Under min promenad idag uppsökte jag Mc Donalds i Nordstan. Inte "Sveriges snyggaste hamburgerrestaurang" utan den andra. Sveriges snyggaste var ganska välbesökt och jag orkade inte trängas med massa 15-åriga höstlovsmänniskor som var lediga från skolan och tiobarnsfamiljer som firade höstlov. Därför gick jag till det andra Mc Donaldset, det mitt emot Claes Olson. Som vanligt var där bara folk med barnvagnar och folk som vanligtvis häckar utanför Nordstan på den sidan.
Jag valde en specialare, pepparburgare. Som vanligt blev jag förvånad över tre saker;
- En meny på Mc Donalds kostar lika mycket som en hygglig dagens på vilket annat ställe som helst. Typ den afrikanska resturangen 200 meter bort. Eller den malaysiska. Eller... ja, du fattar.
- Mc Donalds är bra på att göra Sloppy Joes, burgarna är det dock lite si och så med. För att inte snacka frittarna. Denna gång var de inte bara blekvita och mjuka som smör, de smakade också Chicken Nuggets.
- För att bli anställd på Mc Donalds MÅSTE du vara dum som ett spån. Alternativt BLIR du dum som ett spån om du jobbar mer än tre sekunder på stället. Idag var det två flickor som assisterade min kassa. Den ena sade: "Det blir 67 kronor tack!" och försvann för att hämta min burgare. Båda gick och hämtade burgare. DÄR borde man kanske sagt "HOPPSAN! Då kan ju du fixa den här, Bettan" till sin kollega. Kanske. Men, nä. Två unga töser hoppade efter mina mjuka frittar. Medan den ena hämtade min chilisås tappade den andra upp min cola. Därefter informerade hon mig om att det hela kostade 67 kronor och fick detta. När flickan med chilisåsen avslutat sin uppgift började hon tappa upp en cola till mig. När hon var färdig med det, och den första flickan irrade runt någon annanstans, sade hon glatt att kalaset gick på 67 kronor.
"Jag har betalat" sade jag. "Din kollega tog betalt" sade jag. Ty flickan såg inte ut som att hon litade på mig. Hon tittade klentroget på kassan som visade att jag fått 33 kronor i växel. Hon tittade på mig som om JAG hade fifflat med kassan. Jag var fortfarande upptagen med att lägga mina tre kronor i myntfacket när hon sade:
"Du har alltså betalt". Anklagande, typ. Jag tog det inte som en anklagelse om att jag INTE hade betalt. Jag tog det som att hon upplevde det som en personlig förolämpning att inte hon hade fått nöjet att ta emot mina 67 kronor.
Anyways. Jag satte mig brevid några unga män som jag först trodde talade tigrinja. En stund senare insåg jag att det INTE vad tigrinja de talade. Men vad var det? Logiken sade att det torde vara ANTINGEN en dialekt av tigrinja, ELLER det andra språket som talas i... VAR FAN TALAS TIGRINJA?
Där satt jag med min flottiga burgare och hade fått en mental hangup. Jag var besatt av dessa två ting, var talas tigrinja, och vad heter systerspråket. Mina öron var som paraboler. NÅGOT dessa unga män sade skulle avslöja dem såsmåningom.
"Apapapapapap. Ipepepepepep. Tigirnja" Mina öron höll på att brista av ansträngingen.
"Apapappapaa. London. Appapappapap passport. Appapappapa flight" sade den ena. Den andra svarade;
"Apappapappa. Migrationsverket. Appapappapap. Haram. Appapapapa. Amsterdam. Apappapappapap. London. Appapappapapa. Passport. Appapappapa. Kållered."
Medan dessa två män som uppenbarligen planerade någon form av semester diskuterade hade tre tonårstjejer, som med all upptänkbar logik borde vara på Sveriges snyggaste hamburgerställe och inte på det mitt emot Claes Olson kommit in och stod bredvid mitt bord och diskuterade.
"A MÄH" sade den ena. "Fatta att jag inte kan äta här, eller"
"A, men vaddå" sade en av de andra. "Du måste faktiskt inte äta kött"
"A MÄH" sade den första igen. "Fatta att Mc Donalds är typ värst"
"Men vi vill äta här" sade den tredje.
"A, JAG tänker inte äta här i alla fall" sade den första uppnosigt.
"Men det tänker jag" sade den tredje. Den andra musketören verkade vackla mellan dessa två.
"Jag tänkte ta en veggoburgare" sade hon blidkande till den första.
"MÄH, fatta att Mc Donalds är äckliga" sade den första. "Folk äter verkligen LIK"
Tigrinja. Det var inte tigrinja de talade, men tigrinja talas i Etiopien och Eritrea. Men vad fan heter det andra... INTE Pellegrino. Det visste jag. Jag kunde ju inte gärna avbryta herrarna och fråga heller.
"Haram. Apappappapa" sade den ena.
"Apappapa dollar. Appappapapapappapapapa Goteborg. Apappapapapapa London" fick han som svar.
"Jag vill gå till ett café" sade den första flickan till de andra. "Sitta och fika och mysa"
"Jag ska äta här" sade den tredje.
"A, då får väl jag sitta och titta på då" sade den första. "Fy fan va äckligt"
"Men det går ju fort" sade den tredje blidkande.
"Haram" upprepade den ene etiopiern/eritreanen på språket som inte var tigrinja. Han såg faktiskt mer etiopisk ut än eritreansk.
"Apapappapapapa" svarade hans vän. Jag var färdig med min mat och sopsorterade och gick.
Tre prettotonårsbrudar, vegetarianer. På Mc Donalds. Hur mycket haram de eritreanska/etiopiska männen ansåg att vad det nu var de talade om var - mer haram än tre prettotånårsveggobrudar på Mc Donalds finns inte.
Utanför slängde jag mig på telefonen och ringde min bror.
"SPRÅK" vrålade jag. "I Eritrea. INTE tigrinja. Och INTE Pellegrino"
"Jag har inte jobbat med Afrika" svarte min broder.
"Du kan väl förfan SLÅ UPP DET" vrålade jag.
"Var då" undrade min bror.
"På datorn som med all sannolikhet står framför dig" sade jag och insåg att jag var a pain in da ass.
"Tigrinja" upplyste min bror. "Tigrinja och arabiska är officiella språk"
"A, men vaffan... I Etiopien då, då"
"Amariska" upplyste brodern.
"Jag håller på att bli galen" upplyste jag min bror. "Min hjärna håller på att förvandlas till en tvättsvamp. Som legat LÄNGE på golvet i duschkabinen"
"Om du går runt under din ledighet och tänker på afrikanska språk så är det inte otroligt" svarade brodern nyktert.
"Det här skulle chefen veta" muttrade jag.
"Att du inte är klok" frågade brorsan. Och det är ju också ett sätt att se det hela på.
Skit samma. Tigrinja och amarinja. Eller amariska. Eller AHMARISKA. I Etiopien, Eritrea och delar av Somalia. (Jo, FAKTISKT!) Och Sudan. Jag bryr mig inte. Jag vill ändå jobba med Ryssland när jag kommer tillbaks. Jag har sett en mycket sevärd dokumentär om Putin. Två delar, sista delen igår. Då längtade jag OCKSÅ tillbaks till jobbet.
Jag funderar på att lära mig ryska. Det är ett mycket häftigt språk. Men problemet är ju det kyrilliska alfabetet. Hur bra gick det när jag skulle lära mig hebreiska? Inte. Hur bra gick det när jag skulle lära mig thai? Inte. Det enda jag minns är typ Shalom Alechem och sip sang. Men jag lärde mig aldrig stava till det.
1 kommentar:
Kan inte annat än instämma om personelen på MC Donalds ;-)
Skicka en kommentar