda ungdomarna i grannlandet.
"Är inte de EMOT globalisering"

Hua. Nu har jag varit på femminuterspaus utan att du märkt det. Vad har jag sysslat med då, frågar vän av ordning.
Jag har skällt på en telefonförsäljare, Gabriella från Viasat.

De senaste dagarna har jag sprungit till telefonen typ tusen gånger för att den ringer. När jag svarat så har det inte varit någon där. Nu ringde samma jävla nummer igen. Efter en kort stund kopplas Gabriella in och frågar efter Hans.
"Han jobbar heltid. Dagtid" svarade jag.
"Jaha" sade Gabriella och ville då tydligen sälja saker till MIG istället. Men där fick hon tji.
"Innan du börjar vill jag bara säga att jag har fått ett antal samtal från det här numret de senaste dagarna"
"Jaha" hördes en tämligen stressad och i grunden ointressad Gabriella som nu visste att detta samtal inte skulle leda till någon försäljning.
"Det är fruktansvärt störande" fortsatte jag.
"Då får jag väl be om ursäkt" sade den nu riktigt stressade Gabriella, ty hon hade under denna ickesäljande spilltid säkert ringt tio tysta samtal till andra, som ju kanske inte var så sura som jag, men som nu RISKERADE att bli så sura som jag.
"Ja, det tycker jag är på sin plats" sade jag som nu förvandlats till en 1800-tals matrona. "Jag har ett litet barn att ta hand om och när telefonen ringer och man får springa genom hela lägenheten..."
"Jag får be om ursäkt" sade Gabriella och visade med all önskvärd tydlighet att hon inte ville fortsätta höra om mina barnpassningsvedermödor.
"Jag vill inte ha fler tysta samtal" förtydligade jag mig.
"Jag noterar detta" sade Gabriella.

Tigern som röt, typ. Jag var alldeles skakig när jag lade på. Jag hade inte yttrat ett otrevligt ord, egentligen. Inte höjt rösten. Men talat om vad jag tycker för en telefonförsäljare och fått dåligt samvete för detta. Konflikträdd?