Religiösa fanatiker...

Häromdagen så var jag på Coop i Kållered. Där var även en slöjklädd moder med sin helt odräglige son på en fem sex år.

Våra vägar möttes inte förrän jag svettig av stress stod i kassan. Hon var inte direkt bakom mig, för bakom mig stod, vad jag uppfattade det som, en local. En sann Kålleredsbo. En i urbefolkningen. Missförstå mig inte, det finns en massa normala människor i Kållered. Men den här var liksom GENUIN, på något sätt. I femtiårsåldern. Snus, lätt överviktig på magen. Stentvättade jeans. Han hade varit och shoppat loss med frugan.

Bakom honom stod alltså den sjalklädda modern till ungen från helvetet. Han var ooooooolidlig. Han var viiiiiiidrig. Han var... en hårsmån från att jag skulle hamna på kåken i tio år. Det enda som stoppade mig var vetskapen om att jag dagen innan stått och maktlöst tittat på min son som låg skrikande på golvet av ingen anledning alls, och min son är bara snart sexton månader, och det faktum att jag vill träffa min son någon gång innan han fyller sexton år.

Ungen slängde med grejjer. Han ryckte i mammans vagn så att den krockade med Kålleredsgubbens ben. Mamman log lite urskuldrande. Ungen fortsatte bete sig förjävligt. Modern väste till honom på arabiska. Ungen lyssnade inte ett dugg utan fortsatte. Jag såg inte så mycket men jag hörde en hel del.

Då sätter Kålleredsgubben igång med den där passivaggressiva utskällningen som kan vara såååå komisk, men sällan blir det när den passivaggressivt utskällde är från ett annat land.

"Det var då fan" sade Kålleredsgubben till sin fru "Kan inte de där hålla reda på sina ungar". Frun sade ingenting. Mannen gick loss.
"Du vet de har ingen respekt för någonting. Och de där pingvinerna låter dem göra precis vad de vill för de vågar inte göra någonting mot männen i familjen. Det är ju emot deras religion. Jävla idioter" Frun sade ingenting. Ungjävlen fortsatte sitt rabiesanfall.

"De borde lära sig att man beter sig inte hur som helst i det här landet" fortsatte jeansgubben. "De tror att de får göra hur de vill. Och om man säger något så är man rasist men man får bete sig hursomhelst" Frun sade ingenting. Jag kände att jag blev sådär omotiverat arg. Passivaggressivt arg. Knöt handen i fickan. Det var liksom inte mina strider. Och ungen var förjävladumihuvet och jag ville inte hamna i bråk heller, men jag tyckte SYND om mamman.

"Vet du att de måste knulla ifall mannen säger till dem att göra det" upplyste han sin fru om. "Du vet att de ser sina fruntimmer som djur. Det är religionen som gör det. Jävla djur är de" sade mannen.

Vad sade jag?

Vände jag mig om och sade:
"Och det skall komma från dig, din fete fan som förmodligen har, vad du tror är en son, som just nu sitter i sin epatraktor och försöker stava till sitt namn, och som förmodligen spöar din undergivna kärring varje fredag? Skall det komma från någon som uppenbarligen anser att det är helt normalt att bygga en hel kultur på en zombie från mellanöstern vars blod man dricker och kött man äter varje söndag som en god medborgare och som kan få en att leva för evigt om du accepterar honom som din härskare? En levande död som tar ur dig det onda du har i kroppen genom att lägga sin hand över dig? (Det onda som btw kommer sig av att en kvinna, gjord av ett revben, blev tilltalad av en orm som lurade på henne ett äpple och bara för därför så måste hon klämma ur sig avkommor i orgier av blod och smärta...)?

Sade jag det?

Nä.

Jag är en modig kvinna.