Cancer

Det är faktiskt inte alls av vrålpanik som jag inte givit ett livstecken ifrån mig. Jag har haft häcken full. Jag vill landa. Landa, landa, landa. I en mjuk säng utan oljud i ett välstädat rum och få sova utan att måsta en massa dagen därpå. En lyx som är endast typ... tja, jag vet inte... Reinfeldt förunnat.

Nåväl, utställningen tog mer eller mindre knäcken på mig. Därutöver var det jobb, jobb och jobb.

I måndags kom jag på att "ca" en vecka lika gärna kan betyda 4 arbetsdagar som 8. Så jag har gått med mobilen commando. Ingen har ringt. Magen har vridit sig. Inte en gång. Tusen gånger. Varje gång den helvetes mobilen har ringt, även sena kvällar, har hjärtat hoppat UPP i halsgropen fram tills att jag läst på displayen. Samtidigt så har jag ju velat, velat, velat VELAT att den skall ringa och någon snäll sköterska skall säga att "Ja, nu är analysen klar, och HOPPSAN vad dumt det kan bli, för det var bara chippet som hade vandrat och så hade det blivit en tillväxt omkring". Men det jävla samtalet har inte kommit.

Under GD:s Eriksgata satt jag på front row med mobilen väl synlig. GD tittade barskt. Jag sket i GDs sura min, ty jag var övertygad om att vid detta tillfälle, under denna andaktsfulla timme, så skulle telefonen ringa och jag skulle antingen kastas in i inferno och ligga kräkandes och förstörd med snor och tårar rinnandes, eller så skulle jag börja steppa utanför (jag satt precis vid utgången till Japanska Trädgården, så det hade varit en panoramasikt för samtliga närvarande). Men telefonhelvetet var tyst.

Igår insåg jag att jag var tvungen att själv bita i det sura äpplet. Ta tjuren vid hornen. Vara en vuxen och ansvarsfull människa, ty idag är det tio dagar sedan Esther syddes. Jag ringde således upp veterinärmottagningen. Jag beställde tid för att ta stygnen. Sköterskan var vänlig (jävlar vilket bra ställe det är, på riktigt) och ordnade en tid, och var mån om att veterinären som haft Esther tidigare skulle ta stygnen. Hoppsan, tänkte jag, är det så jobbigt att ta stygn? Heinziman blev minsann uppmanad att själv ta stygn på sin katt, har han berättat. "Tack" sade jag. Och, i en bisats, där jag hoppas att det i min hesa förkylningsstämma inte hördes att jag gick upp i gråtläge, driftade mig till att säga:
"Labbrapporten skulle ta ca en vecka. Har ni hört något ännu"

Sköterskan letade i sin dator.
"Veterinären kommer prata med dig om det i morgon"
"Tack" pep jag.

Vad betyder det? Ärligt talat - vad betyder det? Jag visste vad det betydde, men jag tänkte att kanske, kanske, kanske så betyder det bara att hon har ingen jävla aning om det har kommit någon labbrapport eller ej. Eller om vad det står i den där jävla labbrapporten.

Igårkväll började Anton skrika. Inte normalt, eller vad man nu skall kalla det när ett barn som aldrig skriker börjar skrika, utan verkligen SKRIKA. Det lät som om någon långsamt drog ut hans naglar eller något.
"Inte ikväll" tänkte jag. "Snälla, älskade, lilla, underbara, gulliga, lidande, underbara, unge. Inte ikväll. Inte nu. För i morgon kommer jag att behöva ta ställning till om Esther skall fortsätta finnas eller ej, snälla älskade unge, inte ikväll. Det kan vara Pesters sista kväll i livet, och där sitter hon, livrädd på ekskåpet, snälla älskade unge, inte ikväll..." Men sonen han skrek och skrek och skrek och jag funderade på att åka till Axxessakuten men behärskade mig. Kolikbarn finns överallt. Inte fan åker de till akuten!

Men i morse var jag medveten om att det inte var tal om att Klanton skulle till dagis. Jag ringde och meddelade dagis.
"Vad är det för fel" undrade hans fröken.
"Vet ej" sade jag. "Han skrek hela natten och nu sover han. Det är nog inget smittsamt"
"Men vad är det för fel"
"Ont i magen" föreslog jag.
"Ont i magen" sade fröken tveksamt. "Menar du maginfluensa"
"NÄE" sade jag. "Jag menar att jag inte vet. Ont hade han. Jag vet inte var"
"Försäkringskassan vill veta" sade fröken
"Vad har försäkringskassan med det att göra" frågade en förvånad jag.
"De kollar" informerade fröken. "De vill veta orsak. Här finns två alternativ, ledig och sjuk. Och är man sjuk så skall det stå orsak"
"Men skriv 'odefinierat smärttillstånd' då" sade jag. "Eller POST odefinierbart smärttillstånd"
Fröken sade att hon skulle skriva maginfluensa. Jag suckade och sade att vi träffs på måndag. Fröken sade att hon önskade mig en trevlig helg och att jag skulle komma ihåg att Klanton var sjuk i maginfluensa när jag fyllde i pappren från FK. Som jag fortfarande inte meddelat.

Så, då vabbade jag för första gången. Vilket innebar problem.

Dels så hade jag igårkväll lämnat ett par grejjer därhän som jag var tvungen att fixa idag. Men igår, när jag lämnade dem, så var jag övertygad om att jag skulle hinna göra dem mellan klockan åtta och klockan nio, då vi börjar vårt fredagsmöte. Dels så skulle Pester ta stygnen. Ingen av aktiviteterna var avbokningsbara. Ingen av aktiviteterna var Antonvänliga.

Hua. Hur skall detta sluta? En riktig clliffhanger. I´ll be right back!