The very end of an Era

Aaargh!

På riktigt - ladda med Lagerqvist - dra fram Fröding - damma av Stagnelius. Vid närmare eftertanke - skippa hr L och hr F, dra Stagnelius om och om igen.

I morgon är allt zu Ende. Alles.

I fredags var det glam och stoj på kajskjul 8. I går var det kontemplation och storm. Idag var det utflykt till Uddevalla. (Samt en sista Mamma-son-morgon a la veckodag.)

I morgon är det dags.

I morgon är jag vid vägs ände.

I morgon skall jag ta min lilla skolväska (eller rättare sagt min gamla jobblåda) och sätta mig i bilen och åka till jobbet och så kommer jag att introduceras för massa människor jag inte känner och massa människor som jag känner och så kommer jag få ett rum och så kommer jag att få ett passerkort och en hållare till det, och så kommer datorn inte funka ännu och så kommer min toppenstol att vara stulen av någon ny så jag får sitta på en ökenstol istället (VART tog min fina röda stol vägen? Jag saknade den SÅ förra våren. Tror knappast att den återvänt från sin tjyvgömma) och så kommer jag att gå hem och vara trött och så får jag ALDRIG den här tiden åter.

I övrigt har Linda Fuckning Skugge skrivit en riktigt rubbad krönika idag. Slutsatsen är helt ok men vägen dit är rubbad. Riktigt rubbad. Ärligt talat har den tjejen ett par problem. Hade det inte varit för att jag kommenderades att blogga under min mammaledighet och ej därefter så hade jag nog funnit den såpass rubbad att jag spenderat en kvart på att dissikera den i morgon. Idag är jag alltför uppfylld över att min mammaledighet är schlutt. Borta. Weg. Och i morgon är allt försent.