Traumatiserad av föräldrars otrohet?

Igår fick jag "Jaaaag såg mamma kyssa toooomten, jag" på huvudet när jag försökte slå tanken på att Emma var döende ur hågen. Jag antar att det var det julröda gummibandet i kombo med en förhoppning om att livet är gott och oskuldsfullt som manade fram denna gladgulliga sång.

Jag såg mamma kyssa tomten, jag. Ärligt talat, en sådan FRUKTANSVÄRD sång! Det stackars barnet blir ögonvittne till vad hon tror är moderns otrohet, och inte bara det, älskaren är den hon håller som god i livet, TOMTEN! Att hon vet att otrohet är fel bevisas av raden Tänk om pappa hade kommit då. Tänk det stackars barnets förtvivlan, blandat med skuldkänslor; jag hade gömt mig i en vrå, för att titta lite på ett stort paket... som jag skulle få. Hon är alltså belagd med en moralisk munkavle, inte kan hon konfrontera sin mor med detta potentiella hot mot hennes trygghet, mot hennes familj, ety då avslöjar hon sig själv.

Tänk detta stackars flickebarn på julafton. Papsen går ut för att köpa en tidning och in kommer the gigolo Tomten, hur skall hon tolka det annat än att tomten försöker gå bakom den stackars hanrej-faderns rygg och fjäska in sig hos barnen. Vet farfar och farmor något? Vet mormor? Morfar? Småsyskonen, skall de informeras? Nej, skuldbelagd och med ångest tar detta lilla flickebarn emot sina judaspenningar i form av en barbiedocka eller två, medan tankarna snurrar; Skall detta överviktiga, uråldriga freak med dålig klädsmak ta min faders plats? Modern, denna Jezebel, är hon längre värd att älskas?

Snacka Norénjul.

Emma överlevde natten. Idag tycker jag nog att det är ELLIS som beter sig misstänksamt och som om hans tarmar i detta nu förgäves försöker smälta 40 cm rött gummiband. Jag hade tänkt att ringa Blå Stjärnan idag och höra om jag skulle ta in Emma i alla fall (nope, jag är ingen kycklingmamma, inte...) men hon är kurrkurrkurrig idag och jag har sett att hon äter och dricker, även om hon hostar lite grand. Får väl ringa Blå Stjärnan och säga till dem att jag kommer in med alla tre.

Jag har just återvänt från BVC, min son hade ett "matsamtal". Jag fick dåligt samvete över att jag inte givit honom kokt potatis en gång per dag i alla fall. Nu skall det bli ordning på torpet. Jag skall koka en potatis till honom NU.

Jag nämner BVCsamtalet bara för att få skryta lite, och har den okokta potatisen som en dålig ursäkt för att göra detta, jag vet. Men...

DET ÄR INTE NÅGON TÄVLING, jag vet. JAG VET. MEN Anton är väldigt "tidig", och väldigt "vaken" och väldigt "rörlig". Och vansinnigt "glad och social". Ovanligt social och glad och vaken, tillochmed.
"ja, ja..." muttrade jag besvärat smickrad. "Han är ju trots allt tre veckor överbakt"

DET HAR INGEN BETYDELSE sade BVC-tanten. Således är min son "tidig" ändå. Jag vet, som sagt, att det är löjligt, men jag kunde inte hjälpa annat än att jag blev stolt. Barnet himself gjorde allt för att visa sig från den goda sidan. Han bollade med skallran från ena handen till den andra, satt i mitt knä, pratade koncentrerat med BVC-tanten vände sig från rygg till mage på ett hisnande ögonblick då jag släppt honom på skötbordet. Skrattade och hoppade och kräktes en masse. Liksom för att bevisa för tanten att jag inte alls överdriver när jag säger att han fortfarande kräks massor, trots förtjockningsmedlet. BVC-tanten trodde mig dock inte när jag sade att han rullade bollen till mig och ville att jag skulle rulla tillbaks den. Dumma BVC-tant. Jag känner mig lika förfördelad av detta som av att Hans och Kalle vägrar tro att Ellis sitter på kommando.

Anton är fortfarande lång och smal. 66,5 cm över havet och - förvånande mycket - 6 665 gram tung. 1 gram ifrån att det skulle bli lite obehagligt. Om BVC-tanten mätte fel, om Anton är 66,6 cm lång, och om BVC-vågen mäter fel och Anton väger 6 666 gram så kan det finnas en förklaring till att han är så "tidig" och "vaken" och "rörlig" och "glad och social". "Ovanligt social och glad och vaken". Jag skall i alla fall inte chansa och köpa mördarhund de närmsta veckorna.

Igår gjorde jag världens snyggaste vårrullar. Tyvärr var de lite halvmesiga smakmässigt, men SNYGGA var de. Jag hade i för lite koriander, för lite chili och för lite vitlök och för lite salt. Kort sagt, jag var inte direkt kryddmästarinna igår. De var inte ÄCKLIGA på något sätt, de var bara mesiga.

How ever. Jag konstaterar glatt att detta är de snyggaste hemmagjorda vårrullar som Hans någonsin ätit. Detta baserar jag på att jag vid förra vårrullekockeriet fick beröm för mina snygga vårrullar och Hans berättade att han och/eller exetALDRIG lyckats göra snygga vårrullar. Dels för att han inte visste hur de skulle rullas, men även för att han bara köpt torr vårrulledeg när han och exet skulle rulla vårrullar.

Igårkväll förnekade han detta, och även mig som vårrullegörerska. Han sade att han minsann gjort lika snygga vårrullar. Det är lögn, jag vet, men varför måste han förminska mig? Det är ju inte så att jag har mycket att vara stolt över i livet (emedan jag ju inte kan ta cred för att Anton är tidig och vaken) så då tycker jag att det var TARVLIGT att försöka förneka mig vårrullegörarsjälvförtroendet.

Men jag vet, jag VET, att mina vårrullar alltid är minst 1000 gånger så snygga som hans ex fula vårrullar, för att inte tala om HANS fula vårrullar.