måndag 1 oktober 2007

Min modiga era är slut!

Våga Vägra Facebook är över. Jag är nu medlem på Facebook. Detta har under ett dygn inneburit följande.

Två personer som jag inte haft någon som helst kontakt med de senaste två, tre åren är nu återfunna.

De är "mina vänner". Och det är ju bra. För det uppfattade jag dem som redan innan jag hittade dem åter (eller de hittade mig).

Jag är även "vän" med de vänner jag har som är medlemmar på Facebook. Det var ju... högst oväntat.

Jag är INTE vän med Erik och CHAD, för de har inte svarat på mina bönerop om att de skall bli "vän" med mig. Taskigt.

Jag har inte VÅGAT fråga Bosse och hans Lotta om de vill bli "vän" med mig. Lite respekt för folks privatliv har man ju.

Hela Facebook-grejjen tar mig tillbaks till skoltiden. Kommer du ihåg när man fick skolfotona? Även om ingen (utom typ Suss) sade det högt så var det ju så att de som hade flest foton på folk hade flest kompisar = var mest poppis och det ville man ju vara. DESSUTOM var det ju så att om någon frågade en efter ens foto så var det ju BRA mycket mer status i det än ifall man fick tigga till sig ett foto från någon annan. MEST status var ju när man fick bilder av folk som hade en egen stor hög med foton på folk som de rimligtvis inte hann umgås med utan att behöva ge tillbaks något eget. Sedan kunde man ju göra den där taskmörtgrejjen när någon tönt kom och frågade om man ville "byta kort" - säga att man inte hade tillräckligt att ge bort men man kunde ju tänka sig att ta emot ett. Eller den ÄNNU värre varianten (JAAAAAA, jag skäms...) Ge bort ett kort men säga att man inte ville ha något tillbaks....

Nu är jag tillbaks i samma trauma. Tänk om ingen vill vara min kompis? Och, eftersom jag har viss stolthet och bara tänker fråga folk jag VET vill vara mina kompisar, så tänk om ingen frågar mig om jag vill vara deras kompis... Hua.

Jag och Anton har varit på apoteket idag och handlat Thicken up. Yummie. ÄNTLIGEN ett förtjockningspulver som är gjort på majsstärkelse! Han åt utan att knota, och kräktes därefter kaskader som jag inte sett på hela dagen (Vi var och fikade på Åhléns innan, min son kräktes bara typ en halvliter. Jag skämdes knappast. Han hade flera torra fläckar på sin tröja!). Eftersom jag just i det ögonblicket satt i telefon med barnets far och diskuterade den vanliga frågan (VAD skall vi äta? Jag VEEEEEET inte, hitta på något... Jag har ingen aaaaaning..) lät jag strålarna plaska ner på golvet.

Till min förfäran stod strax min lilla oskyldiga Pester och lapade i sig härligheten! Ja, jag vet att hon gillar Nutramigen, men att hon ville ha använd Nutramigen förvånade mig faktiskt. Men jag blev livrädd för att Nutramigenen innehöll majsstärkelse vid namn Thicken up.
NEEEEEEJ! skrek jag i panik och såg framför mig en i kramper förvriden liten katt. Jag kastade undan katten och torkade nogsamt golvet torrt.

Insåg sedan att jag sålunda oroar mig mer för katten än för Anton. Vad ÄR jag för människa?

Idag har jag vidare fått en viss uppdatering på Days of our Life. Spännande i sanning. Jag MÅSTE börja sätta på tvn klockan ett varje dag (det går fortfarande då, va?) för tydligen är det åter Marlena som varit i farten. Denna gång inte besatt av djävulen utan av - tada - Stefano, som inte alls är död. And drugs.

Linda, godhetens försvarare du vet, har skickat ytterligare en inlaga till Hyresnämnden där hon tar upp att det är oväsentligt och på gränsen till kränkande att dra in min sons faderskap i en hyrestvist som handlar om en otillåten andrahandsupplåtelse. Vidare bad hon motparten att bestämma sig för om de ville ha ut mig för en otillåten andrahandsupplåtelse eller för att jag inte hade något kontrakt överhuvudtaget.

I övermorgon smäller det således. Vad skall jag ha på mig? Skall jag köra volanger och tofsar i håret så jag ser vän och oskyldig ut, eller skall jag köra powersuit så jag ser kraftfull och seriös ut eller skall jag köra jeans och tröja så jag ser vardagligt ärlig ut? Eller skall jag skaffa fram en kortkort lackkjol och ett par knähöga stövlar, en något för liten push up och ett urringat linne samt sätta guldringar i öronen, måla naglarna bitvis röda och kedjeröka på förhandlingen? Hrm. Får tänka på det. Får tänka på det.

2 kommentarer:

Jenny sa...

nu ska jag kolla vad du har för vänner på ansiktsboken

Anonym sa...

Do so. Do so. You will be impressed.