Ett riktigt gammalt original och tillika präst köpte för 40 år sedan ett danskt slott. Nu, när han passerat 80 år, ville han göra verklighet av sin gamla dröm. Starta ett ryskt-ortodoxt kloster.
Denne gamle man hade ett skägg som sprang ur en 1700-talsmålning på en gammal präst, ett humör som en gammal präst och en självutsagd näsfobi. En tänkbar förklaring till varför han och hans mor hade haft en urursel relation trodde han kunde vara moderns fula näsa. Det var även näsfaktorer inblandade i det faktum att han inte varit kär. Hans vän och granne var en haschodlande typ. Erik skulle benämna honom "en sån jävla skön lirare".
Till slottet anländer en ung rysk nunna, som är en typisk ryska OCH en typisk nunna på samma gång, det vill säga, hård som flinta.
Prästen skriver ett upprört brev till "det moskovitiska patriakalet" där han benämner denna guds tjänarinna "kringflackande turist-nunna". Nunnan svarar - även hon skriftligen - att det enda som gör att hon står ut med prästens lynne är att hon tycker synd om honom.
FANTASTISK! På riktigt. Repris den 7 oktober. Ladda dvd:n!
Kallt krig har utbrutit på E-gatan. Även öppna strider förekommer. Bakgrunden är att jag utfodrar mina katter med kvalitetsfoder, dyrt kvalitetsfoder, may I add. Katterna vill inte ha detta dyra kvalitetsfoder. De vill ha annat foder. Eftersom jag värnar om deras hälsa (och är snål) är detta en kamp jag tänker försöka vinna. En Jaltakonferens har hållits mellan mina motståndare.
Från vä: Emma Stalin, Richard Ellis och Esther Churchill
Ingen katt äter (så att jag ser det) kvalitetsfodret, de hungerstrejkar och har inlett terror tills dess jag ändrat deras utfodring. USA och England äter förvisso av de ostbågar de föräras av Stortyskland, men Sovjet tjurar enträget, försvagad av hunger (?).
Det kan vara Churchills alkoholism som gör det, men England beter sig annars för det mesta som en Mossoulini on crack, hon hoppar glatt runt kring mina fötter, leker och apporterar glitterbollar och rasar runt i sina prasseltunnlar, men hon äter inte. (Annat än ostbågar) (i min åsyn). USA beter sig mer som Sverige under kriget när Sovjet inte tittar på. Vem som helst kan köpa honom för aldrig så lite (låt oss säga en ostbåge) och det är bara när Sovjet utför öppna krigshandlingar som USA hänger på. Han har ju sina egna strider att fajtas med Japan. De nattliga räderna mot dörrhandtaget har retat Japan till vansinne under en längre period och jag vet inte om jag skall varna USA för att han snart kan förvänta sig ett utbrott av ohejdad aggression.
Jag vet heller inte om jag skall varna USA och England för att Sovjet inte alls är så lojala mot pakten som hon utmålar sig att vara. I natt kom hon enträget och försökte medelst kärlek få mig att vekna i foderfrågan. Det skulle kurras och pussas, både med mig och med Japan som bara ville sova. Japan slängde faktiskt ned henne från sängen vid ett tillfälle och angrep henne med kanon. I slutet av natten låg hon på min kudde och andades i mitt ansikte, som vanligt. (Innan dess hade hon givit mig ett gäng uppfordrande örfilar och jag insåg att jag måste avväpna henne idag, för fy helvete vad vassa klorna är!)
När morgonen nu kom är matskålarna något mer tomma än de var i gårkväll. Tre katter stryker kring mina fötter och verbaliserar sitt missnöje. Jag anser att kriget inte kan förloras! Jag funderar på att ta min tillflykt till en bunker och komma ut så fort hotet mot Berlin och min självständighet är undanröjt, men inser samtidigt att detta gör mig mer till Bagdad Bob än till Adolf.
Det är bara att inse. Jag får plocka fram säcken med Royal och skänka den fortfarande icke öppnade trekilossäcken med Precept till tredje världen.
I övrigt: I morgon är det dags. Hua.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar